På kaffestugan kom det en sådan förfrågan som fick gillanden och inget motstånd, så jag startade en tråd efter att vi hade diskuterat med Forumets administrationsteam:
Efter coronatiden har distans- och hybridarbete blivit en permanent del av mångas vardag, men praxis, erfarenheter, förväntningar och spelregler varierar enormt mellan både arbetsgivare och arbetstagare.
På grund av arbete, arbetsplats, bransch och många andra faktorer passar nära arbete, distansarbete eller hybridarbete som en mellanmodell för vissa företag och människor. På kaffestugan delade folk ganska mångsidigt med sig av sina olika erfarenheter av dessa olika alternativ, så här kan man fortsätta med samma teman. Annars kan man i den här tråden prata om arbetslivet, men detta är INTE någon form av politiktråd, för det finns en egen tråd där man kan prata om sådant.
Eftersom vi är förstående, artiga och smarta människor, så diskuterar vi smart om de ovannämnda temana. På kaffestugan fanns det redan många olika personliga erfarenheter och smarta tankar om dessa, där man bland annat lyfte fram arbetshälsa, arbetsproduktivitet och samordning av fritid och arbete etc.
Tack och lycka till med sakliga och fruktbara diskussioner.
Jag läste HS:s artikel om empati och ledarskap → https://x.com/JuhaHaanpera/status/1999777918466318702/photo/1. Enligt professor Timo Vuoris forskning kan en bra och en dålig ledare skilja sig åt på bara cirka 30 sekunder. Under den tiden hinner en bra ledare identifiera och validera sina underordnades känslor innan hen går vidare till förklaringar och lösningar. Det lilla ögonblicket verkar göra en enorm skillnad.
Forskningen betonar mellanchefernas betydelse. De är pressade mellan toppledningens strategiska visioner och medarbetarnas vardagliga upplevelser. Strategier faller sällan på tekniska lösningar eller dåliga planer, utan på att människor inte känner sig hörda. När känslor ignoreras växer motståndet och förändringen stannar halvvägs.
Enligt Vuori förnekar en empatisk ledare inte oro med rationella argument, utan erkänner dem först som berättigade. Först därefter kan diskussionen styras mot målen. Detta gör inte beslutsfattandet mjukare, utan tvärtom effektivare. När människor känner sig hörda, engagerar de sig och deltar i att skapa lösningar.
Intressant är också observationen om stress. Ju mer en ledare driver förändring framåt i brådska och under press, desto svagare blir empatin ofta. Stress förminskar uppmärksamheten, och andra människor börjar framstå som hinder på vägen mot målen. Ändå påverkar känslor oss hela tiden – minnet, beslut, risktagande och hur vi tolkar andras avsikter.
För mig var detta en bra påminnelse om att empati inte är en personlighetsdrag som vissa råkar ha. Det är en färdighet och en riktning av uppmärksamhet som man kan och bör öva på. Inom ledarskap och egentligen i allt samarbete kan ibland en halv minut räcka för att förändra hela situationen.
En fin start på karriären. Grattis! Även om det kan kännas skönt för stunden skulle jag vara försiktig med distansarbete om du har karriärplaner på lång sikt. Man går miste om att skapa nätverk och många lärdomar utanför det egna ansvarsområdet. Och folk väljer fortfarande människor för större ansvarsuppdrag.
Nu var jag tvungen att läsa det där två gånger – ursäkta, vadå?
Distansarbete, även om det inte hör direkt till lönesamtalet, är en arbetsform precis som alla andra när det leds och genomförs på rätt sätt. Mina egna nätverk är omfattande och heltäckande, och har skapats nästan uteslutande genom distansarbete.
Jag har inte behövt lyssna på mina kollegors helghistorier i fikarummet eller delta i AW-öl efter arbetstid för att främja min karriär eller mitt nätverk. Och jag tror inte att någon annan behöver det heller, bortsett från kanske yrken i stil med klassiska försäljare, som även de till stor del redan har flyttat ut på nätet.
Du har rätt, om man vill nå den allra snabbaste karriärutvecklingen så skulle det säkert hjälpa att sitta och “surra” på kontoret som en uppkomling (till en viss gräns). Vi har en sådan “Elisa-säljare” på vårt företag också. Jag är själv en social varelse, så när jag väl är på kontoret 2–3 gånger i månaden går dagarna åt till “korridorssnack”, och jag upplever att jag får gå igenom jobbet och driva saker framåt tillräckligt mycket på det sättet.
Cirka 40–50 % av företagets högre tjänstemän distansarbetar från en annan ort, så det är ingen vits att ständigt hänga i kaffekokaren på kontoret Sedan har jag satt upp nätverkande inom branschen som ett utvecklingsmål för mig själv, vilket i praktiken innebär att min chef beordrar mig att delta i varenda seminarium som går, så jag får flänga runt i Finland och plocka hem milersättningarna
Utifrån min egen erfarenhet och mina observationer är det faktiskt så att om du vill avancera i din karriär till chefspositioner och ledarroller, så bör du undvika distansarbete. Att leda människor sker mest effektivt ansikte mot ansikte. Jag hörde precis att ett företag hade skött sina utvecklingssamtal via Teams – usch, så hemskt.
Sedan har jag satt upp nätverkande inom branschen som ett utvecklingsmål för mig själv, vilket i praktiken innebär att min chef beordrar mig att delta i varenda seminarium som går, så jag får flänga runt i Finland och plocka hem milersättningarna 