Några tankar och erfarenheter relaterade till investeringspsykologi och hur teori och praktik kan skilja sig åt. Jag skrev ner dessa främst för min egen reflektion, men jag tänkte dela med mig av sådana här erfarenheter allmänt. Jag hör gärna om detta väcker kommentarer och tankar.
Min nuvarande totala allokering är 4% i kontanter, 63% i aktier (främst världsindex) och 33% i korträntefonder.
Min tanke har varit att äga index så länge som möjligt och gradvis minska vikten av räntefonder så att jag huvudsakligen skulle vara i aktier under detta år. Min investeringshorisont är teoretiskt sett fram till pensionsåldern, ca 25 år (eller om jag vill bli ekonomiskt oberoende om 10 år, skulle det också vara möjligt med en stor pott).
Jag vaknade i helgen till insikten att jag inte längre är säker på om min nuvarande aktievikt verkligen är önskvärd för mig. Utan tvekan påverkas detta av det nuvarande nyhetsflödet och marknadsläget, men också av att det i mitt eget sinne har byggts upp många likheter med dot com-bubblans tider.
Jag har tänkt att om akademisk forskning och teori säger att avkastningen på lång sikt sannolikt är bäst genom att brett äga ett aktieindex, så kommer jag naturligtvis att systematiskt genomföra detta genom att spara och investera, och jag är immun mot marknadens svängningar. Även stora nedgångar klarar man sig igenom om man fortsätter att äga. Teorin är ju på min sida. Jag har tänkt att jag är redo att möta nedgångar på -50% eller -75% med kallt lugn.
Jag märkte dock att ju mer aktievikten har glidit över 50%, desto mer skrämmande kändes tanken på att potentiellt förlora hälften av denna förmögenhet. Jag började räkna ut hur historiska nedgångsmarknader av olika storlek skulle påverka min egen portfölj.
I praktiken skulle en nedgång liknande internetbubblan, med den fulla aktievikt jag planerat, innebära att en aktieportfölj på 1 100 000 euro skulle sjunka till 275 000 euro. I det praktiska livet är skillnaden enorm: Med den första summan behöver man knappast oroa sig för morgondagen och den möjliggör olika oväntade förändringar i livssituationer eller karriär, eller att gå i pension tidigare om man så önskar. Däremot ger 275k främst trygghet för att lösa bolånet eller byta jobb, men egentligen inget annat.
Även med den nuvarande aktievikten skulle en nedgång liknande internetbubblan för aktier vara 760k → 190k, vilket skulle halvera den totala förmögenheten. Återigen talar vi om samma saker, friheten och möjligheternas horisont krymper betydligt.
Visst, historiskt sett har dessa nedgångsmarknader återhämtat sig inom cirka fem år, men jag funderar på allvar om min egen tro på en uppgång skulle räcka då. Kanske är detta något jag inte vill testa i praktiken. Dessutom är det förmodligen lättare att gå in i en björnmarknad när cirka 50% av tillgångarna är i korträntor och kontanter, varifrån de kan kanaliseras till nya aktieköp.
Jag tänkte därför nu återställa allokeringen aktier/räntor närmare en 50/50-situation och nöja mig med potentiellt lägre avkastning, men behålla känslan av frihet.
Det var på något sätt mycket ögonöppnande att “stresstesta” vad som skulle hända med min egen portfölj vid massiva nedgångar och hur det i praktiken skulle påverka min känsla av frihet.
För mig blev det tydligt att det viktigaste faktiskt inte är största möjliga och potentiella avkastning, utan frihet.
