Bil - Broms för att bli rik?

[kvatchero]

Jag tänkte öppna en egen tråd för bilar, eftersom det efter bostaden oftast är den mest betydande enskilda investeringen. Tråden kan tas bort om ingen diskussion uppstår.

Med den summa som en genomsnittlig person lägger på sin bil i form av olika avgifter, skulle man under sin livstid kunna bygga upp en betydande portfölj genom att månadsspara i en indexfond. Till exempel en bil för 10 000 € och månatliga kostnader på 500 € (bränsleslukare och många fel) innebär en förlust på 130 000 € på 20 år. Med en förväntad avkastning på 10 % skulle detta ha bildat en portfölj på 453 000 € på börsen.

Hur ser ni på bilen? Är den ett nödvändigt ont eller en vardagslyx som man gärna satsar lite extra på? Jämför ni kostnaderna för olika lösningar i Excel när ni fattar köpbeslut, eller köper ni med känslan? Hur ser era årliga kostnader ut?

Själv älskar jag bilar, men jag tillhör den grupp som prioriterar ekonomi. Jag kör en 9 år gammal småbil vars värde knappt sjunker längre. Motorn är en hel liter i volym och förbrukningen är därmed cirka 4 liter. Skatten är 123 €, trafikförsäkringen 210 € och jag gör service själv. Bränsle kostar mig cirka 1200 € per år för min egen körning. Årskostnaderna landar någonstans runt 1700 € med besiktningar etc. (+reparationer som inte kan budgeteras i förväg)

[Gadus]

Bilism är en perfekt illustration av människors bristande förmåga att räkna. Man kan vara ganska noggrann med utgifter i övrigt, men bilen är en fullständig blind fläck i detta avseende. Man betalar hundratals euro i månaden i avbetalningar, men samtidigt förfärar man sig över att man då och då måste byta bromsbelägg på en lite äldre bil.

Ajatko autollasi tyypilliset 15 000 kilometriä vuodessa? Kuukausikulusi...

Enligt denna undersökning från Lähi-Tapiola (ett finskt försäkringsbolag) noterade till exempel endast en femtedel värdeminskningen som en kostnad. Inte undra på att Kamux (ett finskt bilhandelsföretag) går så bra som det gör när folk bara tar en bil som passar in i en viss månatlig betalningsram.

Trist vore vardagen utan bil. Visst, vissa som lever i “Kallio-bubblan” (Kallio är en stadsdel i Helsingfors, ofta associerad med en viss livsstil) kan leva utan bil och svischa till flygplatsen med taxi för att komma till sin Köpenhamns-stadssemester. Men man behöver inte pracka på andra sin religion för det.

[Torniojaws]

@Gadus

på en äldre bil måste man då och då byta bromsbelägg

Jag bytte belägg+skivor+hårdvara framtill i höstas, efter 12 års körning (bilen var då helt ny). Den gick fortfarande igenom besiktningen, men prestandan var redan lite dålig och jag behövde öva på installationen också Delarna kostade cirka 200 €, installationen tog cirka 2 timmar för mig som amatör, och med detta kommer jag att kunna köra i ytterligare 10 år Inte en dålig investering.

I Lappland (och förmodligen även på andra ställen i Finland) är det vanligt att köpa en bil från Sverige för 100-300 euro, och köra den tills något slits ut mer än vad det kostar att köpa en “ny” bil och den inte går igenom besiktningen. Sedan köper man en annan bil för 100-300 euro.

Man kan verkligen spara en hel del pengar med den kombinationen av bilar, om man inte bryr sig om vilket märke som sitter framtill Och när 15 år gamla bilar nuförtiden är modeller från 2006 (“va, för 20 år sedan var det ju 80-tal?” ), har de redan ganska moderna funktioner även i den billigaste klassen.

[Epaonnistuja]

Själv lägger jag cirka 500 euro i månaden på bilen när man räknar med diesel, försäkringar, låneamorteringar, skatter och underhåll. Dessutom tillkommer värdeminskningen.

Det här är dock en tvåeggad sak. Visst är det en jäkla massa pengar varje månad, men när man inte klarar sig utan den och måste köra långa sträckor, så vill man inte direkt kompromissa med kvaliteten. Man betalar gärna för bra utrustning, säkerhet och det välbefinnande som en bil man gillar ger.

Jag är dock redo att byta till en billigare bil när andra utgifter, till exempel i form av en bostad, börjar dyka upp. Livet handlar ju i slutändan om prioriteringar, och jag vill också lägga pengar på saker som förbättrar livskvaliteten medan jag fortfarande är ung.

[Lohis]

Jag lägger cirka tusen i månaden på bilkörning, varav hälften är värdeminskning och den andra hälften driftskostnader. Bilen är alltid relativt ny och av ett kvalitetsmärke. För mig är tid pengar, och jag är villig att betala den tusenlappen i månaden utan att klaga för den tid jag sparar med den. Man kunde förstås köra bilar för 10 000 euro också, men jag är själv villig att betala för kvalitet och så kallad lyx. Varför tjänar eller samlar man pengar om man inte investerar i sig själv?

[Gadus]

Man kan göra en hel del själv. Jag har med glädje lämnat plattformsarbeten åt andra, eftersom alla leder sitter fast.

Om man undviker de bilar med värsta typfelen klarar man sig bra även med en äldre bil. I bilar tillverkade på 2000-talet är karosstrukturen redan betydligt bättre när det gäller krocksäkerhet, och det finns inte längre enorma skillnader i körbarhet mellan olika bilar, så jag har inte sett ett stort behov av att byta till en nyare. Min Volvo kommer snart upp i 300 000 km.

Det är inget fel om någon vill spendera pengar på bilar. Men är det verkligen nödvändigt att spendera mer än vad som behövs, eftersom det förmodligen finns viktigare saker att lägga pengarna på för de flesta människor? Jag känner ganska många som byter bil som kalsonger på grund av bilfeber.

[PAHVIMUKI]

Volvo full elbil som huvudbil, som min bättre hälft kör 90% av tiden. Jag gjorde en Excel-kalkyl förra vintern över vilken bil som skulle köpas härnäst, och den fulla elbilen slog alla i kostnader 100-0. Huvudbilen körs cirka 100 km per dag.

Själv köpte jag just en ny bil. Den förra blev utlöst när min flickvän krockade front-mot-front. Den bilen var en Suzuki Jimny som hade gått 5000 km. Den tog sig överallt, och jag förlorade flera vad om huruvida en vän kunde köra från punkt A till punkt B utan att fastna. Så det blev förlust…

Nåväl, efter lång övervägande bestämde jag mig för att köpa en rymlig vanlig bil. Hittade en Citroën Berlingo. Gott om utrymme och drar ingenting. Men försäljaren hann sälja den precis framför näsan på mig. Då började jag räkna och fundera på varför man ens skulle behöka betala 10-15k för en bil? Jag bestämde mig för en helt fantastisk bil, nämligen en VW Polo. 1000€… Min vän trodde inte att jag skulle köra en sådan, så nu satsar vi på att jag åtminstone rullar med den detta år utan att få fel (Jag fick fixa alla befintliga fel). Hittills har det varit en helt fantastisk bil och jag har nu rullat med den i cirka 4 dagar. En annan tusenlapp gick till den första servicen. Det värsta felet med bilen är dock att den luktar mögel och det fastnar på kläderna. Hoppas de får bort möglet/lukten på måndag.

Förlåt för det långa inlägget. Jag tycker att ju mindre pengar man lägger på en bil desto bättre. Målet är att mina egna bilkostnader ska vara 500-1000€ per år. Körsträckan blir cirka 20k.

[Mr_Wonderful]

Egen bil = frihet.
Vad är priset för frihet? Det beror på personen.

[OsakePaisti]

Bilen måste vara utanför stadskärnan om man vill njuta av livet: sommarstuga, golf, hobbyer i Esbo, träffa andra människor utanför stadskärnan, etc. Toppen om någon klarar sig utan.

Är det sant att det ”kostnadseffektivaste” alternativet är att själv äga en bil med bra finansiering och köra den tills den är cirka 10 år gammal? Och märket borde vara sådant att det inte kommer några överraskningar med service. Så har det sagts. Leasingavtal ger sinnesro men är de verkligen mer kostnadseffektiva?

[Ensihoitsu]

Det är dyrt att köra bil, men det är nödvändigt. Här ute på landet kan man inte ta sig fram smidigt med kollektivtrafik, särskilt inte om man jobbar treskift. Dessutom skulle restiden till jobbet vara minst tre gånger längre än med bil.

Dessutom är jag villig att betala de hundra euro i månaden för att slippa vänta på bussen i snöblandat regn eller sträng kyla. Jag vill kunna bestämma själv när jag åker och vart jag vill åka.

Min bil är en billig 11 år gammal VW Polo med en liten dieselmotor. Hittills har det varit väldigt billigt att köra den.

[Pevitaha]

För mig är en bil ett måste, eftersom att bo i staden är uteslutet och jag gillar den “frihet” som bilen ger. Dessutom har jag varit en “bilkille” sedan jag var ung, det vill säga att jag har tyckt om att pyssla med bilar.

På grund av detta kan jag utföra de flesta servicearbeten själv, vilket sparar pengar. Jag investerar dock i bilen på så sätt att jag inte köper en ny bil, utan en begagnad bil av ett “kvalitetsmärke” där de dyra första kilometrarna redan har körts.

Naturligtvis är jag fortfarande så “dum” att jag äger flera bilar, det vill säga att jag också har ett hobbyfordon. Det tar också en del av inkomsten, men det gör inget. Jag kör den på sommaren och hösten, eftersom jag jagar och vistas mycket i naturen under den frostfria perioden. Bruksbilen är så pass låg att den inte kan köras på skogsvägar, och därför måste jag ha en ordentlig terrängbil. Lyckligtvis räknas hobbyfordonet som en lastbil, så försäkringarna och skatterna är obefintliga, och jag ställer av bruksbilen på sommaren, då kostnaderna inte löper.

Så sammanfattningsvis: jag är villig att betala för den komfort som bilen ger, och evigt snålande med allt är inte att leva, enligt mig.

[Iltsu]

Som en som är van vid att ha en bil kan jag inte föreställa mig att leva utan en. Att kunna följa sina egna scheman och allt från shoppingresor är trevligare. Dessutom är alla resor till sommarstugan, semestrar, fritidsresor och även extra onödiga resor trevliga att göra själv, med sin egen bil.

Om man skulle betrakta situationen i det första inlägget, att man i 20 år lägger alla sina pengar på börsen och lever under den tiden utan bil, hur vet man då att man med dessa antaganden har den där 453k-portföljen? I det ögonblicket kan det vara en börskrasch på gång, eller så har portföljen inte gått enligt manus, vilket sällan sker enligt plan över en lång tidsperiod. Dessutom går stora kostnader till kollektivtrafiken, för utan studentstatus eller andra rabatter är det dyrt att åka buss. Dessutom, särskilt i barnfamiljer, underlättar en egen bil vardagen och när man åker till fritidsaktiviteter. Man ska alltså inte anta att en bil är en kostnad på 130k euro, men på börsen skulle det vara en portfölj på 453k euro. Vad gör man då som pensionär, köper den nya Mercedesen efter att först ha tillbringat sina bästa år med att transportera sin familj med kollektivtrafiken?

Under studietiden förstår jag att bilen är dyr, men i ett senare skede får till exempel de som lånar skåpbilar eller andra som behöver hjälp betala ersättning för bilens användning, då det verkar som att ganska många, särskilt kvinnor, har idén att en annan persons lånebil är “en bra idé”.

Jag kör cirka 30 000 kilometer per år, varav en betydande del är körningar relaterade till mina egna fritidsintressen och liknande frihetsgivande turer. Vad är trevligare än att på en lördagsmorgon trycka på Webasto med telefonen och åka till affären för att titta på delar till köksrenoveringen, istället för att resa fram och tillbaka med kollektivtrafikens tider och titta på klockan.

Att köra bil är dyrt, men det underlättar livet enormt.

[Luke7]

@Iltsu

Att köra bil är dyrt, men det underlättar livet enormt.

Koncist sammanfattat

Min familjs bilkostnader halverades i höstas när jag sålde vår andra bil (till Kamux), och vi har klarat oss bra med bara en bil än så länge eftersom min bättre hälft har varit hemma mest de senaste månaderna. En några år gammal standardkombi är tillräckligt rymlig/ekonomisk/säker för bilresor med fyra personer och en hund, givetvis med avbetalning (0,9% ränta) eftersom jag tycker att jag har mycket mer produktiva användningsområden för de cirka 20 000 euro som bilen skulle kosta vid ett direktköp.
Vi bor cirka 30 km från huvudstaden, och visst finns det kollektivtrafik här också, men det skulle vara ganska jobbigt att anpassa arbetsresor, barnens fritidsaktiviteter osv. efter busscheman. Den friheten betalar man gärna några hundra euro för i månaden.

[Wondadog]

Jag har lite blandade känslor. Jag har tre bilar, två bruksbilar (-08 och -03) vars sammanlagda värde är ungefär 10% av priset på min sommarbil

Så under vardagskörning försöker jag klara mig så billigt som möjligt, men på sommaren får jag ut mycket mer av min favoritleksak. Pengarna måste ju också användas.

[V.Buffet]

För mig är en bil verkligen ingen investering. Den kostar vad den kostar och är en stor bekvämlighetsaspekt i livet.

Jag köper gärna en ny bil var 3-4:e år, även om jag förlorar pengar på det.

[Alfons_Knautmauer]

1 bil, tillräckligt stor för barnen och 5 år gammal, för att ha tillräckligt förtroende för att den håller. Jag vill verkligen inte spendera min tid på att springa till verkstäder, än mindre att jag själv skulle börja meka.

20k var budgeten och för det fick jag en lämplig begagnad bil med grundläggande utrustning från säljaren. Jag sparar hellre genom att hoppa över den årliga resan söderut, än att krångla till min vardag med att vara bilfri eller ha en dålig bil.

[Mistakesweremade]

Jag klarade mig utan bil tills jag var 29, då jag nästan alltid kunde låna bil av mina föräldrar vid behov. Egentligen hade jag inte behövt en bil då heller, men jag ville ha en av sociala skäl. Jag ville inte resa särskilt mycket med kollektivtrafiken, så jag stannade för mycket hemma.

Jag uppskattar bilfrihet och det är ett fruktansvärt pengahål. Drömmen är att min nuvarande bil ska vara min sista, men vi får se, när man väl har vant sig vid en bil är det svårt att ge upp den. Kilometerna blir även under ett normalt år bara 10k eller ännu mindre, om jag har varit en flitig cykelpendlare. Med corona har kilometrarna sjunkit till mindre än hälften av det.

Bilvalen har varit orimliga på så sätt att jag har köpt båda nya och den första behöll jag bara i 6 år, trots att jag bara körde 60 km. Båda har jag köpt kontant, eftersom jag ogillar lån. I verkligheten har mina investeringar, trots dumheterna, avkastat så pass bra att det hade lönat sig att ha lån både till bil och bostad. Bostadslånet betalade jag en gång i tiden av på tre år på bekostnad av investeringsportföljen. Delvis därför är jag fortfarande fattig, då jag inte har kunnat utnyttja skulder och har slösat på nya bilar.

Den första bilen kostade med däck och allt 26 000 € och den nuvarande 31 000 €. Den första bilens livscykelkostnad blev något under 400 €/månad (372 €/månad är vad jag minns, men det kan också ha varit 392…). Där ingår alltså värdeminskning, försäkringar, service, skatter, bensin m.m. Eftersom jag betalade kontant fanns det inga finansieringskostnader, men om man ser portföljens utveckling som alternativ avkastning, hade det varit mer lönsamt att betala flera procents ränta på bilen.

För den nuvarande bilen räknar jag med 500 €/år mer i värdeminskning på grund av det högre inköpspriset, men om jag skulle behålla den längre, blir den inte nödvändigtvis dyrare än den förra.

Drömmen skulle vara att ekonomiskt oberoende skulle uppnås om 8 år, då den nuvarande bilen är 10 år och det pessimistiska scenariot är att jag uppnår det först om 13 år vid min 50-årsdag. Då försvinner pendlingen till jobbet och bilen skulle kanske kunna överges. Jag måste förstås nog följa lite hur livet ordnar sig om jag slutar jobba och hur det påverkar körsträckorna. Det påverkar också hur stor portföljen har vuxit till dess och vilken levnadsstandard den möjliggör. (Tanken är att göra sig av med bilen för att sänka kostnaderna, men om portföljen är tillräckligt stor, kanske det inte behövs.)

På något sätt måste jag nog komma ut på skidspåret även som pensionär, så kanske en bil eller en flytt nära ett skidspår är nödvändigt även då.

Edit. Ursprungligen hamnade jag delvis med en ny bil eftersom jag inte särskilt allvarligt strävade efter ekonomiskt oberoende. Jag har alltid vetat att med en sparsam natur kommer det att förverkligas någon gång. Visst, då som ung pojke fanns det en möjlighet att en kvinna och barn skulle komma in i mitt liv och ändra penninganvändningen. Till den andra hörde en för mig ovanlig bilfeber och det var verkligen ingen mening med inbytet, men kanske den bil jag har nu känns mer som min egen och mer representativ för mig.

[kvatchero]

Det är också min egen tanke att när åldern och förmögenheten ökar, kommer en trevlig sommarbil att hamna i garaget, och priset kommer oundvikligen att vara 4-7x den nuvarande bruksbilen

[Korpraali-Turska]

Just nu har jag en ganska dyr bil. Förra året gick det åt över 25 000 euro på bilar, om man räknar med värdeminskningen också. Å andra sidan är de enda kostnaderna just nu min bostadsrätt och bilen, så jag kan spara/investera i genomsnitt cirka 1 000 euro/månad. Med en billig bil och ett mer sparsamt liv skulle den investerade summan lätt kunna fördubblas. Jag har för övrigt en 50/50 inställning till att leva och investera. Jag försöker dock leva och förverkliga drömmar, men samtidigt investera. Mitt mål är åtminstone inte än att uppnå ekonomiskt oberoende. Jag är fortfarande ung, bygger långsamt upp tillgångar och ser hur situationen är om 20–30 år.

I mitt mål är bilen (inte ens en ganska dyr bil) inget hinder för att bygga upp tillgångar. Jag har inga barn än, så jag kommer förmodligen att behöva kompromissa lite med annan “livskvalitet” i framtiden när barnen väl kommer.

[Aleksander_V]

Själv har jag en ganska passionerad inställning till bilar och därför har jag lite för många fordon. Förra året minskade jag dock antalet eftersom jag helt enkelt inte hann köra alla. Familjen har för närvarande två bilar i aktiv användning: en nyare fyrhjulsdriven dieselkombi för familjen, som är pålitlig och säker att köra och som hittills även har fungerat som dragbil för släpvagn. En andra bil skulle egentligen inte behövas, men jag värdesätter friheten så pass mycket att jag i 1,5 år hade en bil, köpt på auktion för 4300 euro, i vinterbruk. Den visade sig vara för liten och jag sålde den för 5300 euro. Den ersattes av en stor, gammal diesel-SUV som körts 380 000 km, där bara skatter och försäkringar kostar 2000 euro per år om bilen körs året runt. Det låter inte smart, men smartheten kommer från att den dieseldrivna familjekombin kan bytas ut mot en laddhybrid med lägre driftskostnader.

Sommarbilen är en cabriolet med en bensin-V8 som rymmer hela familjen. Det är mycket pengar investerat i den, men efter drygt ett års ägande har priserna för liknande bilar i Tyskland stigit med cirka 10 % jämfört med när vi köpte den sommarleksaken. När våren kommer ställs den nyligen köpta diesel-SUV:en in i garaget för sommaren.

Summa summarum, bilköp och bilägande kostar och binder mycket pengar, men de ger mig så mycket frihet och glädje att jag prioriterar dem före mitt eget välstånd. Och det finns förstås också den lilla gnistan av hopp att värdet på dessa hobbyfordon sakta skulle stiga. När det gäller en bil lyckades jag köpa en framtida klassiker från botten av prislistan, renovera den och köra 40 000 km/cirka 10 år, och när jag sålde den i Schweiz fick jag tillräckligt med pengar för att de 40 000 km i princip bara kostade mig bränsle. Jag räknade dock inte exakt, för jag tycker inte det är meningsfullt att räkna pengar som går till hobbyer.