Det har nog skett en ganska rejäl förändring i Titanium, och det återspeglas förstås även i mina åsikter (det vore konstigt annars) 
Låt oss titta på situationen från tiden före ränteuppgången. Titaniums viktigaste produkt Hoivarahasto (vårdfastighetsfonden, andel av omsättningen då ~75 %) genererade god avkastning till fondandelsägarna. Som ett resultat av detta sålde Hoivarahasto bra och dess avgiftsnivå för förvaltaren var sagolikt hög, eftersom förvaltaren utöver en hög förvaltningsavgift även fick stora prestationsbaserade arvoden. Baltikum-fonden hade precis lanserats och hade kommit igång bra. Här fanns en tydlig möjlighet att Baltikum skulle bli det andra benet som Titanium så desperat behövde. Dessa två fonders andel av omsättningen var ~90 % och deras tillväxtutsikter var goda. Inom kapitalförvaltningen försökte bolaget förvisso, men det fanns inga tecken på framgång på den fronten, och själv ansåg jag vid den tiden att konceptet för kapitalförvaltningen var felaktigt för att nå större framgång. Summa summarum: tillväxtutsikterna för omsättningen var då goda och riskprofilen var sjunkande tack vare Baltikum. Bolaget levererade också en enorm lönsamhet (EBIT ~60 %).
Går vi ~4 år framåt till idag märker vi att situationen är mycket annorlunda. I den viktigaste produkten, det vill säga Hoiva, har de goda tillväxtutsikterna bytts ut mot en, åtminstone tillfällig, tydlig minskning av omsättningen när inlösen sker i snabb takt. Även resultatarvoden har sjunkit till noll och de är nästan omöjliga att få i framtiden (när man faller under den kumulativa tröskelräntan [hurdle rate] krävs det helt enorma årsavkastningar för att komma över den igen). Vad gäller Baltikum har omsättningen också börjat sjunka, och även om ett andra ben fortfarande är möjligt på lång sikt, är detta en ganska avlägsen tanke för tillfället. Som helhet vill jag också påpeka att öppna fastighetsfonder på bred front har hamnat i kris och utsätts för press från media, investerare och regulatorer. Som ett hus fokuserat på fastighetsfonder får Titanium förstås sin del av denna press, och jag anser att hela utsikterna för öppna fastighetsfonder i Finland har försvagats mycket avsevärt jämfört med för 4 år sedan. I värsta fall varar den nuvarande krisen i flera år till, och detta drabbar precis alla förvaltare, oavsett om den egna fonden har gått bättre eller sämre. Det positiva i dagens läge är förstås PE-fonden, som har förutsättningar att bli en betydande produkt. Dessutom är man för första gången ute med ett trovärdigt koncept inom kapitalförvaltningen och organisationen har också ställts om bättre till ett kapitalförvaltningsläge. Koncernens lönsamhet är fortfarande absolut och relativt sett god, men EBIT har mer än halverats från toppen.
I vilket fall som helst, när ~80 % av omsättningen utsätts för nedåtpress åtminstone på kort sikt, och det råder tydlig osäkerhet kring att bygga upp ersättande omsättning, så ser ju hela detta investeringscase veeeeerkligen annorlunda ut än för 4 år sedan.
Som jag har konstaterat här tidigare är marknadsvärdet, eller i synnerhet EV, inte längre extremt högt. Om en investerare tror att PE & kapitalförvaltningen lyckas och att smällen för fastighetsfonderna blir mindre än väntat, är det nuvarande priset ett mycket bra köpläge. 
När det gäller diskussionen vill jag tillägga att jag själv uppskattar enormt mycket särskilt @gearloose1 aktiva kommenterande och utmanande. Diskussionen är åtminstone ur en analytikers perspektiv mycket mer intressant när någon argumenterar för en åsikt som skiljer sig från ens egen! 