Jag tittade på videon och följande frågor väcktes i mitt sinne:
Lån: (Jag antar att DeFi baseras på mikrolån, eftersom få har möjlighet att upprätthålla t.ex. en diversifierad bolåneportfölj)
Hur fungerar det i praktiken? Videon säger att låntagaren inte behöver verifiera sin identitet eller inkomstuppgifter. Hur garanteras låntagarens behörighet? Är det en amerikansk modell där det är ett livslångt projekt att bygga upp kreditvärdighet?
Har varje sökande samma ränta? Idag har långivare en otrolig mängd data om sökande, baserat på vilken lån kan beviljas på rimliga villkor även till en ny kund.
Hur drivs obetalda lån in om identiteten inte har bekräftats?
Måste varje enskild långivare driva in varje obetalt lån separat, eftersom det inte finns någon centraliserad enhet som sköter det (jfr p2p-tjänster)?
Vilket lands lagstiftning tillämpas i t.ex. indrivnings- eller till och med konkursfall?
Måste varje långivare upprätta sina egna skuldebrev för t.ex. varje mikrolån?
Videon konstaterar att användaren kan sätta en token som säkerhet för ett lån. Varför ta ett lån om det redan finns tillräckligt med “kontanter”? Hur många har råd med detta i t.ex. Sverige?
Aktiehandel:
Är Ethereums transaktionshastighet tillräcklig för exempelvis HFT-handelsvolymer?
Finns det ens ett behov av en offentlig blockkedja, eller skulle banker kunna inrätta sin egen privata blockkedja?
Kreditkortstrafik:
Vem betalar transaktionskostnaderna? Nu betalas Visas och MC:s kostnader av butiken, men är konsumenterna redo att ta denna dolda kostnad på sig?
Vad händer om nätverket har mycket trafik (t.ex. Black Friday)? Är konsumenterna redo för stigande/oförutsägbara kostnader?
Vad händer om butiken står för kostnaderna? Är småföretagare redo att riskera sin marginal på grund av föränderliga transaktionskostnader?
Är Ether lämpligt för att betala t.ex. en kopp kaffe på några euro?
Bokföring:
Hur påverkar lagringsmetoden för information (DB vs blockkedja) automatiseringen av bokföringen? Redan nu automatiserar flera aktörer funktioner.
Decentraliserad karaktär:
Avsaknaden av en centraliserad enhet försvårar t.ex. identifiering av bedrägerier, tar bort bankens ansvar i t.ex. kortstölder, och tar bort bekämpning av terrorism och svart ekonomi. Hur definieras exempelvis en terroristorganisation i ett decentraliserat nätverk? De ovan nämnda är lagstadgade, men hur implementeras de i DeFi om det inte finns någon lagstadgad skyldighet?
Vem utfärdar ett betal-“kort” baserat på DeFi? Är inte användningen av en tjänsteleverantör (applikation) lika (de-)centraliserad som att använda Nordeas eller OP:s Visa?
Videon nämner att räntorna bestäms av marknadskrafterna. Centralbankernas uppgift är i teorin (låt oss inte gå in på framgången med den praktiska implementeringen) att reglera den ekonomiska aktiviteten med styrräntan. Dvs. höja styrräntan när ekonomin överhettas och sänka den under en recession. Hur skulle detta fungera i DeFi, där området är hela världen? Turkiets styrränta är cirka 20 % och i euroområdet är den negativ. (Redan inom euroområdet tenderar styrräntan att vara för låg eller för hög för nästan alla medlemsstater.) Låt oss föreställa oss att DeFi skulle vara de facto-metoden i en värld där det bara finns EU och Turkiet. Vilken skulle vara den optimala räntenivån som inte skulle kväva EU:s ekonomi, men också förhindra att Turkiets ekonomi smälter bort? Denna ekvation blir mer komplicerad när fler ekonomiska områden läggs till.
Om videon i allmänhet:
Videon försöker också ta upp DeFi:s brister, men mycket ytligt och fokuserar främst på att hylla de överlägsna egenskaperna. I slutändan är kanske cirka 99 % av människor inte intresserade av den tekniska implementeringen av tjänster, utan de vill ha enkla tjänster som fungerar. Videon konstaterar redan att systemet kräver mycket av användaren. Är den genomsnittliga användaren tillräckligt intelligent, när olika bedrägerier redan är vardagsmat? För att inte tala om det dummaste elementet?
I början av videon diskuteras bankernas utveckling under förra seklet, men under 2020-talet stannar utvecklingen tydligen av?
Jag tror att exempelvis aktiehandeln kan effektiviseras avsevärt med hjälp av blockkedjor, men jag är ganska skeptisk ur C2C (P2P) implementeringsperspektiv. B2B och i viss mån B2C är enligt min mening de mest sannolika vägarna.
Bara på en teoretisk nivå måste det finnas någon centraliserad marknadsplats (t.ex. en börs) för effektiv prisbildning. Enligt min mening är det mest troligt att det nuvarande banksystemet implementerar funktioner från DeFi och blockkedjor.
Jag skulle gärna höra motargument till mina frågor! Jag anser för övrigt att kryptografi (digital signatur) är en mycket kompetent identifieringsmetod istället för t.ex. personnummer/samordningsnummer.
PS. Den där GME-sagan var för övrigt ganska knepig. Redan på en principiell nivå ansåg jag att den där handelsbegränsningen var felaktig, men jag förstår SEC:s skadekontrollperspektiv. Resultatet kunde ha varit riktigt fult överallt om småinvesterare hade pumpat (med lånade pengar) GME till skyhöga nivåer, och det av någon anledning X hade gått i t.ex. konkurs eller nära noll. Tänk om GME hade varit ett bedrägeri av Wirecard-typ? Jag tänker på coronakraschen och hur många margin calls som small då. Nu är vi på många nivåer mycket mer belånade. Särskilt de vars riskhantering kanske inte skulle motivera det. I en annan tråd fanns ett påstående om att gårdagens kryptokrasch hade utlöst 800 000 margin calls. De är inte till nytta för samhället. Ingen vill ha en andra finanskris.
