Har andra samma problem med forumets gränssnitt, att mörkt läge plötsligt har slutat fungera trots att det är aktiverat i inställningarna?
Förvirrande..
5 gillningar
Det varade i några dagar och återställdes av sig självt för några dagar sedan.
@DaLipton
Du måste även trycka på “spara ändringar” längst ner.
Annars sparas inte mörkt läge (dark mode).
(Alltså mobilappen)
3 gillningar
Bara att ge kommentarer till Iltalehti som investeringsguru. ”Den här aktien högg den erfarne investeringsgurun Heiskanen på, 10 anledningar till varför du också borde” när andra tvekade kammade Heiskanen hem jättevinster på nästan en halv procent
9 gillningar
Prova att välja ”Inderes Dark” som färgtema och spara.
1 gillning
Det var lite ointuitivt att man behövde spara separat när sparaknappen inte syns på mobilskärmen samtidigt.
3 gillningar
Jag kan inte säga att jag har levt ett särskilt hårt liv eller att jag inte har haft tur… jag har haft mycket tur i mitt liv. Jag kan alltså inte klaga särskilt mycket, även om det har funnits utmaningar. Alla har stora saker i sina liv, och om du antar att någon har kommit enkelt undan kan du ha mycket fel… man kan aldrig veta vad en annan människa har gått igenom. Detta var lite bakgrund till det jag skriver härnäst.
Jag har olika egenskaper och alla kanske inte gör livet så lätt, och jag har adhd som är ganska framträdande. Jag kan förstås inte skylla allt på den där överaktiviteten, och det finns saker där jag borde ha tittat mig mer i spegeln… inte för att beundra mig själv, utan för att lära mig av mina misstag osv. Det har alltså varit ”lite” utmaningar i skolan och överallt annars; jag kunde plugga 30–40 timmar till ett prov i gymnasiet och slutresultatet blev ändå ett dåligt betyg. Jag var dålig på allt: idrott, slöjd, språk, matte och andra skolämnen, men genom hårt arbete tog jag studenten, om än med usla betyg. Dessa svårigheter syns förstås även i resten av livet, jag använde bara skolan som ett exempel.
Men ja… genom att kämpa hårt tog jag mig på något sätt framåt i skolan, och i arbetslivet har jag gett allt, även om jag har ett väldigt vanligt dagsarbete. Men varje dag går huvudet på högvarv och genom att kämpa hårt är jag (enligt mig själv) bra på mitt jobb. Inte ens de som sitter bredvid mig eller mina vänner förstår naturligtvis hur svårt det kan vara för mig att lära mig saker. Alla sådana känslor av underlägsenhet tär naturligtvis på självförtroendet, men för knappt 25 år sedan hittade jag gymmet, vilket har varit mentalt (och fysiskt) väldigt viktigt för mig – hur skulle jag ha klarat mig mentalt utan det? Först körde jag bänkpress med 20 kilo, vilket kändes oerhört tungt, men genom målmedveten och hård träning nådde jag över 160 kilo på cirka 20 år. Det är väldigt viktigt i livet, åtminstone för mig själv, att vara bra på något och att det ger en bra känsla.
Efter att ha haft över 20 år av träning bakom mig insåg jag att kroppen fortfarande var hel, men att det inte längre skedde någon vidare utveckling, trots att jag hade en av Finlands bästa personliga tränare och en stark motivation. Så redan på grund av skaderisken bestämde jag mig för att sluta med målmedveten träning och bytte till hård men säkrare träning, där jag inte längre strävar efter enorma vikter. Istället för gymmet var jag tvungen att hitta på något annat att satsa allt på, så jag hittade sijoittaminen (investering).
Jag hittade indexfonder och sedan hittade jag Inderes. Först skrev jag lite försiktiga meddelanden och sedan kom jag sakta men säkert med i diskussionen med min egen personlighet. Gradvis började jag följa investeringssaker mer och mer; min sparkvot har alltid varit väldigt hög och nu var jag helt inne i det här. Mycket jobb och mycket investeringsprat, sedan sökte jag jobb hos Inderes, och då kontaktade Verneri mig och erbjöd mig ett jobb som moderator, vilket jag i hemlighet hade drömt om. Plötsligt får jag prata med Pulkkinen, som jag beundrar, och många andra topptyper som Mikael osv. Mitt självförtroende har stärkts enormt av beröm från forummedlemmar, Inderes och vissa andra aktörer… och man kan inte alltid sätta ord på vad det har betytt för mig.
Gymträningen har definitivt varit en av mitt livs största framgångar med sina resultat, eftersom det krävde cirka 20 år av målmedveten träning och min inställning var vid något tillfälle som hos en elitidrottare, även om jag inte skulle ha klarat mig alls i tuffa tävlingar. Min andra riktigt stora framgång var studentmössan, som ingen vettig människa skulle ha trott på. Den tredje stora framgången har varit att bygga upp en förmögenhet; trots att jag under största delen av min yrkeskarriär har varit en låginkomsttagare, har jag kanske om några år en förmögenhet på 0,5 miljoner. Den största enskilda prestationen i mitt liv är min tråd ”Alokas haastattelee”, vars grundande jag var väldigt nervös inför, och nu är vi i det här skedet när jag ser Keskivälis tweet om min intervju, där de som gillar och delar tweeten är fantastiska människor som jag länge har respekterat.
https://twitter.com/hkeskiva/status/1626511288338731009
Utan mina fantastiska föräldrar hade jag hamnat i utanförskap, eftersom en person som jag behöver hjälp, stöd och uppmuntran. Jag är också tacksam för det här samhället jag lever i, som har varit väldigt förstående och stöttande mot mig. Jag har haft tur att jag i tiden fick ett jobb som passar min personlighet och mina egenskaper – det var mycket tur med i spelet. Det är sant att jag är väldigt envis och kämpar hårt, men utan de ovan nämnda sakerna hade det gått helt annorlunda. Jag är ingen som det går att skriva en hjältesaga om, och jag är inget offer. Det är inte bara min diagnos som har varit ett hinder, utan även jag själv har varit ett hinder och mycket har hängt på mig själv.
Jag vill också säga att vi ska försöka förstå varandra – vara empatiska och kanske titta mer i spegeln för egen del istället för tvärtom. Om jag bara hade försökt som mina ”bara” ganska flitiga och framgångsrika kompisar, så vet jag inte om jag hade hamnat i utanförskap, om jag hade haft ett jobb… ja, någon studentexamen hade det i alla fall inte blivit. I en normal människas ögon är jag ändå bara en helt vanlig kille som borde ha samma förutsättningar som andra, och inte ens alla mina vänner har känt till mina svårigheter, som jag inte riktigt lyckas förklara begripligt här heller. Om jag som ”normalflitig” hade hamnat i utanförskap skulle jag i mångas ögon bara ha betraktats som självisk och lat. Då kan man tänka på andra till synes helt vanliga personer som har starkare diagnoser eller svagheter eller omständigheter(!) än jag, som andra inte märker, och som ändå har försökt lika mycket som andra men hamnat i utanförskap, blivit handlingsförlamade eller djupt deprimerade. Att hjälpa och visa empati ger mycket mer än att döma dem som har det svårt utifrån fördomar och okunnighet. Självklart måste man ta ansvar, det menar jag inte.
Förlåt för mitt predikande inlägg som är som en progressiv konstlåt där det är svårt att hitta den röda tråden. Jag hoppas att mitt meddelande inte läses som fan läser bibeln, och jag kommer kanske inte att diskutera det här inlägget mer ingående, även om det säkert finns luckor och tankefel i det. Jag vet att många gläds å mina vägnar, eftersom människor oftast är empatiska, och jag råkade kanske skryta lite nu, men jag är nog lite stolt och lycklig över vissa av de här sakerna. Jag hoppas innerligt också att mitt meddelande väckte några tankar och förståelse för andra människor.
Tack för allt beröm, alla likes, uppmuntrande ord och lärdomar som jag har fått här! 
181 gillningar
Jag var tvungen att kapa den själv. Flickvännen sa att den måste vara 30 cm, så det var bara att lägga upp den på huggkubben och ta bort det överflödiga.
Vad är det för skillnad på dessa egentligen, när det finns två alternativ för mörkt läge. Färgschema: Inderes Dark och/eller bocka i rutan för: Mörkt läge: “ Aktivera automatiskt färgschema för mörkt läge”. Det sistnämnda verkar inte göra någonting och Inderes Dark ändrar bakgrunden till mörk, precis som det ska.
Kul att se hur det senaste årets snack om ROIC börjar sjunka in även hos aktiva medlemmar och läsare! En mer kritisk läskrets tvingar analytikerna även här att motivera värderingar och värdedrivare mer ingående. ”Multipelarbitrage” hamnade nu under luppen. Kanske med tiden kommer ”jämförelseanalys”, värderingsmultiplar, ”Rule of forty”, EPS-tillväxt, ROE (förutom hos finansbolag) och andra liknande saker med låg ribba, men som ofta är irrelevanta, att hamna mer i bakgrunden.
Det handlar inte ens bara om att Inderes bättrar sig, utan om vad som händer med kvaliteten på Helsingforsbörsen om ägarna (även en liten grupp) kunde utmana bolagen att verkligen bli bättre på värdeskapande?
Det är ganska få bolag vars ledningsincitament är kopplade till exempelvis ROIC. Boreo och Valmet lyfter i alla fall fram ROCE som sitt mål, jag kommer inte på så många andra på rak arm. 
Jag förstår att dessa inte är relevanta för ett kapitallätt IT-bolag (fast det finns sätt att beräkna dem på, och för bolag som gör förvärv är de väsentliga ), men en stor del av våra bolag är ganska kapitalintensiva! (Plus, i teknikbolag kan FoU-utgifter aktiveras i balansräkningen, vilket underlättar bedömningen av lönsamheten i FoU-investeringar 
.)
Helsingforsbörsen blir en bättre börs i takt med att ägarna blir mer kritiska och kunniga.
38 gillningar
@OldFeki kanske du också begraver den där citaren 
63 gillningar
Jag försöker glömma att jag ens frågade saken. Hela forumet är i någon sorts masshypnos och använder namn som barn har hittat på. Sitari är sitari och inte någon cittari.
Jag handlar ändå mer på Risma nuförtiden – förutom när jag är på landsbygden, det vill säga mot Gräsviken till.
… Weedhills sitari är Finlands enda billiga sitari.
5 gillningar
Ja, vi är alla väldigt, väldigt kritiska och uppmärksamma läsare. Och smarta. Absolut smarta.
Googlar vad “multipippelarbitrage (multipippeliarbitraasi)” betyder
15 gillningar
Fungerar riktigt bra! 
I samband med de omfattande analyserna gör man en lång och rutinmässig standardintervju, som man kan fästa på bolagssidan så att den syns hela tiden tills nästa ”omfattande intervju” kommer. Och i andra intervjuer fokuserar man sedan på dessa ”djupare” saker.
5 gillningar
Jaha, på Risoma? Förr i tiden brukade man gå där eller på Litukka, numera blir det bara när-Saletsi eller Sittari…
1 gillning
På Nordnet fanns ett intressant och säkert för många motiverande blogginlägg av Ina Mattila, som säkert många redan har stött på tidigare.
Du har säkert hört tidigare att den första miljonen är den svåraste etappen, varefter det blir lättare att bygga upp en förmögenhet. Utan tvekan en sådan summa som får många att erkänna sig besegrade redan vid startlinjen.
För att jag själv ska ha något personligt att säga om ämnet sänker jag ribban något och går på samma linje som Munger. De första 100 000 € är den allra svåraste milstolpen, men möjligtvis den viktigaste, i att bygga upp en förmögenhet.
21 gillningar
Minska-rekommendationen berättigade björnstrumpor!
20 gillningar
Jag nådde också den milstolpen den här veckan. 7 år av investerande bakom mig. “Tänker ändå fortsätta med det så länge att sex nollor inte längre känns som någonting”
4 gillningar
För ett år sedan, den första februari, hade jag en investeringsportfölj på strax under 100 000 €. Den siffran hade varit ett slags mål under en längre tid, och uppgången avbröts av Rysslands invasion. Jag sålde inte av något i tid och lät portföljen slaktas rejält. Sedan dök det upp svarta svanar i privatlivet och ett behov av pengar; till exempel var jag tvungen att ta ut pengar från portföljen för en husrenovering och sålde av mina bästa bolag, som Sampo. Även kostnadsinflationen slog mot mig, och jag kunde inte längre sätta av samma månatliga belopp från lönen till investeringar som tidigare.
Nu är en ny klättring mot den gränsen åter i god gång.
23 gillningar