Många har en stark association: flytt kräver en skåpbil. Med erfarenhet från kanske 10 flyttar säger jag att både små och större flyttar går bra med släpvagn. XL-flyttar över långa avstånd, typ 4 personer till ett annat land, kräver däremot en skåpbil och en stor släpvagn samt en riktigt noggrann packning. Eller en flyttfirma. Men till exempel Niemis flytterbjudande till Sverige var så dyrt att intresset tog tvärstopp, eftersom man var tvungen att betala själv.
En släpvagn i XL-storlek erbjuder 13 kubikmeter utrymme, vilket är mer än en vanlig skåpbil. Med en sådan vagn för 20 € om dagen går en enmansflytt över kort avstånd smidigt också. Även de stora vagnarna kan man baxa in på ganska svåra ställen genom att skjuta dem för hand när de är tomma. Med en fullastad vagn är det lite mer utmanande.
Många är rädda för att backa med släp. Det är jag också. I praktiken kan jag knappt backa alls. Alltså: töm alltid släpet snabbt och gör alla svåra manövrar genom att skjuta det för hand.
Har det funnits någon särskild diskussionstråd om de här frihandelsavtalen, främst Mercosur och Indien?
Det skrämmer mig lite när Mercosur-länderna med ~300 miljoner människor och Indien med 1400 miljoner människor nu ansluts till EU:s zon för “låga tullar”. EU:s befolkning är 450 miljoner, och EU:s särdrag har redan nu varit hög arbetslöshet.
När USA ingick NAFTA-avtalet med bland annat Mexiko och Kanada på 90-talet, och det förbereddes redan tidigare, blev slutresultatet det berömda “rostbältet” där bland annat den för jänkarna tidigare så viktiga bilindustrin flydde utomlands. Bilar tillverkas i Mexiko i precis den utsträckning som krävs för att uppfylla minimikraven i avtalet, och slutmonteringen sker inom USA:s gränser. Bildelar tillverkas till och med delvis utanför, importeras till USA, exporteras ut igen och sedan importeras bilen till USA.
Jag ser en risk här nu för att frihandelsavtalet med Indien och Mercosur är något som lobbats fram av tillverkare i de stora EU-länderna. Där man gör samma trick så att EU-jobben försvinner, och arbetet utförs tullfritt där det finns över 3 gånger så stor befolkning som i hela EU som är desperata.
Och Finland är särskilt i fara, eftersom vi inte ens har dem som gynnas. Istället öppnas konkurrensen om arbetskraft tullfritt mot fattiga länder, och vi har dessutom ett mycket högt lönegolv på grund av socialskyddet och kollektivavtalen (jämfört med indier och brasilianare alltså).
Vad är egentligen Finlands fördel i det här? Frankrike lobbade bort diverse jordbruksprodukter från avtalet tills vidare. Tysklands motivation för att ta bort Indiens tullar på 100 % på bilar är tydlig… Vad lobbade Finland för?
Så menar du att alla jobb ska outsourcas till billigare länder och att våra arbetslösa sedan ska köpa produkter och tjänster från utlandet, eller hur hade du egentligen tänkt dig det hela? Hur skiljer sig detta från låglöneländer som Bulgarien och Rumänien, som ligger närmare sett till transportkostnader och är inom EU? Varför har inte alla jobb outsourcats till EU:s fattigaste länder?
Frihandel gör i regel båda parter i genomsnitt rikare. Därför lönar det sig. Även USA var en av NAFTA:s största vinnare, även om du framställer saken annorlunda. Det lönar sig inte att försöka tillverka allt på hemmaplan. Till exempel lönar det sig att outsourca finländska klädfabriker till Indien, medan vi i stället kan sälja till exempel smarta ringar designade i Finland till dem.
Var anser du att levnadsstandarden är bättre idag? I Polen, Bulgarien eller i Indien med en befolkning som är tre gånger så stor som EU:s?
Vad är din teori om varför fordonsindustrin i USA flydde till det mest optimala läget enligt frihandelsavtalet precis utanför USA:s gränser? Det går väldigt väl att utläsa från historien.
Om du tror att Bulgariens levnadsstandard och lönekrav är på en tillräcklig nivå för att outsourcing till Indien inte ska behövas, så återstår det förstås att se. Min egen gissning, baserat på hur ett motsvarande avtal utformades i USA, är att bilföretagen kommer att etablera fabriker just i Indien så snart avtalet ser ut att bli permanent. I Indien är genomsnittlig månadslön 300–400 €, tror du att Finland gynnas av detta när vi under en kort tid också hade en bilfabrik som fick en helt ofattbar mängd jobbansökningar…
Problemet är förstås att oavsett vilket, så märks fördelarna och nackdelarna med ett sådant här avtal (du medger väl att det även finns nackdelar?) först om ett decennium. Det enda exemplet är USA och NAFTA, och det gick inte bra för rostbältet, även om det var utmärkt för biltillverkarna under en tid.
Jag erkänner dock själv att detta mer är en kamikaze-aktion mot USA:s mobbning. Och jag är på sätt och vis för att vi inom EU gör åtminstone något för att stå emot mobbaren. Jag är bara rädd att Finland inte ens förhandlade här, och jag fruktar hur sossesamhället kommer att se ut när det inte ens finns jobb som erbjuder mer än 400 €/mån och de som arbetar förväntas betala för ett ”värdigt liv” åt de 80 % av befolkningen som väljer friherretillvaron.
Det lönar sig inte alls att tillverka 1900-talsteknik som bilar i västvärlden, såvida det inte handlar om dyra premiummodeller. Mexiko, Korea, Kina, Indien och andra mindre utvecklade länder får sköta bulkproduktionen medan vi fokuserar på produkter med högt mervärde. Det är så det ska gå till – när allt mervärde som skapats under 2000-talet kommer från mjukvara och tjänsteekonomi, så gör man sig av med onödiga fabriker för att kunna styra om arbetstagarna från fabrikerna till produktiva jobb. Eller borde fabrikerna tas tillbaka från utlandet och civilingenjörerna flyttas från kontoren till löpande bandet för att montera bildelar för låg lön?
Om lyckan står att finna i handelshinder, varför då begränsa dem till konstgjorda statsgränser? Låt oss resa ordentliga tullmurar vid Ring I och Ring III, så får vi se om provins-Finland kan börja blomstra på nytt, när man i Helsingfors måste återgå från företagsjobb till jordbruk för att staden ska kunna mättas
Men nu glömmer du att alla inte, av en eller annan anledning, passar för högproduktiva IT-jobb. Jag känner hur många som helst som redan har hamnat på efterkälken. Det behövs också jobb med låg produktivitet/låg utbildningsnivå för att alla ska ha en möjlighet att delta i samhällets verksamhet. Och även ur ett statsfinansiellt perspektiv är det mer hållbart att sådana människor gör något i stället för att inte göra någonting alls hemma.
Säger du att 1900-talsteknik som bilar inte bör tillverkas i EU med dess höga minimilöner?
I och för sig håller jag med om att det 400 miljoner stora EU egentligen borde låta allt tillverkas på annat håll av de 7 miljarder människor som bor utanför EU. Det vore ju trevligt om hela EU bara producerade byråkrati som exportvara.
Det vore också väldigt ekologiskt att tillverka saker någon annanstans. Men man undrar ju vad de övriga 449/450 miljoner människorna i EU ska göra i det här scenariot? När AI-grejerna redan har överlämnats till USA och Kina. Vad gör i synnerhet Finland med sitt tunga välfärdssystem?
Det är ju det som blir riktigt dyrt: att driva olönsam jordbruksverksamhet, pappersmaskiner, stålverk och annat improduktivt arbete med lågt förädlingsvärde i avkrokar med andras pengar, bara för att folk ska ha något att göra. Enbart kostnaderna för jordbrukshobbyisternas hobby är en miljardrullning i Finland, när de vägrar skaffa sig ett yrke som de kan försörja sig på som professionella. Visst finns det alltid jobb inom tjänstesektorn även för individer med låg produktivitet, och jobben kommer aldrig att ta slut eftersom människan är beredd att betala för att bli betjänad av en annan människa.
Jag tar inte ställning till EU/Indien-avtalet på något sätt, men det här fick mig att tänka på att saken till viss del börjar vända åt andra hållet. I butikerna har kunderna (inklusive jag själv) börjat utföra kassapersonalens arbete genom att använda snabbkassor och genom att lasta varorna i vagnarna med en streckkodsläsare (jag vet inte det rätta namnet).
Jag är inte säker på om det här har delats här, men jag gästade nyligen Futucast hos Isak. Ämneslistan var bred och vi kom framför allt att prata om Europas utsikter samt orsakerna till varför vi har blivit kvar i startblocken medan USA har ångat på.
Som en sidonotis: vid snabbkassan är målet ofta inte att avstå från service, utan att slippa vänta på service. Slutresultatet blir mindre besvär för en själv. Dessutom undviker många en nästan-social situation per shoppingtur.
Nu får du ge dig. Kom ihåg försörjningsberedskapen och det faktum att småbrukares ställning i Finland är ansträngd, då centralaffärernas marginaler är internationellt sett höga.
Bara kostnaderna för hobbyjordbrukarnas hobby är en miljardaffär i Finland, när de inte går med på att skaffa sig ett yrke där de skulle kunna försörja sig som proffs.
Allt arbete behöver inte vara så produktivt som möjligt för att vara förnuftigt, särskilt inte i denna ständigt föränderliga världsordning. Som till exempel det jordbruks-”hobbyutövande” du nämnde. Sant, det är verkligen inte mest kostnadseffektivt att odla spannmål och föda upp boskap i Finland, men det lönar sig att göra det här också, om än bara för försörjningsberedskapens skull. Det billigaste vore säkert att fylla köttdiskarna med sydamerikanskt nötkött och spannmålssilorna med ukrainskt vete, men värdet av självförsörjning är svårt att mäta i pengar — kanske sover vi finländare bättre om natten när vi vet att mat produceras även inom våra egna gränser.
Som person med ADHD har jag själv just det där problemet med att vänta, inköpslistan är en att-göra-lista som man ska klara av så snabbt som möjligt
Om jag tvingas köa har jag utvecklat ett sätt för att inte bli frustrerad: folkspaning.
Det är förvånansvärt underhållande när man ser den irritation man själv brukar känna i andra människors miner och gester .
