Investeringspsykologi

En intressant bok och en intressant sak även denna ankring. Om man funderar på att investera, så ingår det ofta gränspriser för vad man skulle köpa eller sälja en investering för. Sådana har jag också. Eftersom investeringar hela tiden utvecklas i någon riktning, så lever gränspriserna med i det. Investeringsnyckeltal är däremot mer sådana “fastnade” siffror, genom vilka man år efter år funderar på vad som är “billigt” eller “dyrt”. Uppfyller de därmed bättre ankarens kännetecken?

Om gränspriserna eller gränsvärdena har goda motiveringar, så är de sannolikt mer användbara. Om de bygger mer på känsla eller magkänsla, så kan nyttan vara lite si och så.

Att äga (inte göra något), köpa eller sälja är i sig alla investeringsbeslut. Att sälja en aktie som har fallit kraftigt kan frigöra mentalt och resterna av pengarna kan investeras någon annanstans. Å andra sidan har den monetära risken redan till stor del realiserats. Då är det också möjligt att aktiens avkastning/risk är ännu bättre än i början av investeringen. Eller så är den inte det. Investeraren måste dock på något sätt bedöma detta.

Att sälja innebär att avstå från framtida potentiell avkastningspotential. Oavsett om aktien hittills har gått enligt planerna eller inte. Ibland sägs det att om du inte skulle köpa aktien idag, är det då värt att äga den överhuvudtaget? Å andra sidan, om man inte heller skulle vara villig att blanka samma aktie, är det då lika motiverat att hålla den? :thinking: Varje investering är naturligtvis individuell, så det finns ingen allmängiltig regel.

7 gillningar

Kanske inte helt tydliga exempel att lyfta fram, men jag tror att det finns ganska många och på sämsta möjliga sätt.

Det kan till exempel vara när priset på en aktie faller under en viss gräns (ofta ett jämnt tal) så funderar jag på att titta närmare på det som ett köpläge, men det tar ofta tid, under vilken den ekonomiska miljön, företagets bransch eller företagets egen utveckling förändras radikalt, när aktiepriset till exempel har nått “köpnivåer” eller/och gått under det fina jämna talet :D. Jag tänker ofta att aktien är för “dyr” och fastnar i den tanken, antingen för att ett tillväxtbolag har (påstådda) höga multiplar eller när aktiepriset är 100 euro (då känns det billigare än om det splittas :D).

Jag citerar en passage mitt i din text:

Som tur är kan man också lyfta ankaret. I boken Ekonomi och känslor påminns det också om att studier visar att människor som har verklig information som stöd för beslutsfattande är mindre mottagliga för godtyckliga ankare. Kunskap är alltså makt även i denna fråga. När man alltså utmanar sitt eget ankartal tillräckligt, det vill säga inom investeringar söker nya perspektiv från t.ex. forumdiskussioner och analyser, kan det komma en tid då ankaret förtjänat lossnar.

Jag inser i slutändan mycket väl att jag inte vet så mycket och att investeringar är en hobby för mig och inte mitt bästa kompetensområde. Sedan kan man ibland till och med medvetet göra några inte så kvalitativa enkla regler som innehåller dessa ankarelement, vilket jag själv faktiskt inser. :slight_smile: Jag tror att de kommer att minska med åren i denna investeringshobby.

Människor som har verklig kunskap förankrar sig sällan i saker. Man ser förankringen i att oavsett vad det handlar om så vet man redan i förväg vad vissa lite extrema förankrare tycker om något; vare sig det är en aktie som väcker känslor eller något annat. Man stöder en egen tes, aktie eller grupp innan argumenten är klara (och när argumenten väl är klara, så haltar de illa). :slight_smile:

3 gillningar

Om ett beteendemönster

När en spelare överväger jämna vinnarkandidater A och B i en travtävling är det naturligt att summera för- och nackdelar innan man satsar. Mellan insatsen och tävlingen händer dock märkliga saker, även om hästarna var jämna. Spelaren börjar se sitt val som det rätta och förstärker sin uppfattning med positiva tankar, trots att loppet inte har körts och hästarna fortfarande är mycket jämna. Spelaren glömmer det andra alternativet och vill psykologiskt förstärka riktigheten i sitt eget val. Jag tror att det handlar om någon form av evolutionär optimism om ens egna förmågor att agera och välja rätt inför beslut. En pessimist överlevde knappast på stenåldern.

Även efter tävlingen fungerar denna samma evolutionära optimism, som får en att tro på sina egna förmågor när man vinner, och vid förlust förklaras det felaktiga valet med yttre osannolika tillfälligheter. Inom investeringar får många nybörjare ett enormt förtroende för sina förmågor när de lyckas, även om vinsten kan ha kommit av misstag på en mycket stark marknad, och de förlorar sannolikt sina pengar tillbaka vid en nedgång. På lång sikt börjar skickligheten att framhävas.

Man vill ofta försvara sina dåliga investeringar, förklara dem som lättare att tolerera för sig själv, till exempel i stil med: nu har aktien sjunkit, men dess direktavkastning har blivit bra, eller klassikern att jag inte gör en förlust förrän jag säljer. Psykologiska plåster kan i vissa fall ha sin plats, men man borde identifiera dem och vara ärlig mot sig själv.

13 gillningar

Ett ganska vanligt ankare verkar vara uppfattningen om ett företags affärsverksamhet. Företag måste vara relativt snabba med att identifiera förändringar i affärsmiljön (annars kan till och med konkurs hota). Vi investerare å andra sidan kan tänka på företag genom mycket föråldrade uppfattningar. När detta sedan kombineras med eventuellt enkla värderingsmodeller är förutsättningarna för stora misstag redan ganska betydande.

Det är inte särskilt svårt att hitta exempel på det som beskrivs ovan:

  • Många uppfattar Nokia i synnerhet som tillverkare av mobiltelefonnät (många kanske till och med tänker på det som ett mobiltelefonteknikföretag), trots att företagets fokus tydligt har flyttats till fasta nät och mer allmänt till dataöverföring och -bearbetning.
  • Många tänker fortfarande på Kesko i första hand som ett dagligvaruföretag, trots att det innehåller mycket annat. Egentligen kan även den traditionella grossistrollen vilseleda investeraren en aning.
  • Finansbranschen utvecklas ständigt och i kombination med hård konkurrens och reglering förändras bankernas och investeringsbolagens affärsverksamhet kontinuerligt.
  • etc.

Och samma fenomen kan förstås observeras på många andra nivåer. Man kan till exempel tänka på hela världsekonomins utveckling och utvecklingens fokusområden. För mig personligen har det till exempel gått så lång tid sedan skoltiden att jag märker ett behov av att uppdatera mina egna uppfattningar om världen och till exempel utvecklingsnivåerna i olika delar av världen. I många avseenden kan de så kallade utvecklade ekonomierna, till exempel när det gäller deras infrastruktur, snart ligga upp till 100 år efter i utvecklingen.

Och det bästa botemedlet mot allt ovanstående verkar vara bara nyfikenhet och en vilja att överge sina egna föråldrade uppfattningar.

13 gillningar

Javisst finns det sådana:

  • Jag har förankrat mig vid att investera 1000 euro i månaden i indexfonder, även om summan borde öka med inflationen för att förbli realt sett densamma.

  • Jag har förankrat mig vid tanken att mina personliga utgifter är cirka 1500 euro i månaden oavsett situation, även om alla kostnader stiger.

  • Jag var förankrad vid att Sampos aktiekurs är 40 euro (hehe) och under detta har Sampo känts “billigt”, medan ett pris över detta har känts “dyrt”.

  • Ofta har man verkligen förankrat sig vid att anse ett visst företag som “bra” eller “dåligt”. Neste är till exempel ett företag som jag har ansett vara ett bra och stabilt investeringsobjekt.

17 gillningar

Nu när jag har ägnat mig åt mer aktiv aktieinvestering i över 6 månader, har jag gjort en intressant observation. Jag läser nämligen mycket och ständigt om olika företag och funderar sedan över många av dem att “kanske man kunde investera i det”. För vissa går funderingen över till en längre granskning och sedan är beslutet antingen att investera eller inte investera, eller så avbryts processen på grund av avbrott, brådska (liten bebis hemma), etc. Sedan är det just de aktier som man har funderat på men inte hunnit tänka igenom noggrannare som stiger med 10-20 procent inom ett par veckor. Då “tappar man smaken” för aktien: man känner att vinsterna redan har gått en förbi, det är inte värt att investera, och främst känner man sig irriterad.

Här finns ett par problem:

  • om man går igenom tiotals företag, kommer oundvikligen åtminstone några av dem att stiga senare. De som föll eller stagnerade kommer inte längre att dyka upp i minnet senare. Endast “misslyckandena” fortsätter att snurra i huvudet.
  • om en investering som verkade bra sedan snart stiger med 10 procent, är detta ett tecken på att jag nog var på rätt spår. Men det faktum att jag inte tryckte på köpknappen tidigare och förankrar mig vid det tidigare priset får upplevelsen att kännas som ett misslyckande.

Det här är en svår gren, och åtminstone en gång i veckan funderar jag på om det inte vore bättre även för plånboken att bara fokusera på indexfonder.

17 gillningar

Många känner säkert igen sig.

Jag löser situationen genom att i förväg bestämma tidsramen för investeringen. Det vill säga, det finns långsiktiga kärninvesteringar, där jag efter att ha fattat investeringsbeslutet huvudsakligen köper hela positionen med jämna euro-/dollarbelopp, oavsett prisrörelsen.

Sedan finns det swing-investeringar, där man använder en stopploss och köper en trendande aktie i en het sektor specifikt för en kraftig uppgång, t.ex. ett utbrott från ett high tight flag pattern.

Med dessa medel blir man av med förankringsfällan vid köptillfället.

På säljsidan är det samma sak, om det har sjunkit 10% från topparna vill man ju inte sälja innan det är tillbaka på topparna…

Därför har dessa 2 olika taktiker också sina egna försäljningsregler.

7 gillningar

Jag brukar ta “minipositioner” i intressanta aktier som jag inte hunnit sätta mig in i ordentligt, med en väldigt låg tröskel. På något sätt underlättar det till exempel att köpa mer även om aktien skulle stiga, eftersom man inte har “missat” uppgången, och å andra sidan håller man koll på aktien. Och om den sjunker, så får jag den ännu billigare eller så får jag överväga hela caset igen. De har förstås egentligen ingen större betydelse för helheten, men på något sätt underlättar det det problemet för mig.

10 gillningar

Exemplen är påhittade, men inte så långt ifrån verkligheten.

Midsommarmat 100€ = helt ok
Telefonräkning 20€ = ok
En tank bensin 80€ = Svider lite
Bromsreparation 300 = Gör ont, men sånt är livet.
Standardpizza + cola 12€ = ok
Födelsedagspresent till frun 100€ = ok
Någon aktie +300€ = helt okej
Till pojkarna 100+100€ i sommarpengar = helt ok
Ny diskmaskin på avbetalning 500 = svider lite
Till Veikkaus 20€ = där gick det, ok

Någon slumpmässig aktie med förlust 60€ = Åh ^)**×>%!!! Jag är en dålig människa. Jag kan ingenting. Konkurs hotar! Varför sålde jag inte i tid? Dum.

Känner ni igen känslan? Jag gör det😃 Detta är också någon form av psykologi. Glad midsommar till er alla. Drunkna inte🙏

25 gillningar

Detta följande tankesätt är säkert bekant för mig själv och många andra.

Jag har drömt om en elcykel (1000€) i ungefär två år och har inte kunnat fatta ett beslut förrän precis nu. Ett hemskt pris att lägga på en enda cykel, och det kändes verkligen nästan fysiskt dåligt att kvittera betalningen som utförd, usch!

Men så igen, bokstavligen igår, tryckte jag på Köp-knappen i Nordnets app för 1100€ utan att känna något i hjärtat. Visst, det kanske mer skulle kännas som att kasta pengar på några lottsedlar, men när mina egna köp riktas mot Mandatum/Nordea/Puuilo-sektorn, vet man att pengarna är i gott förvar. Och detta köp är ju förstås i princip pengar som genererar mer pengar, till skillnad från ett cykelköp. Ett intressant fenomen ändå.

19 gillningar

Det är ju mer smärtsamt att göra ett engångsköp på 100 euro än att placera 1000 euro som en engångsinvestering. I det ena fallet försvinner hundra euro permanent från förmögenheten, och man får förstås en produkt i utbyte, medan i det andra fallet försvinner tusen euro ingenstans, utan börjar långsiktigt generera avkastning, förutsatt förstås att investeringsplanen och investeringsobjektet står på en stabil grund.

Så är det åtminstone för mig. Även nästa vecka köper jag en ny cykelhjälm för 120 euro, eftersom jag inte nöjer mig med en billig, det handlar ju om mitt eget huvud. Jag grimaserar redan i förväg när de pengarna försvinner, det skulle vara annorlunda vid ett aktieköp, där pengarna börjar generera avkastning, om inte genast, så någon gång.

Vad är det att vänta på i denna färdiga värld, upp- och nedgångar påverkar inte mig, och visst finns det ibland en gästfri röd färg precis som en grön, som finländare är jag van vid frost och hetta. Och viktigast av allt, min levnadsstandard eller mitt liv är inte beroende av investeringstillgångar, så låt lapparna festa i ytterligare 20 år med hjälp av ytterligare köp, vi får se vad som väntar där då. Min dyraste och samtidigt mest intressanta hobby, som jag dock inte tar alltför allvarligt.

Jag har en fitnesscykel för 3500 euro utan el, som jag tyckte var billig och mycket högkvalitativ. Jag tänker ofta på dyrare inköp genom bilkörning, det vill säga att denna summa också kunde ha gått till någon skruttig bil, och utgifterna skulle inte ens ha stannat där. Och eftersom cykeln är bilen för mig, är det lätt att betala 3500 euro för en ny högkvalitativ cykel, även utan elassistans, än för en begagnad bil. Detta har varit ett förvånansvärt fungerande tankesätt i åratal, det vill säga, närhelst ett dyrare köp är på gång, tänker jag “dessa pengar kunde också gå till bilkörning” och på så sätt rationaliserar jag köpet och neutraliserar grimasen från mitt ansikte.

8 gillningar

En bruksvaras ekonomiska kostnad är annorlunda än ett värdepappers. Nyttan med att äga en bruksvara ligger i att använda varan. Hur många har skaffat en SUP-bräda, använt den en gång och sedan lutar den mot ladugårdsväggen och väntar på sopbilen som kommer om årtionden? Tänk om dessa pengar hade använts till en aktie, vars kurs sedan hade sjunkit med -10 %. Denna förlust känns på något sätt dålig, men att äga en vara känns bra oavsett användning.

Även en begagnad vara har ett visst monetärt värde, men att realisera det värdet kräver att man utför säljarbete. Föremål är ofta betydelsefulla för sina ägare, men vårt ekonomiska system är oerhört effektivt på att producera materiella varor för konsumenter. Borde man gå istället för till Tokmanni och titta vad som finns på loppisen?

10 gillningar

Ganska många verkar shoppa på impuls i jakten på dopaminkickar, och fyller skåp, förråd och garage med allt möjligt onödigt, vilket i slutändan orsakar mer besvär än nöje eller nytta.

Mycket ofta borde man fundera på om det finns verklig användning för den aktuella prylen innan köpbeslutet.

Jag får numera dåligt samvete om jag märker att jag har skaffat något som inte användes “för hela pengen”.

12 gillningar

För mig “botade” investeringar mig åtminstone från den där dopaminindränkta och konsumtionsfestcentrerade shoppingmanin, som visserligen hade minskat obemärkt redan innan jag började investera, när den vilda tidiga vuxenåldern övergick till riktig vuxenålder.

Numera har det ibland gått så långt att jag inte ens köper omedelbart nödvändiga saker som jag behöver, utan jag funderar i veckor eller till och med månader innan jag fattar ett köpbeslut. Så här i efterhand har även det funderandet lönat sig, men det finns också tillfällen då jag bara borde ha köpt det tidigare.

Det goda är att oväntade och dyra utgifter nästan aldrig uppstår, så jag behöver inte tänka ur den synvinkeln att jag inte skulle ha råd med något vid behov. Det är bara så att jag egentligen inte behöver något nu för tiden, och jag behövde inte heller mycket tidigare, man är nöjd med lite.

16 gillningar

Jag skulle verkligen vilja förespråka smart penninghantering. Det är dumt att slösa bort allt, men också att spara in i det sista. Det vore trevligt att hitta en sådan balans. Om man tänker på människor i allmänhet, är det förvånansvärt många som egentligen inte kan räkna eller förstå vad som är en stor och en liten utgift. För mig har det hjälpt enormt att alltid räkna allt i årskostnader. Om tjänst X kostar 20 euro/månad känns det inte som mycket, men om man räknar det som en årskostnad är det en annan sak.

Sedan, med smart penninghantering, får man kapital för investeringar och kan på så sätt bli förmögen. Och visst ger smart penninghantering också mentalt kapital; det är också en form av investering.

11 gillningar

Man kan fundera på om småspararen är en svår kund för banken. Karo Hämäläinen beskriver i sin fiktiva bok Erottaja aktiemäklarens inställning till olika investerartyper. Amatörinvesteraren förstår inte riskerna och skyller förlusterna på banken och dess råd. Professionella investerare å andra sidan identifierar riskerna och accepterar eventuella förluster. Nordnet erbjuder investerare god utbildning, men också produkter som kan vara olämpliga för dem. Även här ser man ibland frågor om hur produkttest för kunskap ska klaras. Detta säger ganska mycket om att personen i fråga inte borde använda dessa produkter med sin nuvarande kunskap. Man kunde fundera på den moraliska frågan om traditionella bankers överprissatta, dolda indexfonder är rätt, eftersom de dränerar de mest okunnigas pengar ner i egen ficka. Bankerna rättfärdigar förmodligen detta med att investeraren åtminstone får någon avkastning och undviker ännu mer oärliga fondförsäljare eller rena bedragare.

Var går gränsen mellan en skicklig investerare och enbart en amatör. Jag märker att jag har rikligt med kunskap inom olika områden av investering, men själva agerandet är ändå ganska impulsivt och amatörmässigt. Ibland märker jag att Grahams Intelligent Investor förgiftar mina tankar, och därmed verkar värderingen av någon kvalitetsaktie fruktansvärd. Hade jag kunnat investera modigare i tillväxtbolag och tjänat mer pengar om jag aldrig hade förstört mina hjärna med hyllningar av låga P/B-tal i början av min investeringskarriär. Å andra sidan, genom att beakta värderingsnivåerna, har kanske risken för en fullständig portföljexplosion varit mindre. Dessa är dock alternativa verkligheter vars slutresultat är omöjliga att veta i verkligheten. En del av denna ära får nog även den finska investeringslitteraturen, som med undantag för Esa Juntunen har varit ganska siffer-, nyckeltals- och matematikfokuserad. Jag skulle påstå att jag har lärt mig mycket bättre investeringsfärdigheter från detta kvalitetsforum, till exempel från Pohjolan Eka, än från dussintals investeringsböcker som mer eller mindre börjar upprepa sig själva och innehåller till och med något skadliga råd för konkret överavkastning™.

Investering ger delvis en mycket stark känsla av välbefinnande och å andra sidan en sämre känsla vid misslyckanden. Jag märker att jag ibland grubblar efter beslut när verkligheten inte matchar min plan. Då vore det förstås klokare att tro på verkligheten, inte möjliga vanföreställningar. Detta leder oss till paradoxen: När är ens egen plan verkligen felaktig och när har marknaden varit volatil? Vid långsiktig investering kan antalet upprepningar vara mycket litet och tidsramen för att få feedback kan vara flera år lång. Vid trading å andra sidan, blir det många upprepningar och feedbackcykeln är betydligt kortare. Då blir man ansvarig för sina egna felaktiga slutsatser mycket snabbt, och lärandet från dem kan börja.

Att lära sig av sina egna misstag känns utmanande, och ibland funderar jag på om jag är dömd att upprepa samma misstag år efter år. Ändå har min kunskap vuxit hela tiden, och jag har fördjupat mig mycket i psykologiska faktorer som påverkar investeringsbeslut. Att känna till de tankefel som orsakas av kognitiva bias minskar dock inte nödvändigtvis förbättringen av beslut under press och stress. Jag själv gick in i ”vapaudu pääomistasi” -dagen med en för stor riskposition. Jag föreställde mig att jag var en mycket kallblodig marknadsaktör. Jag föreställde mig att jag kunde hantera små korrigeringar känslolöst. I verkligheten tvekade jag i situationen. I efterhand sett hade de dyra misstagen kunnat undvikas, och med min egen erfarenhet framstår dessa misstag som mycket amatörmässiga. Jag hade just trott att jag var allvetande och en skicklig marknadsaktör. En liknande känsla hade jag upplevt sommaren 2021, då min aktieexponering hade varit som störst förra gången. År 2022 sålde jag å andra sidan min amerikanska teknikposition på en nedåtgående marknad. Det värsta känns inte vara själva misstaget eller kapitalförlusten, utan förstörelsen av ens egna föreställningar.

Det är också utmanande att hitta rätt balans mellan självpiskning och att effektivt lära sig av misstag. Inom investeringsverksamhet underskattas karaktärens inverkan på valet av investeringsstil betydligt, anser jag. Jag märker vissa liknande drag hos mig själv som hos Mikko Mäkinen, som jag idoliserar, men baserat på min avkastnings- och utvecklingskurvas flackhet kommer jag knappast nå samma nivå. Detta är ett tråkigt faktum att erkänna, men kanske jämförbart med idrottares kalla dusch, då man inser att trots stor arbetsinsats och kärlek till sporten är ens egen talang för låg för att nå toppen. Å andra sidan kan man fundera på om detta bara är en känsla orsakad av olika misslyckanden, som dödar viljan att utvecklas.

Nu förstår jag bättre den verkliga innebörden av denna Buffets visdom.

It’s insane to risk what you have for something you don’t need

Jag läste just ett verk baserat på dagböckerna av Skops tidigare VD Christopher Wegelius. Där framgår det tydligt hur förlusten av egendom och social status, som en följd av felaktiga investeringar och affärsbeslut, i värsta fall driver människor till mycket mörka vatten.

Jag är något svag för att följa väl underbyggda åsikter, vilket i sin tur försvagar mitt eget beslutsfattande. Jag tror att Sauli Vilens råd om att man måste kunna begränsa sitt massiva informationsflöde till enbart kvalitetskällor skulle kunna hjälpa mycket här. Jag har också märkt hur det är ganska lätt att upptäcka kognitiva bias i andras agerande, men mycket svårt i ens egna handlingar. Jag tror att den outhärdliga svårigheten med aktieurval inte kan förstås förrän man har upplevt marknadens grymhet i alla dess former.

Clint Eastwoods Dirty Harry yttrar i filmen Magnum Force meningen:

A man’s got to know his limitations

Vilka är dina gränser?

35 gillningar

Är det någon annan som studerar investeringspsykologi genom att läsa gamla foruminlägg från tider med kurstoppar/bottnar?

Åtminstone underhållande men också lärorikt, skulle jag säga. Investeraren är så skicklig på att alltid motivera hur den aktuella kursnivån är berättigad. Vid topparna känner man euforin mellan raderna, liksom tvivlet och förtvivlan vid bottnarna.

Sällan vid dessa maximala risk-/maximala möjlighetstillfällen hittar man dock inlägg som skulle erbjuda just det viktiga motsatta rådet.

Man kan inleda studierna med det konkurrerande forumets legendariska M-Real-tråd från 2009 och framåt.

23 gillningar

Seppo Saario skrev en gång i sina böcker ungefär så att finnarna är dumma när de spelar lotto/vadslagningsspel istället för börsspel

För samma pengar skulle man kunna få något annat också än bara en, betonande ordet en, lördagskvällsrus…
(=i det spelet är det som en gång förlorats förlorat för evigt, och i längden leder kontinuerliga förluster till kumulativa förluster, för investeringen)

…investeringens psykologi är ju till stor del nästan bara procenträkning…

1 gillning

Personligen motiverar jag aldrig, tar ställning till, eller ens undersöker, vad som borde vara en berättigad kursnivå för någon aktie, då jag upplever det som till och med meningslöst just här och nu, och om det skrämmer många andra investerarkollegor som räknar siffror, så må det vara dem förlåtet. Jag kan redan ganska säkert säga att detta år blir det åttonde året i rad sedan jag började investera, då investeringsförmögenheten bara växer, trots att det har varit vad som känns som bluffmarknader och hotbilder. Det har bara krävt att lära sig av investeringsmisstag, att använda tiden som annars skulle ha gått åt till att stirra på siffror till något annat, och att hitta en risknivå som passar mig.

Jag köper och lägger till aktier som passar min risknivå, tidsmässigt diversifierat på kursnivå X, jag äger dem långsiktigt enligt investeringsplanen, precis som de lektioner som har trummats in till leda genom tiderna har uppmuntrat, och det är allt. Jag upplever varken eufori eller förtvivlan åt ena eller andra hållet, samma tusenlappssedel-ansiktsuttryck vid uppgångar och nedgångar, man ska inte känna med känslor i den här grenen. När den gyllene medelvägen hittas, så lönar det sig att hålla sig till den och fokusera på något annat, som att bara leva, med investeringar som en sekundär hobby.

15 gillningar

Om du köper enskilda aktier så är köpet i sig ett ställningstagande till kursnivån, oavsett om du vill det eller inte, eller även om du baserar din analys på stjärnornas position.

5 gillningar