Investeringspsykologi

Det här är en mycket märklig fråga. En trader letar efter setups, inte efter traders. En trade börjar när en förutbestämd prisnivå bryts.

Nej, faktiskt inte. Det här är också en mycket märklig kommentar, kanske du vill utveckla lite mer? Innan en trade ens har öppnats har man redan bestämt en stop-loss-nivå där man lämnar positionen. Om traden å andra sidan går med vinst, flyttar man med sina stop-loss uppåt och säkrar åtminstone en del av vinsten.

Bland investerare verkar det däremot finnas fler som inte förstår att lämna en förlustposition, utan hellre väljer att “snitta ner sig” gång på gång tills det smäller. Ett tips till dessa investerare är att man hämtar sig från en 10 % nedgång med en 11 % uppgång. Men om man låter förlusten gå till 50 %, krävs det en uppgång på 100 %. Begränsa dina förluster i tid.

image

7 gillningar

Man kan köpa Neste bara för att man förväntar sig att den ska gå upp igen utan att man själv gör någonting. Man kan göra vinst genom trading och förundras över varför inte alla andra bara gör likadant. Båda drivs av en vald punkt i det förflutna som motiv, och en förundran över varför inte alla tittar på samma punkt.

Motsatsförhållandet är enligt min mening ett bra och fruktbart ämne att reflektera över.

5 gillningar

Som trader kommer dina pengar från den prisvolatilitet i aktiekursen som orsakas av prissättningsfel till följd av andra marknadsaktörers bristande kompetens. Om du inte kan hitta ett tillräckligt antal aktörer som bedömer prisrörelser sämre än du och därigenom uppnå en konkurrensfördel, kommer du i det långa loppet inte att kunna tjäna pengar i ett minussummespel.

Eftersom man konkurrerar i en miljö med offentlig information har varje setup en begränsad livscykel, varefter dess överavkastning minskar eller upphör helt i takt med att tradingens metaspel förändras. Det går inte att veta i förväg hur lång tid det tar innan andra marknadsaktörer hittar din setup eller innan den omgivande marknaden förändras så att den slutar fungera. Detta avgörande ögonblick är svårt att identifiera, även för att slumpmässigheten ibland orsakar långa förlustsviter även med en fungerande setup.

30 gillningar

Jag skulle inte kunna vara mer oense om saken, så jag lämnar det vid det för min del.

Btw.
Resultaten från 2024 US Investing Championship efter 4 månader:

I ledningen finns en före detta tävlingsidrottare som bytte bransch. Både den här killen och #2 tillhör Minervinis ”stall”.

Förra årets vinnare kammade hem en avkastning på över 800 %.

2 gillningar

Är inte de alltmer populära indexfonderna sådana? De bedömer ingenting utan investerar blint i indexet. Dåliga nyheter, kursen sjunker, indexfonden säljer när vikten i indexet minskar, kursen sjunker ytterligare, vikten minskar, indexfonden säljer osv. osv. tills det går så mycket till överdrift att en stark köpsida börjar hittas.

2 gillningar

Indexfonder behöver inte handla aktivt. När aktiekursen sjunker så minskar samtidigt dess vikt i fonden på precis samma sätt som i indexet.

9 gillningar

Sköter inte kursnedgången redan minskningen av vikten..? Varför ska man sälja ännu mer ovanpå det?

3 gillningar

Ja, jo :slightly_smiling_face: Åtminstone i de fall då ett bolag lämnar eller går upp på t.ex. OMX25 eller en liknande lista, måste en fond som investerar i det indexet sälja/köpa.

2 gillningar

Detta passar säkert även här i Mauris tråd:

@Atte_Riikola och @Petri_Gostowski pratade om investeringspsykologi. :slight_smile:

Ämnen:

00:00 Investeringspsykologi
06:49 Flockbeteende (Herd mentality)
12:23 Tillgänglighetsbias (Availability bias)
19:11 Bekräftelsebias (Confirmation bias)
26:37 Förankringsbias (Anchoring bias)
42:38 Endowment-effekten (Endowment effect)
48:02 Förlustaversion (Loss aversion)
59:00 Efterklokhet (Look-ahead bias)

17 gillningar

Patrick Boyle försöker förklara med “ekonomisk nihilism” varför människor investerar i NFT:er, meme-aktier och kryptovalutor. Antingen förkastar man hela idén om pengars betydelse eller så ackumuleras så lite investeringskapital att levnadsstandarden inte stiger alls genom traditionell värdeinvestering.
Det hänger sannolikt även ihop med detta som nyligen konstaterats i Finland:

Mest pengar förloras på spelautomater i utsatta områden - MTVuutiset.fi

8 gillningar

Hittade en artikel på Salkunrakentaja som nog passar i den här tråden. I artikeln citeras bland annat Daniel Kahnemans tankar. :slight_smile:

Underrubriker:

  1. Daniel Kahneman påvisade människors systematiska fel
  2. 10 investerarvillor
17 gillningar

Jag har hållit på med daytrading i ungefär fyra månader nu och konstaterat att detta inte alls passar mig. När jag började satte jag en gräns för förlust på -1 % av portföljen, och idag överskreds den (-3 %). Dagen gick åt skogen i alla avseenden, men överlag utifrån dessa månader känns det som att den här hobbyn verkligen inte är värd att fortsätta med.

Till min natur är jag envis, snabbtänkt och har lätt för att förstå komplexa helheter.
Men det känns som att mina drag bara är till nackdel här. Envisheten förvandlas till att stånga pannan blodig mot väggen, snabbheten till reaktivitet, och när det gäller att förstå helheter så är det så många faktorer som påverkar kursutvecklingen att även om jag vill ta hänsyn till PRECIS ALLT så är det helt enkelt inte möjligt.

Det hela har också blivit tvångsmässigt där jag, om dagen börjar med en lyckad trade, känner att det är “trevligt att fortsätta lite till”. Och om den börjar med ett misslyckande så ska jag “ta tillbaka det med en vinst”. Tills man har lagt 6 timmar på det, slutresultatet är +/- 0 och man känner sig extremt stressad.

Mentaliteten påminner om spelberoende, men intressant nog har jag aldrig varit minsta lilla lagd åt spel om pengar eller till exempel poker.
Skillnaden mot daytrading är enligt mig den beroendeframkallande känslan av att “snart har jag löst den här Pandoras ask, bara jag analyserar lite till”. “Imorgon ska jag analysera alla mina misstag, skriva anteckningar och inte göra samma fel igen”. “Just det, självklart borde jag ha förutsett den här kursrörelsen utifrån det här tecknet”. Som ett stort pussel, alltså.

Cykeln har sett ut så att när min analys stämmer så tickar vinsterna in måttligt under några dagar. Sedan hoppar jag in i något för volatilt papper med för stor insats och så skiter det sig rejält under dagen, vilket raderar flera veckors vinster. Sedan när man ska sova snurrar candlesticks och linjer i huvudet osv.

Jag vill understryka att jag upplever mitt tradande som ett riktigt beroende som jag har lagt alldeles för mycket tid på under de senaste månaderna. Är det verkligen så här jag vill använda min fritid?
Ändå känns tanken svår just nu att “okej, jag fortsätter inte med det här längre, eftersom förlustgränsen jag satte nåddes”. Samtidigt som tankarna på andra sidan säger att jag lika gärna skulle kunna fundera LITE TILL på vad som gick fel och prova LITE TILL för att åtminstone nå nollstrecket… SEN slutar jag (eller hur?).

Jag är helt övertygad om att ultrapassivt indexsparande vore det mest hälsosamma alternativet för mig. Men när man redan har lagt NER SÅ mycket tid och studier på något känns det för jävla svårt att “ge upp”.
Jag jämförde det i mitt huvud med ett dåligt men långt förhållande som man borde släppa taget om.

Ett sådant här utlägg (rant). Jag hoppas och försöker att jag ska kunna hålla mig borta från daytrading utan interventioner, men kanske kan någon annan också relatera till texten; jag känner igen samma drag även i mitt eget aktieplockande. Trevlig helg.

93 gillningar

Bra inlägg, liknande erfarenheter. Det lönar sig att prova på allt, hitta sin egen grej, men att förstå att blåsa av om det inte fungerar. Indexfonder är säkert den mest lönsamma investeringsformen även för mig, och kanske går jag över till det någon gång. Aktieplockning och långsiktig koncentration på några få aktier är bara en så intressant och trevlig hobby. Hobbyer kostar i form av minskad avkastning, men jag accepterar det. Man får inget med sig härifrån, och det ekonomiska oberoendet, som var målet för 30 år sedan, är redan uppnått.

Jag rekommenderar ändå att du fortsätter med aktivt investerande med åtminstone en del av portföljen och hittar ditt eget sätt att investera. Själv gör jag, utöver att behålla långsiktigt (holda), små korta affärer på några dagar eller veckor, där en liten vinst ger en bra känsla och en liten förlust inte förstör nattsömnen. Daytrading och warranter rör jag inte längre. Lycka till med investerandet, men kom ihåg – livet är ändå så mycket mer!

40 gillningar

Bra beslut.

Jag höll på med daytrading i 7-8 år själv.

Till slut handlade det inte ens om att göra vinst – det var ett rent beroende. I början försökte jag motivera för mig själv varför jag gjorde en viss trade – till slut gjorde jag trades bara för tradandets skull.

Jag kan inte ens säga om jag gick med vinst eller förlust – det spelade ingen roll, för jag hade blivit som en mormor som spelar på enarmade banditer tvångsmässigt, fast med tusenfalt högre insatser.

Ibland blev jag sömnlös när jag grämde mig över detta beroende – om man hade förlorat mycket under dagen. Känslan av vinst gav i sin tur en adrenalinkick och kunde leda till dubbla förluster nästa dag.

Jag vet att det finns andra som behärskar det här – de är dock få, trots att det på nätet framstår som hur enkelt som helst att tjäna pengar.

Vet vad du gör, utarbeta en noggrann strategi för dagspelet med stop-lossar och viktigast av allt: bli inte beroende – då kan du lyckas.

Och tro inte på allt du läser på nätet – en känd trader berättade om sin framgång, sedan blev han offentligt arg för att någon upptäckt att hans investeringsbolag gått i konkurs. Sådant borde inte ha publicerats – det är trevligare att bara prata om framgång.

Jag har ändå inte blivit någon långsiktig investerare – jag omsätter portföljen ganska frekvent, men inte tvångsmässigt – jag försöker följa strategin ”ta förluster snabbt och vinster långsammare”, ibland är det bra att ta hem vinsterna snabbt också, ifall kursuppgången enbart drivs av andras – särskilt småsparares – psykologi.

I min portfölj finns främst småbolag, med de stora handlar jag snarare med warranter och minifuturer – på sätt och vis finns det då redan en inbyggd stop-loss-nivå. Jag menar inte att jag sitter och väntar på att de ska knockas, det är inte syftet – snarare begränsar det förlusterna till en viss nivå vid t.ex. en oväntad negativ vinstvarning.

Jag försöker lära mig psykologi – alltså hur andra agerar, och jag strävar efter att undvika sjunkande kurser, det är trevligare att följa en uppåtgående trend. När trenden vänder försöker jag hoppa av i tid.

Jag följer t.ex. bolagens webcasts och samtidigt kursens rörelser under tiden. I stora bolag ger det en bild av kursutvecklingen även framöver. I mindre bolag kan viss väsentlig information lämnas utan reaktion på grund av bristande bevakning – detta kan man försöka utnyttja.

Jag tar ett exempel… jag hittade inte en live-webcast för ett läkemedelsutvecklingsbolag där jag ägde aktier. Jag hade noterat på diskussionsforum att det fanns höga förväntningar inför denna webcast. Jag följde då bara kursutvecklingen under webcasten – om något stort hade dykt upp borde det ha hänt direkt i början. Eftersom kursen inte reagerade uppåt bestämde jag mig för att sälja aktierna under sändningen. Kursen dök mycket riktigt kraftigt samma dag.

Ja… ibland lyckas man och ibland inte – jag tror dock att det är lika viktigt, eller kanske viktigare, att lära sig psykologi än teknisk analys eller fundamental analys.

Jag vet inte om jag hinner lära mig detta under min livstid, men jag försöker åtminstone.

Tack om du orkade läsa detta svammel.

57 gillningar

Det vore bra för alla att internalisera den i grunden fysikbaserade och enda korrekta logiska slutsatsen: att fri vilja inte existerar i den mening som liberalt tänkande bygger på. En fri människa är visserligen fri att göra vad hen vill inom lagens ramar, men är inte herre över sin vilja. Det finns alltså ingen entitet högre än den egna hjärnan som skulle kunna kallas fri vilja. Människan kan inte styra de atomer som formar tankarna. Människan har alltså inte egentligen kontroll över sina tankar, utan är en slav under sin egen kropp. Jag rekommenderar t.ex. detta som en snabbkurs: https://youtu.be/rv38taDUpwQ?si=gaQdvqWZwGgd1epA

När man förstår detta kan var och en själv granska hur det egna investeringsbeteendet styrs av omgivningen och inre drifter. När de egna aktievalen inte är resultat av ens egen fria vilja, utan magkänslor baserade på reaktioner på miljöstimuli och olika medfödda beteendemönster typiska för människoarten, hur slumpmässigt är ens investerande då i slutändan?

Jag rekommenderar att du tar dig lite tid att sätta dig in i den fria viljans icke-existens, till exempel via den videon, ifall du fortfarande håller fast vid villfarelsen att du skulle ha en fri vilja. När man väl inser detta kan det revolutionera sättet man närmar sig både livet och investeringar.

15 gillningar

Jag skulle vilja dra mitt strå till stacken och rekommendera ett kanske lite mindre radikalt sätt att förstå det egna tänkandet, beslutsfattandet och hjärnans funktion. Särskilt ur ett investeringsperspektiv när det gäller den ständiga närvaron av de fördomar (biases) som finns hos oss alla, och hur vi ofta är omedvetna om att vi är partiska trots att vi tror att vi agerar objektivt.

Thinking, fast and slow - av Daniel Kahneman är en bok som jag önskar att alla läste.

13 gillningar

Själv tänker jag att frågan om den fria viljan inte är svartvit. Det är sant att arv och miljö påverkar människans livsbeslut. Å andra sidan är livet mer meningsfullt om man tänker att människan kan påverka sitt eget liv i viss mån.
Kahnemans bok kan också rekommenderas. Långsamma beslut och att skjuta upp sina impulser kan vara en vinnande strategi både i livet och på börsen.
Som yngre lönar det sig att studera och spara. Som äldre kan man sedan köra på om det känns så. Eller skänka pengarna till något gott ändamål.

3 gillningar

@Mikael_Maijala fantastiskt bra lyft,

5. Annat behov av pengar

De fyra orsakerna ovan är direkt relaterade till investeringar och prissättning av aktier. Aktiesparande är dock bara en del av en investerares liv. Även om många aktiesparare kan rynka på näsan åt detta, så lönar det sig ibland att sälja aktier och vid behov investera i andra delar av livet.

I livet kommer livet ofta i vägen, vare sig man vill det eller inte. Ibland läser man tankar om att arvingar ska få det ena och det andra, men det är nog värt att tänka på sitt eget liv också, oavsett om det redan var tillräckligt eller inte.
Som en brygga är det också lätt att genom arbetslivserfarenhet se de saker som nästan alltid upprepas vid ung ålder med anmärkningsvärt stora portföljer; det är inte en arvportfölj utan skapad genom hårt arbete.

  • Fast det där med “hårt arbete” är ganska sällsynt: det är gjort vid sidan av studierna; en arbetsdag här och där. Psykologiskt är det mer värdefullt att säga så för sin egen skull.
    -
    Bakom stora portföljer hos unga finns t.ex.
  • Några hundra hektar skog från mor-/farföräldrar (alltså inte en investeringsportfölj som arv, detta kan fortsätta till nedanstående)
  • En tvåa eller dylikt i stan
  • Föräldrarna bekostar studielivet, till och med hela hundköpet. Det låter obetydligt för de som inte är djurvänner, men med alla försäkringar är ett hundköp ett dyrt paket för en ung person inklusive mat och allt. De pengar som blir över är lätta att sätta i index.
  • Bil från föräldrarna, vanligtvis någon ganska flashig, även om det är en äldre begagnad
  • Fullt stöd för mat osv, vilket gör att pengarna kan stanna i investeringarna
  • Inga sociala kretsar, inga erfarenheter, inga vänner. Sorgligt på sätt och vis, men många upplever detta öde > ingen underhållning utan pengarna in på börsen :pensive:
  • Livet kommer i vägen, hobbyer, barn, husköp osv
  • Kanske det största, det vill säga krascher. Finanskrisen, eurokrisen, corona osv. Säkert sätts månadssparandet på prov när börsen plötsligt sjunker med tiotals procent/euro, oavsett om det handlar om tusentals, tiotusentals eller hundratusentals i portföljen. Det är lätt att i svåra tider söka annan underhållning när man får en omedelbar motprestation för sina pengar.
  • När man kollar t.ex. på OP:s sidor på de mest ägda aktierna per åldersgrupp, behöver man inte vara ett geni för att förstå att en vanlig löntagare aldrig kommer att bli riktigt rik på de aktierna, utan bakom anmärkningsvärt stora portföljer hos unga ligger ofta arv (“som inte är arv”), framgångar i arbetslivet eller annan tur. Få orkar behålla Apple och Microsoft i årtionden, en lättare tanke för en ung person är att betala av bolån och sommarstugor, kanske uppgradera bilen på uppfarten till en elbil..
  • Banker och mäklare fick blodad tand runt 2021 när marknadsföringen av investeringar var på sin absoluta topp; de bedriver inte välgörenhet utan affärsverksamhet.
  • Genom arbetslivet skulle jag kunna lista otaliga verkliga exempel här, men poängen går fram ovan om man kan läsa mellan raderna.

Jag tänkte först låta bli att skriva detta eftersom någon på forumet säkert tar illa vid sig igen, men i slutändan är detta ett ganska välkänt mönster från arbetslivet :smile:
Det här meddelandet förringar ingen, men det tar ner de under 30 år på jorden igen, de som verkligen har stora portföljer för sin ålder och berättar sina historier på nätet. I jobbet har man sett att kanske 1/100 faktiskt har lyckats med något på egen hand, nästan alltid finns det något annat i bakgrunden.

Tillbaka till Mikael Maijalas artikel, i slutändan lever var och en här för sig själv :innocent:

12 gillningar

Jag har varken en stor portfölj eller rikedom, men det är fint om vissa unga har lyckats med det självständigt. :blush:

Unga med stora portföljer har olika historier, men i genomsnitt är det förstås så att de som har fått mer ofta också har fått större portföljer osv. Dock är det ganska sällan som unga ropar ut om sina stora portföljer om de har fått dem till stor del med hjälp av andra, t.ex. föräldrar… å andra sidan ropar inte andra heller förutom i undantagsfall (undantaget bekräftar regeln :slight_smile: ).

Ibland märker jag att vissa tar illa vid sig och blir arga när en ung person genuint självständigt genom eget arbete har åstadkommit mycket och inte har fått det från sina föräldrar på det sättet, det vill säga har köpt sina gymnasieböcker, kläder och allt annat ända sedan ungdomen. Många har jobbat somrar sedan grundskolan och arbetat hårt samt allt möjligt annat vid sidan av. Då kan någon avundsjuk hitta på någon anledning till saken som inte alltid stämmer.

Den unge har studerat, jobbat kontinuerligt åtminstone i bakgrunden och säkert ofta njutit av det, haft hobbyer och träffat vänner – njutit av sitt liv på sitt sätt samt arbetat mycket och fått en fin portfölj innan 30 års ålder. Över det kan någon som är lite avundsjuk och arg nästan bli förbannad – det är ju trots allt ganska ovanligt med en sådan framgång och det är kanske därför det väcker avund.

Visst finns det de som har fått mycket och människor har olika utgångspunkter, men visst finns även dessa ungdomar som har åstadkommit överraskande mycket självständigt som unga… och vi som inte har lyckats med det, vi vill knappt tro på det. Bland mina egna vänner finns dessa som blivit förmögna som unga – någon kan sedan vara lite förargad eller illa till mods över det. :slight_smile:

Men allt detta kan man se på det här sättet:

Avund kan fungera som en stark drivkraft för att bygga välstånd om man vänder det till ett konstruktivt tänkande, till exempel när man ser andra lyckas (t.ex. någon yngre än en själv), så kan avunden väcka en önskan att sträva efter samma prestationer. Detta kan uppmuntra till att arbeta hårdare, utveckla nya färdigheter och ta steg som man annars kanske inte skulle överväga. Istället för att avund leder till bitterhet, att man tar illa vid sig eller annat, så kan det fungera som en utgångspunkt för att sätta egna mål och skride till verket. Med hjälp av avund kan man identifiera vad man verkligen vill ha, och det kan hjälpa till att rikta energin mot att nå sina egna ekonomiska drömmar.

Det är nog överraskande få som är avundsjuka, oftast hörs sådana bara mer än de är många och… ofta anklagar de avundsjuka kanske andra för avundsjuka. Vissa har verkligen olika utgångspunkter och har inte fått nästan någonting jämfört med vissa andra, och man hoppas att även de får stöd + hjälp, dessutom kan var och en själv hjälpa sådana på sitt eget sätt. :blush:

”Wow, jag är avundsjuk, hur lyckades du med det där… berätta så jag kan lära mig…” Den typen av avund kan föra en framåt. :blush:

14 gillningar

Det som kanske irriterar mig mest är när det på något sätt framställs som att slutresultatet beror på egen flit, trots att så inte helt är fallet.

Genom åren har det till exempel funnits artiklar där någon har stora investeringar och personen sedan sitter i ett familjebolags styrelse eller ledning, men detta lyfts inte fram tydligt. Det kan förstås också vara mediernas medvetna sätt att presentera saker för att personerna ska vara mer relaterbara för läsarna.

Jag är inte avundsjuk om någon har mer, och det faktum att man till exempel har ärvt pengar tar inte bort att man också kan vara en extremt framgångsrik investerare. Men jag uppskattar om utgångspunkterna redovisas ärligt.

Och jag ger nog lite större “props” till den som faktiskt har startat från en mycket blygsam utgångspunkt.

6 gillningar