En fantastisk redogörelse för rimligheten i ett genomsnittligt filmmanus.
Från Independence Day har jag lärt mig att man kan ladda upp ett datorvirus skapat här på jorden till systemen i moderskeppet hos en världserövrare från yttre rymden via en USB-anslutning eller liknande, för att kunna förinta det hot som prövar hela vår världs framtid.
Idag i historiens andra Premium Live diskuteras Nurminen Logistics och Duolingo. Välkommen med!
knakar med knogarna
En helsingforsare, en tammerforsare och en åbobo arbetade på en byggarbetsplats…
Högt ovanför staden sitter de tillsammans och äter sin lunch, precis som varje dag vid lunchtid.
Åbobon öppnar sin matlåda och tar fram sin smörgås.
“Herre jösses, kycklingmackor. Jag är så himla trött på de här kycklingmackorna! Om jag får kycklingmackor imorgon också så hoppar jag ner från det här huset!”
Tammerforsaren tar fram sin smörgås: “Nej men fy sjutton! Tungsmörgåsar! Jag är så mätt på de här tungsmörgåsarna! Om jag får tungsmörgåsar imorgon också så hoppar jag ner från det här huset!”
Helsingforsaren: “Jag är helt färdig med de här medvurstmackorna! Om jag får medvurstmackor imorgon också så hoppar jag ner från det här bygget!”
Nästa dag kommer och tro det eller ej, åbobon har kyckling igen.
Utan att säga ett ord hoppar han från 10:e våningen. Tammerforsaren hittar tungsmörgåsar i sin matväska. Utan att yttra ett ljud hoppar han också 10 våningar ner.
Sorgset tittar helsingforsaren på sina lördagskorvsmörgåsar. Han gör korstecknet och hoppar ner.
På begravningen säger åbobons gråtande fru: “Han hade bara behövt berätta för mig att han inte tyckte om kyckling. Jag skulle ha gjort något annat åt honom!”
Tammerforsarens fru snyftar: “Jag älskade honom så mycket! Jag skulle ha gjort vilken smörgås som helst som han bett om, om han bara hade sagt något!”
Helsingforsarens fru suckar likgiltigt: “Grabben fixade sina mackor själv.”
RIP Investor.. 
Vad är det egentligen för fel på Nordnet, när den i flera dagar har visat kursdata för aktierna på bevakningslistan lite hur som helst? 
Ju mer jag har bekantat mig med AI och Warhammer-universumet, desto mer anser jag att AI är teknik-kätteri (tech-heresy):
En Silica Animus, även ibland kallad för en ”Abominable Intelligence” (vedervärdig intelligens), är namnet på höggotiska för ett artificiellt, självmedvetet maskinsinne som skapats med hjälp av sedan länge förbjuden teknologi.
Skapandet av en sann artificiell generell intelligens anses kanske vara den största synden inom Cult Mechanicus och klassificeras som ”Heretek Omega”, vilket betecknar det som ett livsfarligt teknik-kätteri (tech-heresy) av högsta graden.
Skapandet av en Silica Animus är också ett fruktansvärt brott enligt den kejserliga lagen genom dekret från mänsklighetens kejsare själv, som fastställdes i fördraget på Mars (Treaty of Mars), vilket förenade det antika Mechanicum på Mars med Imperium of Terra år 739.M30. Traditionen gör gällande att sådana oheliga konstruktioner är inneboende onda och en pervers styggelse i Omnissiahs ögon.
Jag som väntar på Donut Labs tester idag som släpps kl 15.
Rubriksättningen hos Inderes har på sistone varit ett snäpp vassare (roligare). Månne det är @Iikka_Numminen:s handstil som syns. Även idag lockar rubriken en massiv publik när det utlovas diskussion om tåg! Härligt!
Tyvärr är den tidpunkten den mest hektiska möjliga för en person med familj, så man kan knappt delta live.
Fler finska företag till börsen, men på andra sidan pölen.
Det börsnoterade SPAC- eller skalbolaget Real Asset Acquisition Corp går samman med IQM, och IQM får därmed tillträde till den amerikanska börsen.
IQM värderas till cirka 1,8 miljarder dollar, det vill säga cirka 1,5 miljarder euro, i transaktionen. Genomförandet av arrangemanget kräver fortfarande aktieägarnas godkännande och grönt ljus från myndigheterna.
Detta är dagens huvudnyhet. Den största noteringen av ett finländskt bolag på den amerikanska börsen. 1,8 miljarder dollar. IQM. Parallellnotering i Helsingfors, kanske.
Med tickern RAAQ kan man köpa direkt. Detta är en SPAC.
Jag gissar att det skulle gå ännu smidigare nuförtiden om man gjorde det trådlöst, till exempel via NFC, ifall de råkar ha sina sändare påslagna.
Vilken tur för dig att du har hittat en häpnadsväckande defensiv aktie 
Man brukar säga att en aktie alltid har möjlighet att sjunka med upp till 100 %. Om aktiekursen sjunker till noll, är normalt sett hela det investerade kapitalet förlorat.
Investors aktie är så defensiv att till och med ett kursfall till noll bara äter upp 0,24 % av investeringen.
Efter att själv ha sett en del av dessa startups från sidan förundras jag över detta. Varför kräver investerare rentav orealistiska löften som företagets ledning inte ens själv tror på? Detta leder till att en startup som tar in pengar har två pitchar: en för investerare och en annan som man faktiskt tror på. Det handlar inte om bedrägeri, utan specifikt om att man måste presentera orealistiska skalningsplaner för att kunna resa kapital. Man kan tycka att även erfarna investerares risk- och avkastningsbedömning skulle underlättas om man inte först behövde avkoda pitchen, utan att det där framgick direkt vad ledningen anser vara realistiskt. Kanske är detta bara ett problem med den alltför finländska mentaliteten. Skulle @Hagking eller andra mer insatta i scenen kunna belysa detta?
Som en flitig lyssnare av Startupministeriet har jag fått uppfattningen att ett bolag måste ha “hög höjd” för att överhuvudtaget vara intressant för investerare. Det måste finnas en tänkbar väg för hur bolaget ska bli gigantiskt, annars slösar man bort allas tid. Och tid är verkligen värdefullt. Pengar kan brännas, men att slösa tid på småduttande är en synd. Redan i utgångsläget misslyckas 19 av 20 bolag, men varje bolag måste ha en enorm potential.
De hävdar också att sannolikheten för att lyckas är densamma oavsett målets storlek (fritt ur minnet).
Jag är säkert inte den enda som har köpt en aktie med en tanke bakom, bara för att konstatera att den inte lyfte – eller så gjorde den det, men först när man redan hade gjort sig av med den.
Lyckligtvis har vi fått kamratstöd. Tänk dig en situation där du kommer på årtusendets uppfinning och använder den till… ja, att rotera kebab.
"En turkisk man uppfann ångmaskinen 200 år före den industriella revolutionen, för att rotera döner kebab.
År 1551 beskrev Taqi al-Din, som oftare blir ihågkommen för sina astronomiska och mekaniska uppfinningar, en anordning som i väsentlig grad fungerade som en ångturbin.
Hans konstruktion hade en liten panna som producerade ånga, vilken sedan leddes genom ett munstycke till hjulets skovlar. Kraften från den utströmmande ångan fick hjulet att rotera. Hjulet var mekaniskt kopplat till ett spett, vilket gjorde att köttet kunde rotera över elden utan mänsklig ansträngning."
Orsaken i det här fältet för djupteknik (”deeptech”) är kanske den att för att din startup ska kunna skala på en konservativ marknad, eller för att någon ska orka finansiera långa produktutvecklingscykler, måste du redan i ett tidigt skede kunna bevisa att din produkt inte bara är 10–20 % bättre än konkurrenternas.
För om allt går väl och tekniken fungerar i stor skala går det inte därefter längre att ta risken gällande om någon faktiskt köper produkten. ”IF WE BUILD IT THEY WILL COME” är i synnerhet en finsk arvsynd. Det vill säga, när tekniken fungerar måste det i ett tidigt skede stå klart att lösningen/produkten är så pass mycket bättre än status quo att du verkligen kan ta dig in på marknaden med en skalbar produkt.
Låt oss ta till exempel det här ”donut lab”-batteriet, som jag själv inte har orkat sätta mig in i, men det faktum att en jätte inom bilindustrin tar en risk i leveranskedjan (supply chain) med ett litet finskt bolag kräver att risk/avkastning-förhållandet även ur kundens perspektiv är det rätta.
Case: Säg att batteriet utgör 30 % av bilens produktionskostnader och någon lanserar ett effektivare och 10 % billigare batteri på marknaden. Säg att bilens marginal är 15 % för kunden, vilket innebär att genom att spara 10 % av batterikostnaderna förbättras din marginal från 15 % → 17,5 %. Och du tar som kund risken att produktionen inte skalar, eller att anläggningen brinner ner, eller att firman går omkull på grund av finansiering eller vad som helst annat. Det brukar inte räcka. På konsumentmarknaden är köpbesluten mer effektiva och där kan förstås en 10 % bättre lösning revolutionera marknaden med rätt strategi, eftersom konsumenten inte på samma sätt bryr sig om till exempel ett energidrycksbolags leveranskedja (supply chain). Om en ny energidryck med jordgubbssmak bara är bättre och varumärket tilltalar är skalan obegränsad.
Förr i tiden intervjuade community-byggare analytiker, nu intervjuar analytiker community-byggare. 
Jag tänkte fråga, då jag tror att det finns personer här som är äldre än jag och som har levt genom olika teknikskiften. Fanns det liknande narrativ vid andra stora skiften, som till exempel internet, och var de lika starka och vanliga när det gäller att jobben försvinner och marginalerna går mot noll?
De här munkbatterierna och andra startups får mig att tänka på en modern klassiker: Reconfigurable Computing: The Stanford Startup and the MIT Startup
TL;DR: Det finns i stora drag två typer av startups: sådana i MIT-anda och sådana i Stanford-anda. En startup i MIT-anda utvecklas kring ett vetenskapligt genombrott, som till exempel en effektivare batteriteknik. En startup i Stanford-anda drivs däremot till framgång genom aggressiv försäljning och varumärkesbyggande. Båda tillvägagångssätten har sina fördelar.
