På en lång uppåtgående marknad och i en stabil miljö kan småbolag vara riktiga pärlor om det går bra för dem. De är billiga och till en början är det bara privata investerare som kan delta. Börsuppgången och en måttlig ekonomisk utveckling uppmuntrar till att spara mer i aktier, och en del av pengarna flödar in i dessa småbolag. Till slut växer deras marknadsvärden så stora och aktieomsättningen till en sådan nivå att även institutioner kan delta. Uppgången får alltså ytterligare fart från det ökade köptrycket.
Samma effekt rör sig nu åt fel håll på en nedåtgående marknad och i en svår ekonomisk miljö. Småbolagen kraschar och smälter tidigare års tillväxtföretag, vilket inte uppmuntrar till att investera i dem. Varför köpa idag om man kan få aktien billigare efter ett par negativa nyheter om ett halvår? Ett klassiskt deflationsproblem! Samtidigt kan privata investerares egna pengar vara knappa, eller rädslan för att förlora jobbet vara hög. Då är man inte sugen på att slösa sina pengar på någon illikvid satsning i “Pohjolan eka”-indexet. När bolagen inte ser lovande ut, eller även om de ser åtminstone måttliga ut, är det främst trängsel på säljsidan. Institutionerna försöker främst bli av med dem, eller har fastnat i dem. Ett köperbjudande skulle i princip vara den enda livbojen för de stora ägarna.
En sorts småbolagsvinter alltså. Det kan ta några år för dessa, men lyckligtvis har den nuvarande vintern redan pågått i flera år. Visst kommer våren någon gång igen. Priset har åtminstone inte förstört dessa längre, även om gruppen är en brokig skara och man inte ska måla upp för många generaliseringar.
Pöh, inte ens Fitnesstukku är som förr. Man hann under åren vänja sig vid att grejerna kunde hämtas från uthämtningsboxen inom ett par dagar. Jag aktiverade mig i fredags för att beställa kreatin och andra analoga stereor och har fortfarande inte ens fått en leveransbekräftelse…
Varför kan man inte vända på detta på principnivå? Kurserna för Pohjolan eka har fallit i mängd, och det har i efterhand varit en möjlighet för bolagen att samla in finansiering mot ett icke-realiserat vederlag. Sådant lockar säkert, för vem skulle inte vilja ha vederlagsfria pengar där slutresultatet är IPO-pengar eller bolagets framgång utöver dem. 2021 värderades småbolag högt, och var det inte i slutändan mer en guldålder för aktiesäljare än för plockare?
Visst kan detta försvåra noteringen av ett bra bolag under en björnmarknad, när prissättningssentimentet är på ekan-nivå. Men varför skulle ett bra litet bolag ens vilja söka pengar från en mindre noteringsplats, om världen är full av det om det bara finns något bra att ge i gengäld. Istället är situationen ägnad att skapa prissättningsfel. Huvudsakligen uppåt, men ändå med hävstång nedåt om något riktigt bra hamnar på de ökända konsortiernas, huvudägarnas och talproffsens rövarplats.
Borde det inte vara en idealisk miljö för aktieplockning i ljuset av avkastningen. Naturligtvis är problemet att svårigheten med aktieplockning betonas, och inga tröstpriser delas ut för deltagande. Eller så köper man bara en andel i Erottajan hotell på det globala Monopol-brädet och väntar på att de misslyckade aktieplockarna i sin tur stannar på rutan. Då vinner alltid indexinvesterare och de framgångsrika aktieplockarna från tidigare decennier. Pohjolan eka väcker känslor och det är svårt att tro på att oskiljaktiga vinster ska realiseras i småbolagens horisont, men det är väl det som aktieplockning på lång sikt alltid har handlat om. Vare sig det gällde tulpaner, bilar eller artificiell intelligens. Och alltså som förtydligande, vi talade ju här om Pohjolan eka som ett index.
Edit. Och ja, man hinner alltid hoppa på tåget.. precis som av.
Precis så är det! Vintern är en bra tid att göra investeringar, bara man är noggrann med vad man stoppar i portföljen.
Solen har redan börjat skina på storbolagens risbuske, varför skulle inte även de mindre bolagen kunna komma fram under snön igen. Och man behöver inte betala överpriser för dem, som 2020–22.
Tillägg. Jag tror att jag för flera år sedan, under IPO-hysterin 2020–21, påpekade att när antalet aktier ökar på börsen måste även efterfrågan öka. Nu har det ju hänt att utbudet av aktier blev överväldigande men efterfrågan på dem har avtagit. Alltså priserna ner.
I denna mening är IPO-hysterin, även om festen är rolig för stunden, björnaktig för aktierna.
Den här nyheten lovade/hoppades jag på för ett par dagar sedan här i cafeterian. Jag tog bort det så att ingen skulle ta illa upp och börja flagga. Nu kan man säkert prata om det när det finns fakta i tryckt ord.
Visst “växer” den nu när fettet runt magen minskar.
Jag behövde ju detta så att fötterna torkar i Novo.
En mager person borde offra sig för vetenskapen och testa om korven växer med Ozempic även när det i utgångsläget inte fanns centimeter av extra fett vid roten av den.
Inom bodybuilding påverkar även konstiga saker, jag tar inte ställning till det. Men t.ex. om en kroppsbyggare har ett litet huvud, får det axellinjen att se bredare ut osv.
Kevin Levrone var förvisso en väldigt stor kille, men han hade ett sådant smalt och litet huvud, som han använde till sin fördel i poseringar:
Stora Arska har faktiskt sagt att han började med bodybuilding för att han innan bodybuilding såg konstig ut naken när en del var oproportionerligt stor jämfört med resten av kroppen. Han var tvungen att bulka upp kroppen för att bli större.
Jag lägger märke till en stor ägarandel (60%) hos en ägare, och utan att vara insatt i saken har jag erfarenhet av företag där en persons ägarandel har varit >50 procent, och de slutade åtminstone inte lyckligt (SSH och Biohit) förrän den största ägaren gick med på att minska sitt ägande. Taaleri Mikromarkka (verkar nu i Proprius) var åtminstone med på hypen tills de insåg att det inte skulle bli något av det och sålde sin andel. Utan att ta ställning till hur det går här, bara en blygsam observation om farorna med en stor ägare härifrån sidlinjen, med all vänlighet.
Utan att ta ställning till detta enskilda fall är det generellt sett värt att kontrollera vilka man äger ett företag tillsammans med.
Ägarna utser styrelsen och styrelsen utser verkställande direktören. Styrelsen definierar incitamenten för verkställande direktören. Ägarnas inflytande genomsyrar mer eller mindre all företagets verksamhet.
Om en investerare skulle köpa ett företag tillsammans med en annan person, skulle det säkert vara självklart för många av oss att vi skulle undersöka den andra ägarens kunskap och motiv. Men gör vi en sådan undersökning på börsen? Jag tittar alltid på ägarlistan, men det blir ofta ytligt eftersom det oftast tar år att lära känna ägarnas kvalitet.
Jag måste försvara Viafin-tråden lite, som jag själv gillar väldigt mycket, att den tydligt visar ägarnas förtroende för bolaget och bristen på oklarheter, när man inte behöver diskutera bolaget hela tiden utan det räcker med att konstatera kassaflödet en gång i kvartalet. Och för mig skulle det räcka med Viafin även om de rapporterade en gång om året. Man behöver inte höra nyheter var tredje månad om hur rören har rensats.
Ja, detta är förmodligen den största riskfaktorn i företaget. Den största ägaren är alltså grundaren och VD:n Jing Liu. Om du investerar i BPC, investerar du i praktiken i honom.
Han har dock minskat sitt ägande något och funderar på sätt att öka free float så att marknaden inte rasar. Jag tycker att detta borde ha övervägts redan före noteringen.
För ett par år sedan, när företaget fortfarande var mindre, kändes det som att han gjorde allt arbete även på kontoret. Hans en veckas influensa skulle ha haft en stor inverkan på kvartalets omsättning.
De flesta företag (och särskilt små företag!) är i bästa fall mediokra och på lång sikt dåliga investeringsobjekt. Ändå har det även i år varit möjligt att få utmärkta avkastningar från Helsingforsbörsen genom att köpa mindre företag som har överraskat positivt. Låt oss nu lyfta fram till exempel Verkkokauppa, Tekova, Relais och Pihlajalinna.
Även om värdeaktiekategorin alltid kritiseras, har det även där funnits god avkastning att hämta genom att gräva. Arvo Sijoitusosuuskunta, Ilkka och Piippo är alla klassiska värdeaktier och har presterat mycket väl. Tekova skulle också passa in i denna kategori. Och Ilkka handlas fortfarande med en rejäl rabatt i förhållande till bolagets Alma-ägande, trots att bolaget är nettoskuldfri och äntligen finns det en möjlighet i bolaget att bli av med det eviga röstningsrättsproblemet!
Visst hittar man alltid idéer bland småbolagen genom att leta, även på Helsingforsbörsen. Om vi nu ska provocera lite, så är man inte tvungen att köpa eller äga de bolag med kollapsande utsikter
Jag anser detta vara lovvärt även med tanke på Sijoittaja-Alokas sömnrytm. Ibland känns det som att Alokas är den sista på forumet på natten och den första på morgonen. Jag tycker att Alokas bör erbjudas möjlighet till minst åtta timmars sammanhängande vila!
Här måste man dock förstå att i investeringar är 20% att klaga på företagets ledning, 10% att kritisera analytikern, 10% att förbanna marknadens ologiskhet, 20% att beklaga varför man investerade i företaget vid fel tidpunkt eller överhuvudtaget, 20% att ifrågasätta andras (forumanvändares) kunskap, färdigheter eller motiv och att basunera ut sina egna åsikter, 19% att förbanna sin egen investeringshistoria och 1% att hylla de få framgångar som ersätter allt lidande.
Annars skulle alla investera i index, som slår 100% av investerarna på lång sikt och alla analytiker skulle vara arbetslösa.
Disclaimer: Detta var inte kritik mot Inderes, @Verneri_Pulkkinen eller hans kollegor, utan snarare en slutsats från att ha läst olika trådar.
Ett klassiskt deflationsproblem! Samtidigt kan privata investerares egna pengar vara knappa, eller rädslan för att förlora jobbet vara hög. Då är man inte sugen på att slösa sina pengar på någon illikvid satsning i “Pohjolan eka”-indexet. När bolagen inte ser lovande ut, eller även om de ser åtminstone måttliga ut, är det främst trängsel på säljsidan. Institutionerna försöker främst bli av med dem, eller har fastnat i dem. Ett köperbjudande skulle i princip vara den enda livbojen för de stora ägarna.
