Detta är den intressanta delen i hela det här fallet och en fråga som är större än själva caset. Det var just detta som gjorde att man ville undersöka och fundera på saken mer ingående.
Utan att ta ställning mer specifikt till projektet i fråga, så är funderingen kring om vi anser att det digitala samhället så som det ser ut i Finland med sina e-tjänster för medborgare, är värt att sträva efter även i länder som till exempel inte omfattas av EU-lagstiftning. Detta är på inget sätt en enkel fråga och det är helt möjligt att hela saken inte skulle ha kommit upp till ytan i utvärderingen om inte denna affärsmöjlighet hade riktat sig till en plats där det förekommit rapporterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna i den omfattning som har rapporterats. Det har ändå karaktären av ett prejudikat, alltså för oss internt. Saken är med andra ord större än detta projekt.
Det känns frustrerande att ständigt behöva försvara sig mot sådana påståenden. Inom Gofore finns det inte ett enda projekt som det etiska rådet har gett en no-go-rekommendation för. Däremot finns det många där den juridiska avdelningen har gett en no-go eller motsvarande rekommendation. I de fallen har riskerna alltså beaktats eller åtminstone försökts beaktas. Det skulle mycket väl även kunna finnas ett projekt där det etiska rådet gett en no-go-rekommendation, varpå riskerna sedan mildrats enligt rådets förslag, men något sådant har inte skett. Och det kommer säkert inte heller att finnas ett enda fall där en rekommendation helt lämnats utan avseende. Noterbart är också rådets vägledande effekt, det vill säga att projekt som redan tidigare har stoppats inte heller i samma utsträckning dyker upp i pipelinen framöver.
I det här fallet ville man inte avbryta processen i ett läge där man gemensamt konstaterade att man genom att fortsätta processen kan precisera analyserna. Enligt min mening är detta särskilt förnuftigt, eftersom den här situationen är ny för oss och ett etikbaserat no-go-beslut skulle kunna få mer omfattande konsekvenser för oss än bara detta projekt.
Det tycks vara så att det etiska rådet påbörjar sitt arbete när projektet konkretiseras i form av en anbudsförfrågan eller någon annan typ av beskrivning av lösningshelheten. Ofta, och uppenbarligen även i det här fallet, är processen flerstegsbaserad och informationen i den preliminära anbudsförfrågan är relativt knapphändig, och saken preciseras först efter den första anmälningsfasen. Det är en bra fråga när rådet bör börja fundera på dessa saker. När det gäller information ser jag däremot inte riktigt någon anledning eller ens möjlighet till det. Det skulle vara svårt att informera om en stor affärsmöjlighet där sannolikheten för att den realiseras ändå är liten. Sådana har vi dock i stort sett hela tiden.
Det är bra funderingar. Vi har mycket positiva erfarenheter från över 20 år av att kunna hantera även svåra frågor mycket öppet inom bolaget och fatta beslut genom inkludering. Vi måste säkerligen dra lärdom av det här fallet.
Även detta är bra funderingar. Enligt min mening finns det inget behov av att särskilt nämna den etiska granskningen för kunder, lika lite som den juridiska granskningen. Och för att ingen ska få fel uppfattning, så övervägs inte alla projekt av det etiska rådet, utan endast de som av en eller annan anledning har flaggats för granskning.
Jag skulle själv vara ganska försiktig med att proaktivt börja pådyvla våra kunder etik. Det är inte vår roll. Men kunderna måste kunna lita på att vi kan ta fram sådana lösningar för dem där dessa frågor har beaktats, så att man till exempel inte av misstag kliver in i en gråzon när det gäller lagstiftning. Eller, om vi nu refererar till sådan här internationell verksamhet utanför EU, så skulle vi säkert kunna hjälpa till med perspektiv som är ägnade att förbättra användarnas förtroende för systemet samt medborgarnas förtroende för förvaltningen.
Jag har inte märkt av någon sådan retorik hos oss, att kritikerna skulle ha fel. Det är ju för den skull vi för den här diskussionen öppet, så att perspektiven kan komma fram. Jag har ju inte heller, såvitt jag förstår, någonstans framfört huruvida vi borde bygga ett sådant system i Förenade Arabemiraten eller inte. Däremot har jag kraftfullt försvarat mig mot påståenden om att själva hanteringen av ärendet hos oss skulle ha varit oetisk på något sätt. Likaså har jag kraftfullt fördömt både informationsläckaget och att den läckta informationen publicerats i en tidning.
Några få har föreslagit öppen demokrati för mig, det vill säga att man i sådana här fall efter utredningar skulle besluta med enkel majoritet om man ska gå vidare eller inte. Det vore ganska intressant, men jag är rädd för att ett felaktigt beslut enligt individens uppfattning ändå skulle kännas felaktigt. Det anklagande fingret skulle då bara peka på kollegorna istället för enbart på ledningen. Svåra saker.