Utmaningarna ligger nog mestadels där i Savonlinna. Jag håller med Perttu om att det är ganska oansvarigt att offentligt svärta ner ett företag utan underbyggda fakta, och det hör inte ens hemma i dessa forum. Jag har besökt företaget många gånger och känner även till branschen en del, men jag tar ändå inte ställning till själva företaget.
Jag har rekryterat tiotals personer under min karriär, och jag har i princip inte sett lönen som betalas för tjänsten i åtminstone den privata sektorns platsannonser.
Lönen beror givetvis på uppgiften, men också väldigt mycket på vilken nivå kandidaten håller; ibland betalas mer än vad som planerats i förväg när man hittar en riktig pärla
Det lyser igenom i många inlägg att om man bara betalar en ordentlig lön så garanterar det en kompetent person; det garanterar det inte alls, unga män
Jag håller dock med om att bristen på arbetskraft gäller just de branscher där man betalar dåligt. Det finns flera orsaker till det som jag inte orkar reda ut här nu, så att ingen blir arg så här inför jul .
Visst spelar lönen en stor roll. Här i trakten klagar ett stort företag ständigt på att ”det inte går att hitta folk”. Det är klart att det inte gör det, när ingångslönen ligger på mellan 10 och 12 € och man förväntas jobba i ett riktigt högt tempo. Samtidigt daltas det i reklamfilmer om långa karriärer, trots att det bland drygt 100 anställda finns färre än 10 personer som har varit på företaget i mer än 10 år.
För många är det antingen det första jobbet, eller så får man inget annat jobb av en eller annan anledning.
Ett annat företag har som princip att inte betala tjänstemän mer än tre tusen. Tja, de har rekryteringar igång hela tiden.
Ett tredje pratar inte ens om lönen, utan säger bara att företaget är en solid arbetsgivare. Samma tjänst som ansvarig för resejobb har varit utlyst i över ett år. Arbetarna kommer till stor del från Ryssland/Polen-axeln.
Sedan finns den andra ytterligheten. Bra flextid även för arbetare, semestern kan tas ut vid vettiga tider, fabriken är stängd under mellandagarna, arbetsergonomin är i skick osv. Platserna tillsätts omedelbart de gånger de väl blir lediga.
Självklart betyder lönen något. Men möjligheten till självutveckling och därigenom utsikter till bättre förtjänst borde betyda mer; om man inte kan erbjuda detta förstår jag att arbetet inte lockar med de inkomsterna. Lönen är en bra motivator så länge den är så kallat tillräcklig. Efter det kommer andra saker i första hand.
Jag skulle hävda att en låg ingångslönenivå ur en ung persons perspektiv fortfarande kan vara ganska förståelig, då man som ung förmodligen redan hunnit lära sig att bra saker (som högre lön) oftast måste förtjänas gradvis, och knappast någon har med sig några enorma löneförväntningar från skoltidens sommarjobb till sitt första vuxenjobb.
Det som däremot verkligen kan intressera en ung person i 20-årsåldern på en mindre ort är om det finns möjlighet att bygga ett varaktigt liv i hemkommunen. Jag har diskuterat den här situationen med många vänner när vi har gett oss av för att söka just fasta jobb på annat håll. Inte studier, inte andra unga, inte ens lönen, utan ett fast avlönat arbete att bygga ett liv på. Det finns gott om motsatta exempel i min bekantskapskrets. Om alternativet är hemkommunens begränsade arbetsutbud och de visstidsanställningar som finns tillgängliga där, eller att flytta någon annanstans efter andra alternativ, så är valet ganska enkelt för många.
Min syn på arbetskraftsbristen: om en arbetsplats ligger någorlunda vettigt till och man inte hittar anställda, så beror felet oftast på den heliga treenigheten: lön, ledarskap, arbetstider. Om man befinner sig mitt ute i ingenstans, då måste något av dessa områden vara slipat till perfektion för att man ska hitta folk.
Sedan har vi specialjobben som det helt enkelt inte går att hitta folk till, t.ex. fallskärmshopparsvetsare eller handviftande-jargonmalande-kaffedrickare.
@Hades har helt rätt. För en ung person, särskilt om man saknar högre utbildning och framför allt arbetserfarenhet, är en sådan arbetsplats där lönen inte är så hög ofta helt okej för att påbörja sin karriär. I sådana fall måste arbetsgivaren också förstå att en person som skaffat sig erfarenhet och yrkesskicklighet under ett till ett och ett halvt år sedan går vidare till bättre jobb. Dessutom är det lönlöst för arbetsgivaren att då gnälla över personalomsättning och att det inte går att hitta hårda proffs.
Jag försvarar inte rovkapitalister här, men jag lyfter fram att om ingen anställer ens med låg lön, går många unga miste om det där första jobbet som man sedan kan använda som språngbräda vidare. Dessutom, på de ställen där lönen är bra och allt är i toppskick, tenderar personalomsättningen vara sådan att nästa person anställs först när någon går i pension.
Rätt utfört är sådana platser en utmärkt väg in i arbetslivet för unga, och företaget får entusiastisk och prisvärd, om än rörlig, arbetskraft för en tid. Tyvärr har det dock ofta gått så långt att man inte vill betala mer än grundlön ens till de erfarna personerna, och så klagar man när det inte fungerar. Det är ren och skär dumhet från arbetsgivarens sida.
Är det någon som har erfarenhet av den processen? Vad skickade ni in för dessa dokument:
A tax identification number (Fungerade personnummer eller passnummer här? “If you do not have this, you may use an alternative ID number (an ID number from your country of residence or passport number)”)
Receipt of dividends (credit advice) (En rejäl lista med krav på det dokumentet, skulle det räcka med någon utskrift från Nordnet?)
A certificate of residence issued by the tax authorities in your country of residence (Vadå, hemvistintyg/skattekort eller liknande?)
Jag funderar på om jag skulle testa att hoppa igenom den här agilitybanan och om jag lyckas, skriva en slags “for dummies”-instruktion som jag inte hittade vid en snabb googling. Man skulle kunna samla instruktioner för olika länder i en tråd här på forumet, för mervärde
(Aktien som fick mig att fundera på det här var BEWi ASA. Det enklaste vore om någon bara sa till mig att det är ett skitbolag som inte är värt att köpa.)
Jag ska försöka förtydliga mitt meddelande lite till. Det är helt okej att betala efter kompetens. Men om man inte ens betalar för kompetens och löneutvecklingen bara består av indexhöjningar, behöver man inte förvånas över personalomsättningen.
Jag satt och rotade igenom kvarlåtenskapen efter min mormor. Båda mina mor- och farfäder var vid fronten, men av någon anledning ville jag ha just det här brevet som min mormor fick av Marsken. Kanske för att det också var hon som förlorade mest i kriget: en bror, en make och otaliga vänner. Tur att mormor inte är här för att se dagens läge. Hon framhärdade alltid i att man inte kan lita på ryssen. Den yngre generationen försökte lugna ner henne och hävdade att tiderna var annorlunda – men det var de visst inte.
Samma gäng har in i det sista motsatt sig kärnkraft. Var det inte H.Hautala som visste år 2010 att vi inte längre kommer att få se snö i huvudstadsregionen efter år 2020
Mönstret är nog ungefär så, eller så inte. Stubinen på de nedbankade tillväxtaktierna börjar bli ganska känslig. T.ex. Nvidia börjar redan bli ganska känslig i premarket.
Om användarnamnet Valkeus vill svara på ditt meddelande, kan hen svara på det till exempel här i Fikarummet. Det är (också) därför jag flyttade ditt meddelande hit.
En välbetald tillsvidareanställning har varit orsaken till flytt för åtminstone alla som lämnat vår firma. Vissa har inte orkat harva från det ena tidsbegränsade kontraktet till det andra, så en fast tjänst väger väldigt tungt i vågskålen. De som lämnar en fast tjänst är intresserade av bättre lön och vetskapen om att lönen kan utvecklas till att bli ännu bättre. Om man inte har partner eller barn är det lättare att ge sig av, och pengar är ofta det som lockar mest.
Man vet väldigt mycket om företaget baserat på artiklar och annonser. VD:n ojade sig över arbetskraftsbrist redan 2017. Nu ojar man sig igen och allt sägs ha blivit gjort.
När allt är gjort, kommer nu de proffs som läst HS-artikeln (Helsingin Sanomat) att ivrigt börja googla efter möjliga jobb på Norelco. Jobbannonserna från ett företag som lider av skriande arbetskraftsbrist sticker säkert ut positivt från mängden när de erbjuder bra lön och tillsvidareanställningar!
Överraskningen kan bli stor när det finns furstliga tre platser att tillgå Två av dem är visstidsanställningar och en är ett sommarjobb via läroavtal. Lönen nämns ingenstans och man får inte veta den direkt på rak fråga. Det är alltså en kontinuerlig arbetskraftsbrist värd tidningsartiklar, men ingenting tyder på att man ens seriöst söker arbetstagare.
Jag tryckte inte ner företaget i den lägsta kategorin, där alla företag som utnyttjar gratisarbete och sysslar med olagligheter ingår. Norelco hör dock helt tydligt till den kategori som gråter ut i tidningen om arbetskraftsbrist och ojar sig över hur allt har gjorts, men i verkligheten har inget av det som behövs gjorts.
Dessa klagomurar strävar dock aldrig efter att själva vara det företag för vars arbetsavtals skull man skulle flytta till just den orten. Det ser man på VD:ns uttalanden och jobbannonserna. De hoppas bara att de lättare ska få utlänningar att jobba för en spottstyver. Finländare är så trista att de inte går med på vad som helst.
Att “såga” dem är enligt min mening helt välförtjänt om man går så långt som att ljuga i tidningen. På samma sätt har många andra ojat sig över arbetskraftsbrist. Av Tokmannis lediga jobb kunde man vid tidpunkten för tidningsartikeln dra alla nödvändiga slutsatser, och det kan man fortfarande. Det erbjöds enbart deltidsarbete. Så är det även i detta nu för 100 % av de lediga säljarplatserna.
Nåväl, man kan väl inget göra åt deras arbetskraftsbrist, de har ju gjort allt de kan!
.
