Här har man använt GE:s faktiska genomsnittliga aktiekurs för den aktuella perioden, alltså inte den justerade historiska kursen efter reverse split och avknoppningar (2021–2024).
Det är onekligen ganska intressant att förundras över dessa ibland. De aggressiva aktieåterköpen (2004–2007) förvandlades på ett ögonblick till en kamp för överlevnad under finanskrisen. Detta hände förstås många andra också, åtminstone tillfälligt.
Månne det rörde sig om en årsrapport gjord av Jim Cramer 
Jag förstår absolut vad som lockar med kapitalförvaltningssektorn (såsom kapitalneutralitet, skalbar affärsmodell, hög lönsamhet), men uttrycket “Börsens X:e sektor” har en lite dålig klang i Inderes historik. 
Låter i mina öron precis som en finsk mataffär i butiken kostar även vettiga inköp nuförtiden minst 40–80 € (ca 4 gånger i veckan) och ovanpå det går lika mycket pengar till att tanka bilarna (2). I praktiken är du 100 euro fattigare varje gång du öppnar ytterdörren. Jag funderar dagligen på hur så många lågavlönade får pengarna att räcka till livet, när de knappt räcker till för mig själv. Nåja.. Man skulle ju kunna ge upp idrottshobbyer och godsaker.. Samt en och annan utlandsresa, men inte så mycket annat. Man har ju bara ett liv att leva.
Det är dyrt att leva nuförtiden. Det lönar sig att kolla in tråden på forumet:
Uhkaako kassavirtasi kuihtua inflaation myötä - Arjen säästövinkit joilla on merkitystä - Raha & säästäminen - Inderes forum
Man slipper inte undan inflationens kraft och når inte ända till månen med det där. Men genom att gå igenom obligatoriska utgifter (är de nödvändiga eller finns det billigare alternativ) och när man lyckas fila bort en euro här och en tia där, så börjar besparingarna definitivt ackumuleras. Jag kan av egen erfarenhet konstatera att det faktiskt fungerar! 
Tack för tipset! Jag tror dock att min sparnivå är intrimmad till max, alltså så pass maxad som jag vill ha den för att fortfarande känna att jag lever livet fullt ut och kan njuta av god mat och godsaker i vardagen, samt gå på bio när jag känner för det (med tanke på dagens produktionsnivå behöver man bara gå en gång om året). Jag betalar däremot inte för till exempel streamingtjänster, YouTube- eller Spotify Premium. Jag kör medelmåttiga fordon med låg förbrukning och köper produkter med det bästa pris-kvalitetsförhållandet i butiken.
Grattis till Åbo för spårvägsbeslutet 
Jag har verkligen gillat spårvagnen i Tammerfors. Som någon som själv deltagit i byggandet av den kan jag konstatera att spårvägen är en utmärkt sysselsättare för både Åbobor och resande arbetslag från hela Finland. En skänk från ovan för byggare om denna lågkonjunktur fortsätter. Det sysselsätter en del även under de tysta vinterperioderna. Man kommer säkert att bli nöjd med slutresultatet.
Vartti kommer idag men är försenad! Om någon undrar.
Och gav upp samtidigt 
Mannen har efterlyst saklighet i sin favoritkedja och konstaterade uppenbarligen att eftersom marknaden ändå inte fungerar sakligt, varför ska jag ensam stå här och hålla fanan högt. Bra inlägg, även om jag inte tror att särskilt många investerar i de nämnda sektorerna med tanken att de ska finnas kvar i portföljen om 10 år eller ens om 1 år. Det är trevligt att vara med i boomen, särskilt när man inbillar sig att man märker i tid när musiken slutar.
Socialpornografi säljer och vi fördubblade antalet prenumeranter på fyra dagar, så här kommer uppföljaren med mål för framtiden. Öppet prats om pengar!
Det ser alltså ut att bli den berömda akademiska kvarten 
Skillnaden här är att @JHeiskanen antagligen var på affärsresa, vilket innebär att varje gång han öppnade hotellets ytterdörr för första gången på morgonen rullade 95 € skattefritt in på kontot.
Detta har jag också funderat på, och samtidigt undrat när vi kommer att gå över till samma system som i Europas snuskigt rika områden. I Monte Carlo bor det säkert inte en enda restaurangarbetare, städare, sjuksköterska eller någon annan som tjänar under 20k i månaden. De bor någon annanstans och tar tåget till jobbet. Helsingfors närområden är redan så dyra att en låginkomsttagares lön knappast räcker till där. Man måste leta längre bort – Lahtis, Nastola, Kausala, Kouvola – hela vägen blir lägenheterna billigare. Man kan få en tvåa för 15 tusen längs tågrälsen och vederlaget är 150 €. Då börjar nog pengarna räcka till.
Helsingfors är fortfarande ganska långt ifrån det där. Det beror förstås helt på livsstil, men man kan få helt smidiga ettor även i kärnan av Helsingfors för drygt 700 €/mån på båda sidor, och här och var finns det riktigt små krypin som man kan få för ännu mindre. Det blir tajt om man tillhör löntagarnas lägsta decil, men speciellt när man inte behöver bil, så bor det många singlar där som ligger rejält under medianinkomsten, och en tvåa för två personer blir ännu billigare. Man kan förstås inte nödvändigtvis köpa en lägenhet, det är helt sant, och om man planerar att bilda familj blir det intressant, men som sagt är det ett livsstilsval och de flesta kommer förmodligen med tåg till jobbet, men inte nödvändigtvis från så hemskt många hållplatser bort.
Det är dock inte så att man inte kan bo i centrumområdet, vilket är fallet i städer som Paris, London, Barcelona och säkert i många andra storstäder.
“HAR NI ANVÄNT AI DAGLIGEN” HÄLSN. TEKNIKCHEFEN (vars bonusar förmodligen hänger på att du kryssar i ja-rutan i enkäten)
Remedy-investerare bör alltså hoppas på ett IGN-betyg på 7, då det vanligtvis ger bäst framgång bland spelare, medan 9–10 (med några få undantag) traditionellt sett är “wokemössö” (woke-sörja) som floppar på alla andra mätpunkter än i pressrecensenternas siffror 
Vilket index är det som marscherar mot nordost där?
Det rör sig om min ELO-ranking för schackproblem på plattformen Lichess.
Schack är ett grymt och svårt spel. Ofta finns det många situationer på brädet där det inte finns en enskild bästa dragserie, utan man förbättrar positionerna successivt och försöker genomföra sin egen plan samtidigt som man försöker sabotera motståndarens plan.
Schackproblem är mycket trevligare. Brädet är förberett åt dig så att det bara finns en enda rätt lösning som leder till att motståndaren blir matt eller till en betydande fördel, som att vinna en officer eller främja en bonde.
Den enda svagheten med schackproblem är att de nästan alltid är anfallsuppgifter, vilket gör att försvarsfärdigheterna inte utvecklas.
Därför är till exempel min ELO-ranking i vanligt schack nästan 600 poäng lägre. Vanligtvis klantar man till det alldeles för ofta i stil med “hoppsan, där förlorade jag visst damen”. Därefter kan man fortsätta försvarskampen, som också oftast strandar på ett misstag där jag kunnat få remi, men istället bjuder fienden på matt.
idag lyckades jag precis spräcka 2000-poängsgränsen i 10-minuterspartier på chess.com.
På Lichess brukar jag själv lösa mycket pussel, eftersom man på chess.com behöver ett premiummedlemskap om man vill göra många, och pusslen på lichess känns dessutom bättre.
Schack är verkligen ett trevligt spel. Jag måste ta tag i spelandet igen, kanske under semestern. På vardagarna verkar jag inte riktigt ha energin, och om man spelar till exempel ett par 20-minuters rapid-partier så blir man ganska utmattad. Visst är det nästan lika utmattande att stirra på kurserna flera gånger om dagen, vilket jag tyvärr har gjort i och med den senaste tidens uppgång. Det verkar som att ju oftare jag kollar kurserna och portföljen, desto närmare är vi en korrigering.
Som historieläsare känner jag lyckligtvis till det rätta svaret på (även) detta problem. Först lönar det sig att i USA rösta fram en president som lovar att dra igång ett internationellt tullkrig, trots ekonomernas motstånd. Därefter bör Europas ledande ekonomiska makt anordna en konferens, där deltagande stater gynnar inbördes handel på den inre marknaden och inför höga mot-tullar mot alla parter utanför den inre marknaden. Slutligen hamnar världsekonomin och börsen i ett sådant jämviktsläge att en First North-investerares avkastningsgrafer börjar se riktigt hyfsade ut i en internationell jämförelse.
