Det finns ju fortfarande hur många skattesmitare (skatteplanerare) som helst även i finländska företag… I länken finns det lite snack om utmaningar med beskattningen och skatteplanering.
I Olkiluoto 3 produceras varken fusions- eller fissionsenergi, utan helt äkta fiktionsenergi.
Länge var det så, men på sistone hävdar mätarna att det faktiskt har kommit ut riktig energi på nätet därifrån. Nu vore det bara bra om de kunde få bort det fiktiva energiläget, som dyker upp emellanåt, mer permanent ur bilden.
Problemet är främst att detta inte egentligen är ett särskilt märkvärdigt genombrott, eftersom det fortfarande saknas det där magiska systemet som gör att man kan utvinna energin från fusion som startats på detta sätt med ens någon form av verkningsgrad, och på ett sätt så att anläggningen inte faller sönder och kräver ständiga reparationer…
Jag väntar med spänning på genombrottsnyheter relaterade till detta. Det att fusionsreaktionen gav mer energi utåt än vad som lades ner på att starta den räcker inte riktigt för att entusiasmera än, förrän man faktiskt får ut den energin därifrån för nyttobruk, i en större mängd än vad som stoppades in under åtminstone en viss tid. Detta är en liten, men ganska kritisk skillnad… Ingen har egentligen ännu presenterat ens hypotetiska planer för att ta tillvara på den energin – all kraft har hittills lagts på att på något sätt lyckas hålla igång reaktionen och hålla den “ihop” i mer än sekunder, och sedan kanske producera mer energi än vad som går åt till att starta reaktionen och upprätthålla det utrymme som krävs.
Jag blev faktiskt lite entusiastisk, för utan dagens nyhet skulle det inte ens vara värt att påbörja något av det du beskrev. Och det här är förresten ett riktigt stort genombrott som man har försökt uppnå i årtionden…
Om tidplanen för ett genombrott vore av intresse skulle man arbeta med båda problemen samtidigt, särskilt då det finns en risk att om man bara löser det här nu kanske framskridna problemet, så använder man en metod som inte alls lämpar sig för kontinuerlig energiproduktion eftersom man inte kan nyttiggöra den producerade energin på något sätt (till el).
Det där systemet lät inte särskilt “kontinuerligt” när man låter ett par hundra lasrar skjuta på en (konstgjord) diamant med väte inuti, utan när det materialet väl har fusionerats så tar det stopp där. Dessutom, om energin som gick åt för att tillverka diamanten inte räknas med i kalkylen så…
Detta är precis kärnan i det hela. Nu vet vi att fusion överhuvudtaget genererar energi. Ett kraftverk är väl knappast nästa steg nu. ![]()
Detta visste man redan för hundratals år sedan. På himlen finns det så många bevis som man orkar räkna. Problemen ligger på ingenjörssidan – man borde få till en konstruktion där fusion kan upprätthållas och därifrån utvinna energi i en vettigt användbar form.
Fram till dess får man använda reaktorn som naturen erbjuder och ta tillvara den energin genom att använda solpaneler.
Visst kände man till fusionsreaktionens existens, men inte om den skulle kunna tämjas på konstgjord väg för mänsklig användning – utan solen. Nu vet man det.
Det är just det som är poängen, att den inte har tämjts än. Det att reaktionen gav ifrån sig mer energi än vad som gick åt för att starta den hjälper inte om man inte lyckades ta vara på den på något sätt, och det finns inte ens en fungerande idé om hur det skulle göras…
Det första steget i implementeringen av vilken teknologi som helst är att bevisa att den fungerar. Inte ens fissionsreaktorn i Chicago fungerade längre än de där fem minuterna. Du hoppar nu till saker som forskare kommer att lägga sin tid på härnäst, och nu har de ett gott incitament att fortsätta arbetet, precis som finansiärerna har att finansiera det.
Detta var ju inte den första fusionen. I Iter nådde man ett litet energiöverskott redan i februari.
Den skulle väl inte försvinna någonstans, bara flyttas. Genom lönen kan man säkert lättare locka över en arbetstagare från en konkurrent, vilket gör att denne då får arbetskraftsbrist. Jag ser bara inte hur denna löneförhöjning skulle lösa arbetskraftsbristen på ett generellt plan. De som inte vill arbeta överhuvudtaget är inte de första som löser produktionsproblem. Arbetskraftsbrist och avsaknad av platsannonser kan förekomma samtidigt. Jag känner till flera företag i närområdet som har slutat annonsera i tidningarna. De har tydligen gett upp hoppet. Det är knappast fallet för just det här företaget, men det är allmänt möjligt. Det kan mycket väl vara så att viss produktion inte längre är kostnadseffektiv att behålla i Finland, och dessa företag dör sakta ut eller flyttar till länder med billigare arbetskraft.
Den här diskussionen som tenderar att bagatellisera arbetskraftsbristen skaver verkligen hos undertecknad, eftersom jag har upplevt det själv och ser liknande situationer för många andra. Att det bagatelliseras och vänds till att det generellt är företagens eget fel kommer inte att lösa problemet. Eller så kan vi bara snällt intala oss själva att det i Finland inte finns några som helst problem med att få tag på anställda. Att folk som har jobb, inte är proffs på rekrytering eller som situationen helt enkelt inte berör, verkar ta så stark ställning i frågan känns en smula märkligt.
När det gäller Tokmanni är situationen säkert inte fullt så enkel. Inom handelsbranschen och ofta på små orter. Många studenter i arbete, varav de flesta inte ens kan ingå ett heltidsavtal. Situationen leder till att det finns jobb, men på deltid. Den låga lönenivån har förstås delvis möjliggjort en aggressiv expansion även till små orter där kundunderlaget annars inte skulle räcka till. Jag säger inte att du har fel när det gäller dessa företag. Att undvika att vara alltför kategorisk vore kanske på sin plats, om man inte är 100 % säker.
Arbetskraft är en produktionsfaktor precis som alla andra. Vi har ju kollektivavtal och allt vad det heter, men de fastställer bara minimilönerna. Det är helt naturligt att om det råder brist på något på marknaden och efterfrågan är större än utbudet, så rör sig priset uppåt. Vissa arbetsgivare verkar inte acceptera detta och låter uppenbarligen hellre bli att få arbetet utfört än att vara flexibla när det gäller lönerna.
Stackarna inbillar sig att de är i samma position som skogsindustrin, som med stöd av karteller/oligopol pressar ner priserna.
På Kardasjevskalan kan ju civilisationer av de två första graderna bara tämja sin egen planets eller stjärnas energi. Namnet Olkiluoto 3 kommer ju från denna närkontakt av tredje graden, där galaxens energi har lyckats koncentreras till just en obegränsad fiktionsström.
Nu behöver man inte fundera mer på vare sig fusion, Dysonsfärer eller att samla in fotoner från ett svart hål.
Detta är helt sant, precis som med el för dem som behöver det. Är det ändå möjligt att om vi, trots allt, skulle ha en arbetskraftsbrist i landet, så skulle det kunna vara skadligt för en exportberoende samhällsekonomi som den finländska. Eller kan man bara höja produktionskostnaderna och så betalar kunderna dem snällt.
Det finns företag som inte lyckas med sina rekryteringar fastän de erbjuder en lockande lön. Jag hävdar att den största orsaken här är läget. Lite på samma sätt som lönerna för hälsovårdscentralläkare tenderar att stiga ju längre ut i periferin man kommer. Det är naturligtvis ett dåligt beslut av ett företag att förlägga produktion eller lokaler till ett område där det inte finns arbetskraft tillgänglig. Motsägelsefullt i sig, då man ofta flyttar till städerna i hopp om arbete.
Intressanta världshändelser även denna vecka:
-
vissa skickar en kapsel runt månen, om ett par år ska människan till månen igen
-
andra funderar på fusionsenergi, med sikte på ett ens kortvarigt fungerande fenomen någon gång 2035–2040
-
en tredje part angriper sin granne och förstör civilas liv med missiler
-
hos oss funderar vi på om elen räcker till alla. Samtidigt fyller vi i komposteringsblanketter manuellt till miljömyndigheter, uppgifterna måste förstås hämtas manuellt när vi inte får till stånd några identifieringar osv. och inlämningen sker genom att man själv mejlar till någon e-postlåda. Vi åker inte till månen utan väntar ivrigt på att kompostinspektörer ska komma och drälla på gårdarna och läxa upp oss år 2025
-
och sedan mutar en stat Europeiska unionens beslutsfattande tjänstemän och arrangerar med helt rent samvete världens minst koldioxidneutrala koldioxidneutrala fotbollsmästerskap
Vad lär vi oss? Huvudsaken är att alla har något att göra.
Danske Bank fick i dag stora böter i USA för penningtvätt.
Danske Bank A/S, Danmarks största bank, har gått med på att betala cirka 2 miljarder dollar för att lösa långvariga utredningar om brister i arbetet mot penningtvätt som ledde till att hundratals miljarder dollar i misstänkta transaktioner flödade i stort sett obehindrat genom en tidigare filial i Estland.
Banken hamnade under utredning 2018 efter att ha avslöjat att mer än 230 miljarder dollar hade flödat från Ryssland och andra tidigare sovjetstater genom dess estniska filial mellan 2007 och 2015. Banken uppgav att en stor del av transaktionerna sannolikt var olagliga.
Den Köpenhamnsbaserade banken meddelade på tisdagen att den har nått samordnade uppgörelser med det amerikanska justitiedepartementet (U.S. Justice Department), den amerikanska finansinspektionen (U.S. Securities and Exchange Commission) och Danmarks nationella enhet för särskild brottslighet (Special Crime Unit). Banken erkände att den bedragit andra banker gällande sina estniska kunder och sina kontroller mot penningtvätt.
Företaget ser på saken utifrån sin egen affärsverksamhet och samhället utifrån sina egna intressen. Visst borde man tycka att företagets angelägenheter intresserar staten.
Glesbygden är förlorade fall redan i den nära framtiden. I vissa regioncentra kan det kanske finnas liv lite längre. Människorna tar slut mycket snart när nativiteten ligger på strax över ett. Den skara som kommer hit förirrar sig inte ut i regionerna.
För bara en kort tid sedan fick storstäderna fortfarande ett flyttningsöverskott från landsorten. Även detta kort är utspelat i takt med att årsklasserna krymper.
Jag ser verkligen fram emot kompostinspektörerna. Jag kanske tänker gömma vår under ett kamouflagenät och påstå att det är ett vinterbo för igelkottar om jag på så sätt slipper kompostavgiften?
Jag är inte heller någon rekryteringsexpert, men i ganska många företag har jag tvingats brottas med den där arbetskraftsbristen.
Ur min synvinkel har den största bromsklossen varit arbetsgivare som fastnat i gamla hjulspår. Jag tänker inte ösa ur mig allt offentligt, men till exempel vid researbete förundras det gamla gardet över att folk inte längre trivs med att vara borta på jobb i veckotal och stirra på varandra, och att de dessutom vill ha semester på sommaren.
När man sedan föreslår bättre sätt, till exempel en vecka jobb och en vecka ledigt med två skiftlag, eller åtminstone två veckors semester för alla vid en vettig tidpunkt osv. – vilket i sig inte kräver mer än ordentlig planering – så klarar man helt enkelt inte av att anpassa sig. Sedan undrar man varför folk slutar och kvar i företaget blir bara de där få personerna för vilka jobbet är livet.