Taaleri expanderar till nordisk private credit-verksamhet för att stärka sitt utbud av kapitalfonder
Taaleri expanderar sitt utbud av kapitalfonder genom att etablera en ny private credit-verksamhet, som främst fokuserar på direktutlåning till små och medelstora företag i Norden och andra länder i närområdet. Expansionen är ett strategiskt steg in i ett växande tillgångsslag och kompletterar Taaleris starka kompetens inom private equity, infrastruktur och kreditriskbedömning via dotterbolaget Garantia.
Taaleris första private credit-fond syftar till att erbjuda flexibelt, icke-utspädande kapital till bolag i Norden och andra länder i närområdet. Strategins mål är att uppnå attraktiv riskjusterad avkastning genom skräddarsydda och strukturerade skuldfinansieringslösningar. Private credit-lösningar kompletterar bankfinansiering genom att erbjuda tillväxtfinansiering i form av främmande kapital i situationer där bankfinansiering inte finns tillgänglig.
Stark strategisk koppling
Private credit-verksamheten utökar Taaleris utbud för institutionella investerare som söker diversifiering, en stabil avkastningsprofil och defensiva egenskaper i sina investeringar. Skärpt bankreglering och en växande efterfrågan på alternativ finansiering skapar en gynnsam verksamhetsmiljö för flexibel och specialiserad bankoberoende finansiering. Den nordiska marknaden är fortfarande underförsörjd och erbjuder betydande långsiktig tillväxtpotential.
Betydande synergier inom koncernen
Den nya verksamheten drar nytta av Taaleri-koncernens styrkor. Lång erfarenhet av kapitalanskaffning och förvaltning av kapitalfonder samt stark marknadskännedom och kompetens inom kreditriskbedömning via Garantia möjliggör en snabb integrering av verksamheten. Dessutom möjliggör samarbetet ett bredare utnyttjande av projektflödet (deal flow) samt utveckling av nya produkter.
Förberedelserna för private credit-strategin fortskrider under 2026, och nästa steg kommer att publiceras under hösten 2026.
Lite samma sak som med det där VC-caset, ett helt logiskt tillskott och väldigt viktigt att strategin går framåt. Men i det stora hela är vi på fel sida om kommatecknet, och även i det bästa scenariot kommer detta att synas ordentligt i koncernens siffror först en bra bit in på nästa decennium.
Eden Asunnot investerar i ett bostadsprojekt som ska uppföras i Åggelby i Helsingfors. Objektet med 70 hyresbostäder är centralt beläget i närheten av pendeltåg och omfattande lokal service. Åggelbyområdet erbjuder ett brett utbud av trafikförbindelser och en kort arbetspendling till Helsingfors centrum.
Byggandet av projektet inleds omedelbart och det byggs av Fira. Projektet beräknas vara färdigställt under 2027.
Det här verkar snarare handla om att lägga till sidospår än att rensa upp bland dem, tvärtemot vad man som investerare kanske skulle önska. Det finns en tydlig känsla av att man famlar och sprider ut sig för mycket. Jag köper visserligen utnyttjandet av Garantias kreditriskmodell, men på en övergripande nivå känns detta lite spretigt (på fel sida av kommatecknet, som det nämnts många gånger i det här forumet).
Hur ser du, Sauli, på konkurrenssituationen i dessa nya satsningar och bolagets konkurrensfördelar när man jämför med lokala aktörer (eQ, Capman, Nrep och andra nordiska private equity-aktörer) och större internationella motsvarigheter (EQT, Blackstone, KKR, Nuveen, Apollo)?
När det gäller konkurrensfältet så lönar det sig, när man talar om småskalig och rätt lokal verksamhet, att direkt lämna de globala jättarna åt sidan då de spelar ett helt annat spel. Det finns många aktörer inom finsk VC, men samtidigt är marknaden i en rätt bra boom, så det finns definitivt plats för bra team. Konkurrensfördelen vilar ju i slutändan alltid på teamet. Trovärdigheten i detta prövas under H2, när man börjar resa nästa VC-fond tillsammans med NSI.
Gällande PC kan man inte säga så mycket än, då vi inte känner till teamet eller produktens struktur. Vi återkommer till detta under hösten när vi har fått lite mer konkret information
Ps, angående den tidigare diskussionen vill jag påminna om att NSI-affären är smart upplagd, för om kapitalanskaffningen inte uppnår målen har parterna rätt att häva köpet. Om kapitalanskaffningen däremot lyckas väl, lär Taaleri betala ett ordentligt pris för NSI, vilket förstås är mer än motiverat i det här skedet. Scenariot där NSI:s kapitalanskaffning går i stöpet och Taaleri skulle hamna i ”limbo” med NSI är alltså tacklat.
Här är Salens förfest inför att Taaleri publicerar sina Q1-resultat på onsdag 29.4.
Vi förutspår att kvartalet kommer att bli svagt siffermässigt på grund av nedskrivningen av Joensuu Biotehdas och svagheten i Garantias placeringsintäkter. I rapporten kommer fokus att ligga särskilt på tillväxten i Garantias försäkringspremieintäkter samt bolagets snabba strategiska genomförande. Kommentarer om balansräkningens återvinning är också intressanta, eftersom det på kort sikt är en viktig drivkraft för att avhjälpa undervärderingen av aktien.
Taaleri meddelade i morse om en ny lånefacilitet på 30 MEUR. Det som gör detta intressant är att bolaget sedan tidigare har faciliteter på 30+10 MEUR. Därmed har bolaget nu 70 MEUR i främmande kapital till sitt förfogande. Kassan är för tillfället torr med Taaleris mått mätt (Q4/11 MEUR), men mängden fordringar och investeringar är enorm (+100 MEUR) och från dessa bör betydande kapital frigöras under de kommande 18 månaderna.
I den nya faciliteten står det också att den kan utnyttjas under 2026, så det finns en tydlig deadline.
Det osar verkligen som att Taaleri har någon större affär på gång. Bland investeringarna i den egna balansräkningen vore Fintoil ett logiskt mål, vars omfinansiering väntar under H1’27 om jag minns rätt. Jag har tidigare lyft fram ett scenario där Taaleri köper majoriteten av Fintoil till sig själva. Detta är förstås bara en tänkbar väg. Jag anser dock att det är ganska troligt att något större händer i Taaleri under 2026.
Och här är ännu Saulis kommentarer om Taaleris Q1-resultat.
Taaleris publicerade Q1-resultat var operativt sett väl i linje med våra prognoser, och siffrorna innehöll inga väsentliga överraskningar. Rapportens viktigaste behållning var strategins framsteg, där bolaget har lagt i en högre växel. Måndagens information om det nya finansieringsavtalet tyder också på att bolaget förbereder sig för en större transaktion. Som helhet förväntar vi oss inte att rapporten medför några betydande förändringstryck på våra prognoser för de närmaste åren.
Sales utfrågning gästades av Taaleris vd Ilkka Laurila
Ämnen:
00:00 Inledning
00:09 Sammanfattning av Q1
00:52 Garantia
03:20 Nordic Science Investments
05:58 Private Credit
08:43 SolarWind IV
12:31 Stärkande av likviditeten
14:08 Nedskrivning av Joensuu Biocoal
16:06 Bioraffinaderiprojektet i Kanada
18:06 Energimarknaden i Finland
Här vädrar en gammal analytiker att det är något större arrangemang på gång! Det var därför Warren Buffetts berömda liknelse om elefantbössan lyftes in i rubriken (Buffett och Berkshire har ju alltid varit förebilder för Taaleri).
Ja, nu måste det hända grejer, eftersom det finns enormt mycket objekt på marknaden att förvärva till vrakpriser och Taaleri simmar i pengar som inte har någon annan användning än att investeras. Den stora upplösningen av undervärderingen sett till summan av delarna får vi nog vänta på, eftersom alla vet att man till exempel inte kommer att lämna Garantia inom den närmaste tiden när marknadsläget inte är optimalt för det, och det finns inget tvång att sälja.
Jag är benägen att se på Taaleri som ett investeringsobjekt genom den rådande cykeln; att man nu skjuter in mer pengar i maskinen under en svag cykel med målet att låta verksamheterna växa, för att sedan göra exit från sidoverksamheterna när guldåldern infinner sig, typ år 2029, i ett bättre marknadsläge till ett mångdubbelt pris. Oavsett vad mer som förvärvas snart, måste man som investerare ändå vara beredd på att vänta i åratal innan värdet på innehaven slår igenom fullt ut i aktiekursen.
Därför tror jag inte heller på en snabb förändring i sentimentet eller att den permanenta kurssubstansrabatten försvinner, eftersom Taaleri på ytan ser ut och känns som en värdefälla för investerare, trots att det vid en närmare granskning verkligen inte är det. Med en stark magkänsla tror jag att sentimentet kring bolaget vänder först efter den första större exiten eller när kursen dubblats (15e). Med dessa parametrar tillhör firman helt klart adeln bland värdeinvesteringar på Helsingforsbörsen.
Jag anser att man i Taaleri även bör beakta scenariot där delarnas värdeväxer, men rabattenbestår. Garantia har återgått till en rask tillväxt och det är ganska lätt att se att dess värde kommer att öka under de kommande åren. Förnybar Energi växer i och med nästa fond => värdet stiger. Övriga kapitalfonder försöks nu på allvar vändas till plus genom tillväxt => att resultatet vänder från minus till plus skulle förstås vara värdeskapande (effekten av detta på helheten är förvisso liten). Investeringsportföljen är sedan jokertecknet i detta. Tänk om det spekulerade stora draget skulle pricka rätt, precis som så många tidigare stora drag (Garantia, Finsilva, försäljningen av kapitalförvaltningen, Lainaamo/Fellow Finance)?
Då värderingen befinner sig i gärdsgårdsserien, kommer all tänkbar värdetillväxt definitivt att tillfalla investerarna.
Skulle Korkia kunna vara ett potentiellt uppköpsobjekt för Taaleri? Man skulle få betydande kompetens inom förnybar energi, och Korkias fonder skulle säkert dra nytta av Taaleris organisation och nätverk. Enligt Geminis beräkningar ligger Korkias värde någonstans mellan 35–60 miljoner euro, så det handlar inte längre om småslantar. Det är förstås möjligt att Korkia väljer att börsnoteras som ett självständigt bolag, då företaget trots allt har över 600 aktieägare.
Själv skulle jag se dessa aktörer snarare som konkurrenter. Jag har tidigare lyft fram Korkia som ett potentiellt uppköpsobjekt inom sektorn, men troligtvis skulle köparen vara någon annan än Taaleri.
En intressant fråga gällande Taaleri är kapitalallokeringen. Om den egna bedömningen av summan av delarna (SOTP) är ens i närheten av korrekt, framstår det nuvarande marknadsvärdet som en ganska stor rabatt i förhållande till Garantia, energifondverksamheten och balansräkningsinvesteringarna.
Därför väcker den nya kreditfaciliteten en del funderingar. Jag säger inte att det inte kan finnas vettiga förvärvsobjekt, men ribban borde ligga väldigt högt om man kan köpa den egna aktien till en betydande SOTP-rabatt. Vid företagsförvärv har säljaren ofta ett informationsövertag, och bra tillgångar byter sällan händer billigt.
Personligen skulle jag hoppas att Taaleri köpte tillbaka egna aktier opportunistiskt i den mån likviditeten tillåter, till exempel genom måttliga köp av den dagliga omsättningen. Det vore enligt min mening en stark signal om att ledningen och styrelsen tror på värdet i de egna tillgångarna och vill minska rabatten med aktieägarvärdet i fokus.
Om Taaleri: “Som uppköpsobjekt minskas Taaleris attraktionskraft av en komplex koncernstruktur och i synnerhet Garantia. Ett uppköp av hela bolaget är enligt vår mening inte realistiskt, men försäljning av enskilda delar är mycket möjlig.”
Jag skulle tendera att ha motsatt åsikt. Garantias potential gör ett uppköp av hela bolaget potentiellt mycket attraktivt, eftersom Garantia kan avyttras direkt, vilket skulle kunna göra att inköpspriset för den övriga verksamheten (energi) blir extremt förmånligt. Den största utmaningen är sannolikt huvudägarna, det vill säga med vilken premie de skulle vara villiga att ge upp bolaget?
I mitt meddelande fanns en hänvisning till premien, vilket förstås skulle vara anledningen till att sälja och en enkel och snabb väg jämfört med att stycka upp bolaget själv. Men som jag sade är detta troligen det största hindret. Det innebär i praktiken att pengarna som “tjänas” när värdet realiseras måste fördelas mellan säljarna och köparen.
@excolo träffar huvudet på spiken här! De nuvarande ägarna skulle när som helst kunna fatta beslut om att sälja Energia och sätta portföljen i run-off-läge. Detta skulle leda till ett börsnoterat bolag vid namn Garantia och att värdet realiseras fullt ut. För denna övning behövs ingen PE-investerare. Ingen bör betala mer än detta värde för helheten, men de enskilda delarna kan ha strategiskt värde som skulle motivera premiummultiplar.
Av någon anledning vill ägarna hålla ihop dessa delar, och anledningen är åtminstone för mig ett mysterium
Det som i teorin skulle kunna hända är att någon aktivistinvesterare tar ett hörngrepp i Taaleri och börjar driva på för förändringar eller synliggörande av dolda värden. Lite i samma stil som när Elliott klev in i Sampo för fem år sedan.
Det som gör detta intressant är att bolaget sedan tidigare har faciliteter på 30+10 MEUR. Därmed har bolaget nu 70 MEUR i främmande kapital till sitt förfogande. Kassan är för tillfället torr med Taaleris mått mätt (Q4/11 MEUR), men mängden fordringar och investeringar är enorm (+100 MEUR) och från dessa bör betydande kapital frigöras under de kommande 18 månaderna.
