Aduro Clean Technologies - plaståtervinningens framtida superstjärna?

Efter en lång paus, en ny tråd om ett nytt bolag.

Företaget heter Aduro Clean Technologies https://adurocleantech.com/

Jag har nämnt detta ett par gånger, om jag minns rätt i Nestes tråd, men eftersom de tydligen kommer att listas på Nasdaq nu på tisdag (5.11.2024), så är en egen tråd välförtjänt. Hittills har aktien bara handlats på CSE och OTC, vilket betyder att man från Finland bara har kunnat nå den via IB. På tisdag ändras detta och den blir tillgänglig hos alla mäklare. Noteringsdagen är förresten mycket väl vald eftersom det inte borde hända så mycket annat i världen då, så hela världen kommer att bevaka Aduros Nasdaq-öppning.

Och här i början kommer varningarna.

Det rör sig i praktiken om ett pre-revenue-bolag (okej, det finns ett litet kassaflöde men det är minimalt) från Kanada, riskprofilen är extremt hög så man bör närma sig detta med yttersta försiktighet.

Om du fortfarande läser antar jag att du har insett aktiens riskfyllda natur.

Kort sagt är det alltså ett företag som har en patenterad (om jag minns rätt 7–8 globala patent) teknologi (HydroChemolysis) med vilken olika kolväten (plastavfall, bitumen, bildäck, spilloljor osv.) kan omvandlas till kolvätebaserad råvara som kan användas i vidareförädling (till exempel vid plasttillverkning).

Teknologin i fråga är revolutionerande eftersom den, till skillnad från all annan nuvarande teknologi, accepterar alla sju olika plasttyper (The 7 Different Types of Plastic | Plastics For Change) i processen utan att inmatningen behöver vara noggrant screenad, rengjord och sorterad. Alla nuvarande teknologier (bland annat pyrolys, som är den vanligaste) kräver att råmaterialet är noggrant sorterat och rengjort (t.ex. etiketter och matrester), och dessutom tar nuvarande teknologier i regel bara emot en plasttyp åt gången och fungerar bara på 1–3 av de ovan nämnda plasttyperna.

Aduros teknologi accepterar alltså alla plasttyper i processen (vissa duger inte för reaktionen men de sorteras ut som sidoströmmar) och processen störs inte av t.ex. etiketter eller matrester, vilka påstås till och med förbättra processens funktion. Dessutom fungerar Aduros teknologi vid betydligt lägre temperaturer (pyrolys kräver temperaturer runt 700–900 °C, för Aduro räcker 300–500 °C), vilket sänker processens OPEX ytterligare. Likaså är CAPEX lägre eftersom det inte behövs separata förbehandlingsanläggningar, utan plastavfallet kan förenklat matas direkt in i reaktorn via ett löpande band. Det bästa är dock att Aduro kan utnyttja sådant plastavfall som andra inte kan, vilket gör att de får råmaterialet betydligt billigare, till och med gratis, medan ”populärt” plastavfall (bl.a. rengjord och sorterad polypropen eller polyeten) kostar allt mer när efterfrågan på dem ökar.

Låter det för bra för att vara sant? Jag förvånas inte om många tänker så, jag hade själv samma reaktion när jag först satte mig in i detta omkring 2021 eller liknande. Men teknologin har testats och konstaterats fungera genom externa utvärderingar (ett kanadensiskt universitet och av Brightlands Chemelot i Nederländerna (världens största center för återvinning/green tech Brightlands | Chemelot Campus)), och Aduro har för tillfället bland annat 6 miljardbolag i sina partnerskapsprogram; två av dessa har offentliggjorts (Shell, som en del av deras GameChanger-program) och TotalEnergies (som utökade sitt samarbete till en ny nivå med Aduro nu i somras).

Och för att göra historien ännu mer otrolig kan man med samma teknologi inte bara återvinna plastavfall, utan även till exempel bitumen och andra heavy crude-kvaliteter kan omvandlas till lättare olja som är enklare att transportera och har ett högre försäljningsvärde. Likaså har teknologin testats framgångsrikt vid återvinning av bildäck (ett massivt problem som det inte har funnits bra lösningar på hittills), och den omvandlar även så kallade renewable oils (palmoljor, avfallsfetter osv.) till olika bränslen. Den sistnämnda vertikalen ligger dock ”på bänken” för tillfället, men det finns potential även där.

Nåväl, allt detta och bolagets värde är väl säkert flera miljarder? Nej, det är det inte. Mcap är omkring 150 miljoner euro för tillfället och företaget har inte ett öre i skuld. Som jämförelse handlas branschens ”största och vackraste” PureCycle till ett mcap på ungefär 3 miljarder, och de har inte heller någon omsättning ännu (även om det är på gång snart). PureCycle är en tidigare SPAC som inte ens äger sin teknologi utan har licensierat den från Procter & Gamble, som har utvecklat en teknologi som kan hantera EN plasttyp (polypropen) och vars slutprodukt är ”grynost” som bara kan användas för plasttillverkning.

Företaget har för tillfället bara cirka 30 miljoner aktier, varav insiders, alltså grundarna (VD, styrelseordförande osv.), äger 40 %, vilket betyder att free floaten är väldigt tunn. Detta innebär att om institutionerna (hallå alla ESG-fonder!) blir intresserade i samband med Nasdaq-noteringen, kommer aktierna snabbt att ta slut. Bolagets styrelse har utökats även i år och man har bland annat fått med en svensk dam som sitter i bland annat SSAB:s styrelse och har ett riktigt gediget CV inom återvinningssidan Aduro Clean Technologies - Governance - Board of Directors . Detta är åtminstone för mig en mycket betydelsefull sak; Kanada är som bekant känt för fällor även utanför hockeyrinken, och jag tror (kanske naivt) att den här damen har tillräckligt bra omdöme för att inte gå och förstöra sitt rykte i vilket skruttbolag som helst.

Så hur är det med själva verksamheten? Nåväl, för tillfället pågår planeringen av en pilotanläggning och bygget av den bör inledas i början av 2025. Aduro har möjligheten att antingen själva börja bygga faktiska fabriker, men det är mycket mer troligt att de licensierar ut teknologin till ”de stora grabbarna”. Någon större omsättning är inte att vänta före 2027, men personligen tror jag inte att det här företaget kommer att vara självständigt så länge om teknologin fungerar i pilotanläggningen på samma sätt som i laboratoriereaktorerna. Företagsledningen är mycket trygg i att den så kallade skalningen inte är ett problem, eftersom reaktorn inte kräver någon specialutrustning utan hemligheten ligger i själva reaktionen/kemin, och fabriken kan byggas av standardkomponenter.

Detta var bara ett litet smakprov, men som tur är har signatur @AlmostMongolian skrivit ett mycket omfattande verk om företaget för ca 3 månader sedan Aduro Clean Technologies: Huge potential som alla bör läsa. Där saknas de senaste vändningarna, såsom samarbetsavtalet med Total, men det ger en mycket bra bild av företaget.

37 gillningar

Aduro råkar också vara en av Markku i Polens favoritplaceringar och killen har gått igenom den ganska ingående i sina videor :cowboy_hat_face:

9 gillningar

Ja, bra tillägg. Jag tänkte faktiskt nämna att den här dök upp på min radar före Markku. Han har bra intervjuer med företagsledningen, men jag ger inte ett öre för hans hajpande.

Man kan alltså konstatera att jag är med i det här trots Markku, inte tack vare honom.

Första positionen togs om jag minns rätt i slutet av 2021 och jag deltog i emissionerna 2023 och 2024. Via dem har jag aktier och warranter, och snittpriset på aktierna (utan warranter) är runt 3–4 CAD.

Det här är ett långt innehav för mig och jag planerar inte att sälja inom en överskådlig framtid; låt oss säga att jag i alla fall inte säljer under 15 CAD.

7 gillningar

Snabbt kollat på de ekonomiska siffrorna och det ser ut som att man bränner 10 miljoner dollar om året just nu och det finns 10 miljoner dollar i kassan.

Varifrån ska pengarna till att bygga (pilot)fabrikerna komma? Är förhoppningen att Nasdaq-noteringen ska driva upp börsvärdet till 1 miljard, varpå man trycker nya aktier? Vad händer om det inte går så? Nyemission med sämre villkor och större utspädning?

Det finns ingen omsättning. Med en reaktion baserad på järnnanopartiklar kan man köra samma sak, och återvinningen av katalysatorn är löjligt enkel.

Jag förstår inte varför Neste inte gör detta. En person på direktörsnivå berättade för mig att det inte är kompatibelt med pyrolysens råvaruprocess :face_with_crossed_out_eyes: en helt orimlig kommentar för en kemist, men de har sin försörjningskedja (supply chain) så de får väl göra som de gör.

5 gillningar

I den här kommentaren från Seeraks syns en så kallad expertbias relaterad till patent… det vill säga genom att vara i branschen: ”en helt absurd kommentar för en kemist”. Man inbillar sig att man känner till branschen och alla hemligheter bakom olika företags patent och teknologier och förstår mycket mer än gemene man, vilket säkert stämmer, men jag skulle inte våga påstå att jag känner till någon bransch utan och innan och är en expert, oavsett vilka skolor jag har gått. Anyway, mänskligt tänkande och dess förvrängningar är verkligen intressanta..

3 gillningar

Låt oss säga så här, att jag själv har utvecklat en järn-NP-baserad (iron-NP) reaktion som spjälkar kolväten till kortare kedjor. Och jag vet hur man enkelt kan återvinna dessa katalysatorer.

Visst är orent råmaterial ett problem, men det finns en lösning även på det genom processdesign. Jag går inte in närmare på hur här, eftersom det är information värd över 10 miljoner euro.

3 gillningar

Det här börjar likna en sandlådedebatt, men jag tänker inte ge mig in i de här diskussionerna mellan nätanonymiteter igen, eftersom ingen ens vill lyssna på motparten.. Min poäng: Visst, du kan sitta på den information du presenterar, det förnekar jag inte.. men att du inte skulle ha sålt den informationen för över tio miljoner är återigen ett av de där påståendena på nätet, suck.. vem orkar?

Sammanfattning: Hur kan det vara så svårt för folk utanför branschen att erkänna att de inte känner till företagens alla planer, tekniker och patent, och istället investera utifrån idén: någon annan kanske vet, och genom att köpa en liten del till portföljen bettar man på att vara med på tåget. Det faktum att Aduros teknik och patent har undersökts och befunnits fungera vid ett universitet ger sinnesro. Hur den informationen sedan omsätts i omsättning och nettoresultat för aktieägarna är en betydligt större risk än att ifrågasätta tekniken, som har konstaterats fungera gång på gång. Keisari sammanfattade företagets verksamhet på ett utmärkt sätt, så alla som är det minsta intresserade bör bara gräva vidare i branschen. Det finns material. Det var allt för mig, jag vill inte spamma den här fina tråden mer..

Trevlig fortsatt söndag till alla!

3 gillningar

Det ligger absolut något i det. Att en reaktion har konstaterats fungera i ett laboratorium är ljusår ifrån att den fungerar i en reaktor med ett inflöde på tusentals och hundratusentals kilon. Och dessutom att reaktionen kan köras kostnadseffektivt även i den skalan.

Min poäng var främst att Aduros teknologi inte är så unik som de marknadsför den. Självklart låter snacket så när pengarna tar slut om ett år och de är tvungna att få in ytterligare finansiering någonstans ifrån.

Dessutom kan patent alltid kringgås, såvida det inte rör sig om en absolut unik process OCH patentet är giltigt i precis alla länder i världen. Oftast kan man göra en icke-patenterad version av något patenterat genom en liten modifiering :slight_smile:

2 gillningar

Nu när du, Seeras, är i branschen, så förstår du säkert caset mycket bättre än oss vanliga dödliga. Det vore fantastiskt om du ville utmana dina egna ståndpunkter och kanske sätta dig in i det där materialet och göra en Due Diligence på det, rent av intresse, och dela med dig av dina tankar här i forumet. (Jag har själv lagt säkert 50 timmar på det här och är medveten om att inte ens det räcker långt, men på ditt svar märks det att du inte har läst på om caset ens en timme.) Jag menar, om du till exempel utvärderar Aduro och dess konkurrenter rent tekniskt (så får affärsutvecklingen vara någon annans huvudvärk). Om du kan underbygga dina påståenden om varför Aduros teknik inte skulle vara unik, så skulle vi alla definitivt dra nytta av det, eller hur? :wink:

2 gillningar

Javisst, men på grund av rusningsåren finns det ingen tid, och uppföljningen av de egna investeringsobjektens verksamhet tar all den tid som är tillgänglig för investeringar.

Jag kan kort kommentera saken, som i mina ögon är trivial. Till exempel finns det i den akademiska litteraturen redan sedan över 10 år tillbaka många publikationer om teknik som gör samma sak som Aduro. Visst krävs det lite detektivarbete för att få ihop allt till en vettig helhet. Men bitarna finns där, och jag är säkert inte den enda i världen som förstår dessa ledtrådar tillsammans.

När det gäller det tekniska genomförandet och kassan är Aduro ett tydligt nej för min del. Visst kan det vara så att det här är en 10-bagger, men man vet aldrig (inte ens Neste använder ju den tekniken än). För mycket risk för min del.

Edit: Ur ett rent trading-perspektiv kan det här vara en unik möjlighet att tjäna pengar. OM det väcks ett stort intresse på Nasdaq. Man skulle väl kunna kasta in en liten “lekpeng” i det här lotteriet, men i det långa loppet kan jag själv inte vara med.
Do your own Due Diligence, inte en investeringsrekommendation, ledningen kan komma att sälja sina aktier direkt över Nasdaq (jag känner inte till detaljerna i det arrangemanget), osv. osv.

3 gillningar

Jag skulle mycket gärna höra mer om den här teknologin och mer specifikt om varför den inte är i bruk ännu.

3 gillningar

Min uppfattning är att Aduros reaktion inte är den, men jag skulle kunna kontrollera saken.

Gör någon annan det?

4 gillningar

Jag vet inte om någon annan gör det. Inte nödvändigtvis ännu. Det är knappast någon som berättar öppet om sin egen process på keminivå ändå :slight_smile:

Men om ingen gör det här än, så finns det väl en orsak till det, eller hur?

Vanligtvis tar det 10-20 år från akademi till affärsverksamhet. T.ex. caset Canatu

PureCycle använder lösningsmedelsbaserad kemi och fokuserar på att rena materialet snarare än på så kallad sönderdelning.

Jag skulle kunna ta några delar från deras process och kombinera det med en process liknande Aduros :slight_smile:

Hämtat från Aduros hemsida:
”HCT är annorlunda. Enkla, billiga metallföreningar kombinerat med råvaran fungerar som en sax som används selektivt för att klippa bindningar mellan kolatomer

Detta är Fenton-processen, med mycket stor sannolikhet. Eller en variation av den.

4 gillningar

Jag hörde mig för hos Aduro om saken, får se vad de svarar.

Jag har en bestämd uppfattning om att reaktionen inte är en vanlig Fenton, utan att något väsentligt annorlunda ingår, men det här klarnar förhoppningsvis snart(?).

I Aduros process ingår alltså värme (300-500c) men med ett betydligt lägre krav på temperaturer än vid pyrolys, enligt min uppfattning är temperaturerna i Fenton betydligt lägre än så, det vill säga under 200c?

Temperatur påverkar reaktivitet och reaktionshastighet osv… många anledningar att köra högre än rumstemperatur.

De där 200-300 °C är också naturligt ganska bra av flera olika anledningar. Jag förstår verkligen inte varför Aduro öppnar upp grundpelarna i sin teknologi på det här sättet.

1 gillning

Borealis utvecklar också en kemisk återvinningsprocess. Omsättning 8 miljarder € och vinst 800 milj. €. Det finns alltså rejäla muskler bakom.

Andra konkurrenter som exempel är Quantafuel (Viridor) och Lamor (https://www.lamor.com/how-we-help-the-planet/material-recycling/plastics-recycling)

Från Quantafuels webbplats:
”Vi har utvecklat en lösning där plastavfall värms upp, bryts ner och sätts samman igen till värdefulla produkter. En stor fördel med vår teknik är att den tillåter orenheter och en blandning av olika färger och olika typer av plast. Den vanliga processen att separera och rengöra plast är kostsam och leder ofta till spill. Många har försökt gå Quantafuels väg tidigare, men bara vi har lyckats.”

Låter det bekant?