Investeringspsykologin talar ganska lite om hur olika investeringsstilar passar olika personligheter. När jag tänker på min egen investeringshistoria har jag provat nästan allt möjligt, och olika stilar har orsakat olika känslor. Sakta men säkert har jag insett att t.ex. trading inte alls passar min personlighet, liksom startup-investeringar (eller investeringar i mycket små tillväxtbolag) har orsakat stress.
Vore det inte dags att gå från att diskutera olika investeringsstilar i termer av deras överlägsenhet till att diskutera hur olika investeringsstilar passar varje investerares personlighet? När man hittar den stil som passar en bäst, engagerar man sig i den och lär sig dess viktigaste egenskaper av eget intresse, inte av tvång. Och på så sätt förbättras även resultaten.
Till exempel kan indexinvesteringar vara mycket demotiverande för en person som gillar fartfyllda spel i livet, medan trading kan vara det viktigaste. För en lite lat och bekväm person (som jag) kan kvalitetsinvesteringar vara ett bra alternativ. För en person som inte är särskilt intresserad av investeringar kan indexinvesteringar vara den klart bästa lösningen. (Dessutom påverkar investerarens ålder och tidigare erfarenhet naturligtvis i viss mån.)
Det viktigaste med investeringar är att hitta en strategi som man kan leva med både i goda och dåliga tider. (Även indexinvesteringar kan vara ett dåligt alternativ om nerverna sviker under en kraftig nedgångsmarknad och man realiserar förlusterna och slutar investera). Investerarens största fiende är inte en börskrasch utan investerarens eget sinne.