Ännu i våras beundrade man hur det för första gången någonsin i slutet av NHL-säsongen fanns finländska nyckelspelare i nästan alla Stanley Cup-favoriter. På mindre än ett år är samma typer desertörer och den finländska ishockeyn har, tillsammans med resten av idrotten, kollapsat totalt. Och i vår kör vi igen. 
Sportmarknaden är fartfylld.
Det verkar som att man drar ur proppen på riktigt i Helsingfors småbolagssegment (och i nästan varje hörn av Helsingforsbörsen).
Där är årets EV/EBIT (just.)-multiplar till exempel 15 för Revenio, 12 för Admicom och Qt, 14 för Talenom osv. För över 50 bolag under Inderes bevakning är samma multipel under 10. Det finns säkert 70+ bolag för i år med ett P/E (just.) under 15.
Det kan ju vara så att de redan ganska nedpressade prognoserna fortfarande är för höga. Och att marknaden fortsätter så här längre än vad psyket hos småspararna i Helsingfors orkar med. Kanske kommer vi också att prövas av ett kraftigt globalt börsras, AI tar allas jobb (särskilt för er som jobbar i SaaS-bolag), det krigas här och där och Finland lär väl i alla fall förbli i recession de kommande 17 åren också.
Men det är ändå svårt att tänka sig att det inte skulle gå att hitta bolag i Helsingforsbörsens papperskorg (i praktiken alltså hela börsen) som man kan få en helt anständig avkastning på över medellång sikt.
Jag har börjat fundera på månadssparande i aktier för första gången sedan hösten 2022.
Skönheten ligger i betraktarens öga. Utdelning mot prognoser.
Ett utmärkt podcastavsnitt där en finländsk intervjuperson med 30 års erfarenhet inom mjukvarubranschen berättar om framstegen för AI-agenter. Som någon som själv har jobbat 15 år i branschen kan jag intyga att det har skett ett helt otroligt språng för agenter på så kort tid, bara sedan årsskiftet.
I det avsnittet pratas det mycket om hur kodproduktion på sätt och vis håller på att bli en bulkvara, och hur kompetens i Rick Rubin-stil – “jag kan varken sjunga eller spela några instrument, men jag har god smak och vet vad som låter bra” – är viktigare än att bara producera kod. Och hur AI-agenter börjar rulla ut till en bredare grupp av kunskapsarbetare.
Världen ligger öppen för kreativa människor nu; man kan bygga nästan vilka system som helst även med begränsade kunskaper, man kan skapa musik trots att man inte kan spela någonting, osv., så länge man bara förstår hur slutresultatet ska se ut. Men även om skapandet på sätt och vis blir lättare, känns det som att det i framtiden blir svårt att skapa mervärde för en stor del av de som SAKNAR den kreativiteten och det “drivet”.
Jag gissar att 2026 blir året då AI-verktyg börjar rullas ut till helt vanliga kunskapsarbetare. De som kan tillämpa dem kommer att vara guld värda som anställda, medan det börjar brännas under fötterna på dem som stretar emot.
Detta har verkligen synts på börsen också. Varje dag verkar det komma verktyg som drar undan mattan för någon ny sektor.
Hahahah, jag är masochist så det blir enskilda aktier, men jag berättar inte vilka. 
Det går alltid åt skogen för Finland i bäst-mot-bäst-turneringar, så man kan ha en liten foliehattsteori om att de där miljonärerna missar med flit för att inte bli uttagna till laget igen 
Jag ser särskilt mycket fram emot när det börjar dyka upp fler av dessa ”gjorde-det-själv-och-sparade”-tjänster och de första IT-säkerhetsproblemen (kan man ens kalla det ett problem om säkerhet inte ens implementerades? ) börjar dyka upp. Då finns det efterfrågan på proffs 
Sign. AI-användare sedan 2023.
Vilken galenskap har tagit över Helsingfors, när det kommer utdelningssänkningar från höger och vänster och samtidigt start av återköp!
Hjärnan höll på att gå i baklås i morse när jag märkte att den värsta utdelningssurdegen Tieto nästan halverade utdelningen och lägger 150 miljoner på återköp.
Jobben tar inte slut. Som tur är är jag en masochist som gillar att debugga.
Jag har personligen följt utvecklingen av AI och relaterade verktyg ur ett mjukvaruutvecklingsperspektiv ända sedan GitHub Copilot släpptes 2022. Resan har i varje fall varit full av oväntade vändningar.
I början med Copilot var min uppfattning att AI:ns roll enbart skulle vara ”autofill på steroider”, det vill säga att kodaren själv skriver det mesta av koden och AI:n bara försöker föreslå hur varje kodrad skulle kunna avslutas. Oftast gick förslagen helt åt skogen, men gradvis började träffsäkerheten öka.
Lanseringen av ChatGPT ändrade situationen så att uppfattningen blev ”okej, i fortsättningen behöver jag inte googla lika mycket för att hitta information i dokumentationen, utan jag kan fråga AI:n direkt”. Denna uppfattning visade sig dock snart vara bristfällig, eftersom AI:n ganska snabbt snubblade på sina egna fötter när den tilldelade uppgiften blev mer komplex. Dessutom begränsades de första modellerna av deras oförmåga att använda den senaste informationen. Jag stötte på många av de berömda ”hallucinationerna”. Jag trodde inte att AI skulle bli något revolutionerande, utan att mjukvaruutveckling skulle fortsätta på ungefär samma sätt som förut.
Vid årsskiftet 2024–2025 var lanseringen av de första agentbaserade AI-verktygen (agentic AI) en stor förändring, då man för första gången kunde outsourca hela kodningsprocessen till AI:n. Till en början var jag verkligen imponerad, men väldigt snart fick ”vibe-kodning” och dess bieffekter mig övertygad om att dessa verktyg är utmärkta för att bygga prototyper, men inte särskilt kapabla i praktiska arbetsuppgifter där man behöver göra mer än en generisk todo-app.
Nu, i ljuset av utvecklingen under de senaste sex månaderna, måste jag säga att mitt ”copium” börjar dunsta bort och det är dags att se sanningen i vitögat: det är egentligen omöjligt att se hur agentbaserad AI inte skulle komma att ta över jobben för VÄLDIGT många människor som är involverade i mjukvaruutveckling (på ett eller annat sätt), och därmed även för företagen. Som någon som själv har jobbat med webbutveckling i sex år börjar man bli lite darrig i knäna…
Det är förstås självklart att förändringen inte sker omedelbart, eftersom implementeringen av AI i företagens processer knappt har lämnat startblocken. Och innan någon säger det: AI kommer naturligtvis inte att ta jobbet från alla mjukvaruutvecklare – det kommer fortfarande att behövas erfarna ”dirigenter” som kan verktygen utan och innan och som styr AI-agenterna för att baka ihop önskade program. Det kommer fortfarande att behövas människor som granskar koden som producerats med hjälp av AI. Cybersäkerhetsexperter kommer även i fortsättningen att vara eftertraktade.
För studenter som söker sitt första jobb i branschen eller för nyutexaminerade ser framtidsutsikterna däremot… inte särskilt rosiga ut. För tillfället finns det på Duunitori totalt 10 lediga platser i hela landet vid sökning på ”junior software developer” och ”software intern”. För mer seniora tjänster finns det 231 platser enbart på sökningen ”software developer”.
Med facit i hand framstår de senaste årens högljudda trummande om ”kodarbrist” som alltmer absurt.
För några år sedan fick jag njuta av en presentation av chefen för teknologienheten vid en internationell organisation. Vid den tidpunkten hade den första vågen av ChatGPT, Copilot och liknande konsumentapplikationer precis sköljt över oss beundrande lekmän.
Han var inte på minsta sätt en teknikfientlig kille, men hans budskap var tydligt:
Om du vill förstå världen – och dessutom delta i den – i AI-eran, kommer de centrala färdigheterna du behöver vara att räkna, läsa och skriva.
Okej, detta sades i ett undervisnings-/utbildningssammanhang och han talade i första hand om barn och ungdomar, men jag tycker att det är ganska klokt sagt inför vilken världsomvälvande uppfinning som helst.
I Finland har folk en väldigt bondsk uppfattning om utbildning. Den ses bara som ett verktyg för arbetslivet, och om man inte får jobb direkt genom den, anses den vara improduktiv och onödig.
Egentligen är utbildning en bred form av självbildning, en människas mentala utveckling som en del av ett civiliserat samhälle. Det är i vid mening ett självändamål, och det går aldrig till spillo.
Och i och med AI kommer bildning, kunskapstörst och mångsidig kunskap att behövas allt mer.
Alltså som du sa, räkning, läsning och skrivning i praktiken.
Vi tänkte gå ut med detta nu, så att vänner och medinvesterare vet att de ska vara på sin vakt!
Tillsammans med @Sijoittaja-alokas slog vi våra kloka huvuden ihop och grundade ett investmentbolag. Alokas sköter förtjänstfullt den finländska sidan samt letar efter lämpliga “bomber” på den amerikanska marknaden. Själv specialiserar jag mig på seriebesvikare och verksamheter som lovar för mycket på den sydostasiatiska marknaden.
Jag säger inte att vi var på köpsidan i blockaffären, men en ganska rejäl Harvia-post dök upp i vår portfölj i morse.
E. Oj! Intresset för vårt bolag exploderade, och efter ett snabbt möte beslutade vi att det absolut finns plats för en tredje delägare. Rollen skulle vara ett obestämt flängande efter hype/fomo utan någon djupare aktieanalys. Om du känner att dina känslor styr ditt agerande kan du vara precis rätt person för oss. Det är ett plus om köp- och säljknapparna finns som snabbval på din telefonskärm.
Jag lyfter fram det här även här då det i intervjun fanns så hjärtvärmande prat om betydelsen av aktieplockning och långsiktighet i investeringar. 
På sätt och vis en ganska på sätt och vis intressant podcast, på sätt och vis. Men jag skulle väl på sätt och vis inte säga att det var på sätt och vis några särskilt nya insikter på sätt och vis. Det vore på sätt och vis ibland intressant att på sätt och vis få höra några helt färska på sätt och vis tankar om hela den här AI-härvan på sätt och vis.
Det här fick mig att tänka på en Bloomberg-kolumn (Blumman) som jag delade med analytikerna.
Inom placeringsbranschen dyrkas “självständigt tänkande” mycket.
Men i praktiken sjuder den här branschen av grupptryck och grupptänkande. Det syns till och med i utseendet! Alla från New York till Finland har i regel marinblå kostymer, kort frisyr och på lediga dagar en Patagonia-väst. Man är ju så unik.
Sedan kliver AI in i bilden, vilket för oss till Bloombergs kolumn. Om alla använder ett par av samma språkmodeller, hur går det då med det självständiga tänkandet?
“Föreställ dig nu vad som händer när aktieanalytiker – som redan är kända för sin fjäskighet inför företagen och sin flockmentalitet – alla lyssnar på samma kvartalsrapport och använder samma en eller två AI-modeller för att transkribera, analysera och föreslå råd baserat på det samtalet. Om marknadsaktörer alla utgår från samma modeller tränade på i stort sett samma historiska data, är det troligt att de inte bara missar ‘svarta svan’-händelser som aldrig har inträffat tidigare, utan också når liknande slutsatser och investeringsstrategier.”
Och som @Pohjolan_Eka mycket riktigt har kritiserat, fungerar språkmodeller utifrån sannolikheter, vilket gör allt lite slätstruket och grått. Som nu när inlägg skapade av AI-bottar blir allt vanligare på LinkedIn osv…
“En studie från 2024 i Science Advances fann att även om berättelser samskapade med GPT-4 var mer polerade, uppvisade de ‘kusliga likheter med varandra och saknade den oförutsägbara udd som berättelser skrivna enbart av människor ofta innehåller’. Det borde inte komma som någon överraskning när modeller väljer de statistiskt mest bekanta enheterna (tokens).”
Internet skulle vara kulmen av mångfald och mikrokulturer, men genom sociala mediers algoritmer har det istället blivit en monokulturell algoritm-lek (algohippa). Språkmodeller fortsätter detta segertåg av slätstrukenhet över världen.
Fortfarande är det extremt viktigt att utveckla sitt eget tänkande och sin tankeförmåga. 
