Har ni några synpunkter på att studera ekonomisk information eller studier mer allmänt? Handelsvetenskap är förmodligen den vanligaste vägen när det gäller ekonomi, även om det kanske vore ännu lättare att avancera via informationsteknik och matematiska områden.
Antagningsprovet till handelsvetenskap har i sin nuvarande form också varit så pass populärt att jag tycker det är ett fascinerande resonemangsprov. När man på nivån av fyra flervalsfrågor måste tänka, och inte bara memorera innehållet i böcker, vilket är det vanligare antagningsprovsformatet i Finland. Nedan finns exempel på antagningsprov från de senaste åren och en webbplats där man kan hitta en nyckelordssammanfattning från gymnasiekursernas ekonomiböcker.
Som en ansvarsfriskrivning kan jag förtydliga att jag själv gjorde den senare webbplatsen som en del av en trilogi av gratis studiehjälpswebbplatser. Den första, http://helpotnopat.fi/, handlade om de enklaste studiepoängen. Men som också behandlades på webbplatsen, kan det vara så att i antagningsprovet till handelsvetenskap, som snarare handlar om ekonomisk information än ekonomiska modeller, gynnas sökanden mer av att till exempel läsa tråden Pörssien suunta och följa Vernerin Vartti på YouTube än till exempel Matti Pohjolas lärobok Taloustieto (Ekonomisk information) eller Econ Coren Talous. Eftersom antagningsprovet också frågar efter förståelse av det lästa, men inte heller dyker ner i ekonomiska modeller och teori nödvändigtvis före grundkursen i ekonomi. Så kan man också studera genom att utöka sin allmänkunskap.
Man skulle ha föreställt sig att det här inlägget skulle ha genererat en stor mängd kommentarer, men även om så inte har skett, väcktes några tankar.
Att studera ekonomi är kanske ett alltför brett ämne för en enda diskussionstråd, men jag skulle tro att det finns många erfarenhetsexperter här på forumet när det gäller enbart ekonomiskt inriktade examina. Universitetsinriktningar som man spontant kommer att tänka på är, förutom de självklara studierna i ekonomiska vetenskaper (företagsekonomi), även nationalekonomi, statistik och produktionsekonomi (diplomingenjör). När det gäller examina på lägre nivå (tradenom, merkonom osv.) skulle man säkert också kunna få en lång lista, men de är inte bekanta för mig själv.
Omnämnandet av det nuvarande urvalsprovet för ekonomiska vetenskaper är intressant. Det har hänt mycket sedan den tiden då antagning till handelshögskolan krävde att man lärde sig urvalsprovsböcker (skrivna av universitetsprofessorer) från pärm till pärm och memorerade all tänkbar detaljkunskap. Själv har jag ingen ekonomisk utbildning, men jag minns väl mina vänners vånda med urvalsproven när de sökte till branschen för tjugo år sedan. Nu när urvalslitteraturen motsvarar gymnasiets läror (historia, samhällslära och vissa matematikkurser), verkar provet faktiskt i hög grad betona allmänbildning och slutledningsförmåga.
Även med risken att tråden förblir en monolog eller på sin höjd en dialog mellan två personer, fortsätter jag på ämnet.
Under mellandagarna gjorde jag för mig själv och för mitt eget nöjes skull alla inträdesprov i ekonomi för åren 2018–2022. Det krävdes lite pyssel med att ta bort fetmarkeringarna för de rätta svaren från de publicerade provfrågorna innan jag läste uppgifterna, men det gick snabbt. Den tiden var inte bortkastad, eftersom jag först efter detta kom att kontrollera de exakta definitionerna för ganska många termer bekanta från nyheterna (sysselsättningsgrad, arbetslöshetsgrad osv.).
En del av proven gjorde jag mer eftertänksamt, i andra gjorde jag hellre gissningar tagna ur luften, trots att jag visste att felaktiga svar drar ner totalpoängen. Slutresultatet visade att man med minimala förberedelser skulle kunna få en studieplats vid åtminstone Östra Finlands universitet. I en verklig provsituation skulle förstås nervositet, begränsad svarstid och många andra faktorer försvåra prestationen.
En lockande tanke dröjde sig kvar i bakhuvudet om att man skulle kunna börja studera ekonomi som en hobby vid sidan av jobbet (inom ett helt annat område), ifall man råkade få en plats vid något landskapsuniversitet. Med tanke på inträdesproven skulle matematikdelen kräva mest övning, för även om jag skrev ett M i lång matematik för tjugo år sedan, finns inte mycket kvar i minnet av ämnet. Skulle någon med bättre minne ha lust att berätta vad bilden nedan handlar om, hur man räknar ut det och under vilket namn man bör leta efter liknande räkneövningar?
Tack! Jag fick fundera en stund (eller så hade jag kunnat öppna länken) på var de där 56 och 144 egentligen kom ifrån, men nu klarnade det.
Märkligt att de fortfarande ser ut som rena hieroglyferna. Det verkar i grunden handla om en så pass enkel uppgift att det säkert är meningen. Jag tror inte att särskilt många räknar fel på det (om man inte glömmer att dra kvadratroten ur fyra på slutet), utan uppgiften är antingen helt glasklar eller så hoppar man helt enkelt över den.
Har ni erfarenhet av yrkeshögskolestudier via öppna yrkeshögskolan eller som flerformsstudier?
I min situation vill jag gå vissa kurser, men dagstudier fungerar inte.
För tillfället läser jag kurser, men det är för utmanande när jag inte kan delta i lektionerna. Jag är utbildad VVS-arbetstekniker och är intresserad av husteknik. Jag har varit i kontakt med Metropolia och det verkar som att flerformsstudier i husteknik är det enda alternativet, vilket innebär att jag måste delta i urvalsproven. Det känns på något sätt onödigt eftersom det första året är irrelevant för min del. De kurser jag vill läsa kommer först senare.
Har ni erfarenheter av flerformsstudier? Eller några tips att ge?
Genomförde yrkeshögskolestudier (tradenom) som flerformsutbildning 2013–2015. Jag kan rekommendera det, åtminstone hos oss på Laurea fungerade det bra. Man kan kombinera jobb och skola, men risken är förstås också att skolan hamnar i andra hand eftersom studierna var ganska fria. Under närdagarna genomfördes vissa kurser, bl.a. juridik, bokföring, matematik… Sedan gjordes egentligen alla projekt, grupparbeten m.m. på distans, där lärare inte behövdes och man kunde sköta informationssökningen själv och utnyttja distansförbindelser. Det första året var intensivare, med fler närdagar och det samlades ihop 96 sp, ungefär hälften hoppade av. Enligt min mening passar den här studieformen om man har självdisciplin för hemstudier och ändå prioriterar studierna framför jobbet, så att man inte blir för belastad.
Urvalsproven är inte obligatoriska; man kan komma in på sina studentbetyg utan urvalsprov om poängen räcker till.
Om du har genomfört det första årets studier på annat håll tidigare, kan du få dem tillgodoräknade. Lärarna godkänner motsvarande tidigare studier i sina egna ämnen när du kan visa att du har genomfört dem på en tillräcklig nivå.
Jag har erfarenhet av Metropolias flerformsstudier, dock inte inom husteknik. Man får räkna med en hel del skolarbete när man studerar vid sidan av jobbet, men om man har energi och intresse så fungerar det bra. Flerformsstudier har färre lektionstimmar än dagsstudier, vilket innebär lite mer eget ansvar för att genomföra studierna med goda betyg.
Jag har gillat flerformsstudier, nästan allt sköts som distansstudier, och om man vill får man även delta i dagsstuderandenas kurser, medan dagsstuderande inte har tillträde till flerformsstudiernas kvällskurser. Föreläsningarna har åtminstone hos oss i regel ordnats mån–tors kl. 17–20.30, och främst laboratoriearbeten samt en del enstaka prov och språkstudier har krävt att man är på plats i skolan. Besöken på skolan har i snitt varit ungefär en gång varannan vecka eller till och med mer sällan.
Tradenomstudier är lättare att organisera, har jag märkt. Min syster studerar till tradenom som dagstuderande och går i skolan kanske en gång varannan vecka. Först när jag kontaktade skolan var jag helt förvirrad över alternativen. Det var kanske inte så enkelt som jag hade föreställt mig.
Efter några års paus är det dags att återigen satsa mer på studierna. Har någon erfarenhet av de här högre YH-utbildningarna (YAMK)? Jag hör gärna era kommentarer!
Jag har ingen erfarenhet, men det skulle vara intressant att veta varför man hellre väljer en högre YH-examen än en magisterexamen? Man kan fortsätta till en magisterexamen från en YH-examen precis som till en högre YH-examen, så jag har svårt att förstå varför man skulle välja en högre YH-examen?
Antagligen främst för att högre YH-examina på sitt sätt är utformade för att genomföras vid sidan av jobbet. Det är oftast få kontaktdagar, några i månaden, och de fokuseras till slutet av veckan, till och med lördagar. Med den tradenombakgrunden ser det ut att vara 90 sp, inom teknik verkar det vara 60 sp, vilket också talar för högre YH, eftersom en magisterexamen omfattar 120 sp universitetsstudier.
Dessutom skulle jag säga, utifrån mina egna erfarenheter, hörda erfarenheter och de arbeten jag läst/bläddrat igenom, att skrivandet av lärdomsprovet för en högre YH-examen är lite mindre tungt bland annat när det gäller kraven på källor jämfört med en pro gradu/ett diplomarbete; här får man gärna ge avvikande åsikter om man vill. Som ett exempel kan jag nämna att man i lärdomsprov ofta ser att hela stycken refererar till en enda källa. Detta varierar dock mellan olika branscher och beroende på vad handledarna kräver osv.
I förhållande till magistrar försvagades den högre YH-examens konkurrenskraft av examens låga uppskattning och dåliga kännedom, samt det faktum att arbetsgivare vid rekrytering till stor del föredrog sökande vars utbildningsbakgrund motsvarade deras egen.
Arbetsgivarna ställde sig också avvaktande till den kompetens och konkurrenskraft som en högre YH-examen ger, och ansåg inte att examen motsvarade en magisterexamen.
Visst har det runnit en hel del vatten under broarna sedan avhandlingen skrevs, så det skulle antagligen behövas en ny enkät.
Dessutom, vad jag har hört från folk, så är steget in i högre YH-studier mer av en formalitet där man anmäler sitt intresse, medan det kan vara svårare att komma in på magisternivå med krav på studieframgång från tidigare examen, eventuella studier vid t.ex. öppna universitetet osv. Detta spekulerar jag inte mer i, eftersom kraven finns på lärosätenas webbplatser och de flesta verkar publicera statistik även över antalet sökande.
TLDR: En högre YH-examen är möjligen lättare att genomföra vid sidan av heltidsarbete jämfört med en magisterexamen.
Tack, bra svar. Den där doktorsavhandlingen verkar intressant, jag ska ta och titta närmare på den, tack för det också.
Åtminstone på DI-sidan finns det utbildningsprogram som är specifikt utformade för att avläggas vid sidan av jobbet med en YH-examen som grund, troligtvis även inom andra ämnesområden. Utan tvekan är det svårare att komma in på dem än på högre YH, och sannolikt krävs det mer slit. Å andra sidan tänker jag samtidigt att om man väljer att “uppgradera” sin examen, varför skulle man inte vilja att examensarbetet är lite mer omfattande och fördjupningsnivån lite högre. Jag tänker att en YH-examen är en YH-examen, och om jag av någon anledning vill ha en examen på en högre nivå, så är det då en DI/magister från universitetshållet.
Där erbjuds både teknik och ekonomi. Det verkar vara 8 dagar kvar av ansökningstiden, så det är bara att söka för de intresserade! Dessa verkar använda undervisningstider i stil med högre YH:
den schemalagda undervisningen ordnas i regel på fredagar kl. 15–20 och lördagar kl. 9–16, tentamen på fredagar kl. 11.30–14.30. Läsårets undervisning börjar i mitten av augusti och slutar i slutet av april. I schemat för den schemalagda undervisningen har man tagit hänsyn till höst- och sportlovsperioder då ingen undervisning ordnas.
Det är sedan mycket en smaksak och om man ser en konkret nytta med en påbyggnadsexamen för framtida karriärplaner. Om man överväger att genomföra ett magisterprogram vid sidan av heltidsarbete, rekommenderar jag att man lyssnar noga på sin egen ork och sina resurser; även om det är schemalagt till fredagskvällar och lördagar, är arbetsmängden ändå stor på den så kallade fritiden.
Det kom redan fram att det lämpar sig bättre att göras vid sidan av jobbet och att arbetsmängden är mindre. För min egen del handlar det inte heller om att höja min examen. Jag har en magisterexamen från ett annat område sedan 15 år tillbaka, så det här skulle bli en helt egen helhet.
Till Kuikelo skulle jag säga att om man genom att plugga behärskar sakinnehållet i ens en lärobok i ekonomi för gymnasiet (YH2) – cirka 180 ganska kompakt skrivna sidor – och på ett ungefär vet vad som tagits upp i de andra bokserierna, så är det de matematiska färdigheterna som avgör antagningen.
Jämfört med många andra flervalsprov är frågorna i “kauppis”-provet ganska klurigt utformade med kuggfrågor. Och tiden för provet är förhållandevis kort, det vill säga 3 timmar, varav räkneuppgifterna tar sin del. Om man drar fel slutsatser mellan alternativen ger redan ett enskilt felaktigt svar ett kännbart poängavdrag. Det krävs alltså ett ganska systematiskt grepp för att alltid förstå var de försöker vilseleda en.
När det gäller historifrågorna är det i sig enkel information. Problemet är bara att provområdet för ekonomisk historia i praktiken omfattar allt som hänt under de senaste 10 000 åren. Man bör alltså ha läst in grundläggande fakta om olika tidsepoker ganska brett, utöver det faktum att böckerna kan innehålla egna påståenden som det kommer frågor på. Till exempel från böckernas temasidor.
I de senaste två proven har man också medvetet blandat frågor från alla de olika ämnena. Man har alltså inte längre kunnat välja att till exempel strunta i att svara på de historierelaterade frågorna.
Men å andra sidan är det ett trevligt och ovanligt prov eftersom det efterfrågas allmänbildning om den verkliga världen, där en del kan snappas upp bara genom att följa diskussioner på nätet.
Tack. Provens innehåll och frågeområden hann bli bekanta när jag gick igenom uppgifterna från tidigare år. Jag får fundera under vårens lopp på hur motiverad jag är att satsa på detta, men troligtvis kommer jag att skriva inträdesproven bara för sakens skull. Den knappa svarstiden och kuggfrågorna är det som jag känner mig mest tveksam till.
Jag tittade på de där gamla inträdesprovsfrågorna till universiteten och i mina ögon ser särskilt den här ut som hebreiska skapad av en svammelgenerator:
En företagsanalytiker har utvecklat en modell med vilken han förutsäger företags konkurser med hjälp av bokslutsuppgifter. Enligt den data analytikern samlat in går 1 % av företagen i konkurs under en 5-årsperiod. Baserat på modellen kan analytikern förutsäga hela 95 % av de företag som faktiskt går i konkurs under de kommande 5 åren. Av de företag som inte går i konkurs förutsäger modellen rätt i 90 % av fallen. Om modellen förutsäger att företag X kommer att gå i konkurs, med vilken sannolikhet går företaget i konkurs baserat på ovanstående information?
Av svarsalternativen nedan är A korrekt:
a) 8,8 %
b) 9,5 %
c) 77,4 %
d) 95,0 %
Skulle någon kunna förklara logiken lite, både vad gäller frågans formulering och beräkningen av den?
Enligt min mening är 8,8 % sannolikhet för att ett företag faktiskt går i konkurs – för en modell som påstår att företag X ska gå i konkurs (inom vilken tid? Ett år, 5 år, eller någon gång under hela sin existens?) – ganska lite för att man ska kunna anse att modellen presterar ens i klass med den berömda pilkastande apan.
Anta att du har 10 000 företag. Av dessa kommer en procent, eller 100 bolag, att gå omkull inom fem år och 9 900 bolag kommer inte att gå i konkurs under samma period.
Av de hundra bolag som faktiskt går i konkurs identifierar modellen 95 stycken (95 %). Bland de 9 900 överlevande bolagen förutspår modellen felaktigt 990 konkurser (100 % - 90 % = 10 %). Enligt modellens prognos kommer alltså 95 + 990 = 1 085 stycken av 10 000 bolag att gå i konkurs. Det innebär att när modellen förutspår en konkurs för ett bolag, så tillhör bolaget i 8,7 procent av fallen gruppen av de 95 bolag som faktiskt går omkull, medan det i resten av fallen rör sig om ett falskt positivt (false positive) resultat.
Vad gäller frågans formulering så skulle den kunna vara tydligare. Frågan borde tydligare uttrycka att det är sannolikheten för konkurs inom de närmaste fem åren som efterfrågas – en mer petig men upplyst kandidat skulle kunna rita en skäggig herre i Inderes-tröja på svarspappret och konstatera att alla bolag är på väg mot en oundviklig konkurs.
Det har inte med ekonomistudier att göra, men låt oss konstatera med en gedigen veckas erfarenhet av YH-studier att om någon annan har nött verkstadsgolv i 20 år och funderat på om man borde sätta sig i skolbänken igen så…
Nu är den enda tanken som snurrar i huvudet varför i hela friden jag inte började plugga tidigare.
För mig personligen passar den här friheten och det ansvar som distansstudier innebär utmärkt jämfört med de gamla arbetstiderna 06–14. Om jag har lust att spela badminton på morgonen så gör jag det, och skoluppgifterna kan jag sköta när det passar mitt eget schema. Det gör absolut ingenting att dra ut på skoldagen till vardagskvällar eller helger när det är helt och hållet ens eget val, och man kan planera resten av livet så att man inte behöver vara på plats x vid tiden y varje vecka, varenda dag.
