Själv har jag just en parson russell terrier på 8 år, och vardagen rullar på i en gemensam rytm där vi gör allt tillsammans. Tjejen förstår många ord och känner igen på mina gester vad som ska hända härnäst. Alla vardagssysslor som hon får delta i är högtidsstunder, och de utförs med 110 % effektivitet och entusiasm. Från det att instruktionen ges är hon redo att agera på en sekund. Vid vandringar i naturen är uthålligheten stor, och inte en enda tur till en nationalpark har fallit på orken. Varje bilresa någonstans, oavsett vart, väcker entusiasm. Alltid redo.
Och så det där mötet: Kan man börja dagen vackrare än när hunden, när klockan ringer, får lov att hoppa upp i sängen för att hälsa. Varenda morgon med samma iver: världens bästa god morgon och vad ska vi göra idag? Och när man kommer hem är glädjen ömsesidig, varje gång.
Detta medför att ansvarskänslan gentemot den egna hunden är djup. Och även om man inte behöver tänka på det än, så funderar man oundvikligen redan på det svåra beslut som väntar om flera år, när man så småningom måste ta farväl av sin kära vän. Och det är jag som kommer att tvingas fatta det beslutet.
Livsstilsinflationen slog till igen och jag köpte en dyr (600 €) ullrock. Jag tycker inte ens att det är ett så farligt slöseri, eftersom rocken ändå håller länge. Men det är märkligt att man ändå funderar mer på det här än på att man byter ut mobilen (600–800 €) vartannat år. Teknologi föråldras så snabbt och är dyr.
Hannu Angervuo har skrivit om det amatörmässiga First North Finland
Prisindexet för marknadsplatsen First North Finland sjönk med 24,0 procent, medan börsens huvudlistas portföljprisindex steg med 29,7 procent. Under åren 2021-2026 har indexet för marknadsplatsen First North Finland sjunkit med 61,6 procent, medan börsens portföljindex har stigit med 24,0 procent.
Marknadsplatsen First North Finlands index är inne på sitt sjätte raka år av nedgång. Detta är inte en framgång, utan en svår förlust.
Detta kan inte ens en obotlig optimist förklara som en framgång.
Magkänslan säger att det här är ett lite farligare tips bland de som lyfts fram. Orsaken till raset realiseras i resultatet först i framtiden, och om den realiseras kan billigheten vara försvinnande.
Om ändå åtminstone en del av dessa finländska framgångssagor skulle stanna ens delvis i Finland eller Europa. Nu är det bara den amerikanska bankiren som blir rik och återigen får vi stå där med lång näsa i Finland. Säkert har även det här företaget fått ordentligt med stöd, och återigen går de skatter som betalats i Finland upp i rök.
Det lär vara ett stolt ögonblick för utdelningspartiet när det i Indepods avsnitt om investeringstillgångarnas historia berättas att utdelningar var den enda avkastningen man fick från aktier (var tidsperioden sten- eller bronsåldern el. dyl. ).
Generellt sett är hela ooo-motsättningen ganska onödig; de går alla i konkurs till slut. Vissa tidigare än andra. Var det äldsta företaget bara omkring 1000 år gammalt, så man får ha bråttom om man överhuvudtaget ska hinna investera i något, för att inte tala om att få något i den egna plånboken (oavsett om det var utdelningar eller återköp).
Nåväl, konkurser hjälper med skatterna så det är ju bara en enda klackspark det här
Jag tänkte dela med mig av en iakttagelse: nästa gång en annars lugn kollega på jobbet, din partner eller en vän som du känner reagerar kraftigt negativt på något ganska litet problem eller stressmoment, och inga större negativa livsförändringar har framkommit, fråga då hur personen upplever att hen sover om nätterna?
Efter att ha observerat min annars lugna omgivning och dess kroniska sömnbrist och irritation, till exempel bakom ratten, är det mycket lättare att förstå denna ilska mot till exempel medtrafikanters lindriga tabbar. Sömnbrist påverkar även minnet ganska snabbt. Det är en mycket vanlig historia till exempel bland snarkare att ingen av parterna sover gott, och kronisk sömnbrist gör annars lugna och tålmodiga människor mer lättirriterade och ger dem kortare stubin.
Önskar alla god nattsömn inför de kommande nätterna!
Här bör man förstås använda lite fingertoppskänsla, då en irriterad person som redan är vid bristningsgränsen kan uppleva att en fråga om sömnen är ett sätt att ignorera dennes viktiga ärende, eller rentav ett intrång på det personliga och privata välbefinnandets område.
Givetvis måste man använda fingertoppskänsla och vänta med frågan tills den akuta situationen är över. Detta kan man alltså även tipsa sin närmaste chef om, i vars uppgifter bland annat välbefinnande på jobbet ingår. Givetvis är det inte många av dessa ständigt vresiga personer som sover 5–6 timmar per natt som anser sig lida av något, om man frågar dem själva
En sömnforskare svarade en gång träffande angående situationen för dessa som sover kroniskt för lite, bara 5–6 timmar, att kyrkogårdarna är fulla av dessa kroniska kortsovare som ofta gått bort i 50–60-årsåldern till följd av ett sjukdomsanfall.
De som sover 5–6 timmar per natt är som företag som anordnar evenemang om hur AI inte hotar affärsverksamheten, eller informationsministrar enligt vilka den slutgiltiga segern över fienden just har ägt rum vid Bagdads portar.
Jag kan inte för mitt liv komma på vilken känd finländsk kvinnlig neuro-/hjärnforskare som sade detta, men så här lät det:
Det absolut viktigaste i livet är att sova.
Det är obegripligt hur lite folk respekterar sömn, och de skadliga effekterna syns hela tiden överallt så pass mycket att jag inte ens orkar börja rada upp dem.
Jag har redan i några år väntat på att sömn skulle bli en ny explosionsartat växande välmåendetrend, men nu börjar det se hotfullt ut som att ganska många hellre vakar sig sjuka.