Man kan fundera på om småspararen är en svår kund för banken. Karo Hämäläinen beskriver i sin fiktiva bok Erottaja aktiemäklarens inställning till olika investerartyper. Amatörinvesteraren förstår inte riskerna och skyller förlusterna på banken och dess råd. Professionella investerare å andra sidan identifierar riskerna och accepterar eventuella förluster. Nordnet erbjuder investerare god utbildning, men också produkter som kan vara olämpliga för dem. Även här ser man ibland frågor om hur produkttest för kunskap ska klaras. Detta säger ganska mycket om att personen i fråga inte borde använda dessa produkter med sin nuvarande kunskap. Man kunde fundera på den moraliska frågan om traditionella bankers överprissatta, dolda indexfonder är rätt, eftersom de dränerar de mest okunnigas pengar ner i egen ficka. Bankerna rättfärdigar förmodligen detta med att investeraren åtminstone får någon avkastning och undviker ännu mer oärliga fondförsäljare eller rena bedragare.
Var går gränsen mellan en skicklig investerare och enbart en amatör. Jag märker att jag har rikligt med kunskap inom olika områden av investering, men själva agerandet är ändå ganska impulsivt och amatörmässigt. Ibland märker jag att Grahams Intelligent Investor förgiftar mina tankar, och därmed verkar värderingen av någon kvalitetsaktie fruktansvärd. Hade jag kunnat investera modigare i tillväxtbolag och tjänat mer pengar om jag aldrig hade förstört mina hjärna med hyllningar av låga P/B-tal i början av min investeringskarriär. Å andra sidan, genom att beakta värderingsnivåerna, har kanske risken för en fullständig portföljexplosion varit mindre. Dessa är dock alternativa verkligheter vars slutresultat är omöjliga att veta i verkligheten. En del av denna ära får nog även den finska investeringslitteraturen, som med undantag för Esa Juntunen har varit ganska siffer-, nyckeltals- och matematikfokuserad. Jag skulle påstå att jag har lärt mig mycket bättre investeringsfärdigheter från detta kvalitetsforum, till exempel från Pohjolan Eka, än från dussintals investeringsböcker som mer eller mindre börjar upprepa sig själva och innehåller till och med något skadliga råd för konkret överavkastning™.
Investering ger delvis en mycket stark känsla av välbefinnande och å andra sidan en sämre känsla vid misslyckanden. Jag märker att jag ibland grubblar efter beslut när verkligheten inte matchar min plan. Då vore det förstås klokare att tro på verkligheten, inte möjliga vanföreställningar. Detta leder oss till paradoxen: När är ens egen plan verkligen felaktig och när har marknaden varit volatil? Vid långsiktig investering kan antalet upprepningar vara mycket litet och tidsramen för att få feedback kan vara flera år lång. Vid trading å andra sidan, blir det många upprepningar och feedbackcykeln är betydligt kortare. Då blir man ansvarig för sina egna felaktiga slutsatser mycket snabbt, och lärandet från dem kan börja.
Att lära sig av sina egna misstag känns utmanande, och ibland funderar jag på om jag är dömd att upprepa samma misstag år efter år. Ändå har min kunskap vuxit hela tiden, och jag har fördjupat mig mycket i psykologiska faktorer som påverkar investeringsbeslut. Att känna till de tankefel som orsakas av kognitiva bias minskar dock inte nödvändigtvis förbättringen av beslut under press och stress. Jag själv gick in i ”vapaudu pääomistasi” -dagen med en för stor riskposition. Jag föreställde mig att jag var en mycket kallblodig marknadsaktör. Jag föreställde mig att jag kunde hantera små korrigeringar känslolöst. I verkligheten tvekade jag i situationen. I efterhand sett hade de dyra misstagen kunnat undvikas, och med min egen erfarenhet framstår dessa misstag som mycket amatörmässiga. Jag hade just trott att jag var allvetande och en skicklig marknadsaktör. En liknande känsla hade jag upplevt sommaren 2021, då min aktieexponering hade varit som störst förra gången. År 2022 sålde jag å andra sidan min amerikanska teknikposition på en nedåtgående marknad. Det värsta känns inte vara själva misstaget eller kapitalförlusten, utan förstörelsen av ens egna föreställningar.
Det är också utmanande att hitta rätt balans mellan självpiskning och att effektivt lära sig av misstag. Inom investeringsverksamhet underskattas karaktärens inverkan på valet av investeringsstil betydligt, anser jag. Jag märker vissa liknande drag hos mig själv som hos Mikko Mäkinen, som jag idoliserar, men baserat på min avkastnings- och utvecklingskurvas flackhet kommer jag knappast nå samma nivå. Detta är ett tråkigt faktum att erkänna, men kanske jämförbart med idrottares kalla dusch, då man inser att trots stor arbetsinsats och kärlek till sporten är ens egen talang för låg för att nå toppen. Å andra sidan kan man fundera på om detta bara är en känsla orsakad av olika misslyckanden, som dödar viljan att utvecklas.
Nu förstår jag bättre den verkliga innebörden av denna Buffets visdom.
It’s insane to risk what you have for something you don’t need
Jag läste just ett verk baserat på dagböckerna av Skops tidigare VD Christopher Wegelius. Där framgår det tydligt hur förlusten av egendom och social status, som en följd av felaktiga investeringar och affärsbeslut, i värsta fall driver människor till mycket mörka vatten.
Jag är något svag för att följa väl underbyggda åsikter, vilket i sin tur försvagar mitt eget beslutsfattande. Jag tror att Sauli Vilens råd om att man måste kunna begränsa sitt massiva informationsflöde till enbart kvalitetskällor skulle kunna hjälpa mycket här. Jag har också märkt hur det är ganska lätt att upptäcka kognitiva bias i andras agerande, men mycket svårt i ens egna handlingar. Jag tror att den outhärdliga svårigheten med aktieurval inte kan förstås förrän man har upplevt marknadens grymhet i alla dess former.
Clint Eastwoods Dirty Harry yttrar i filmen Magnum Force meningen:
A man’s got to know his limitations
Vilka är dina gränser?
Varje investering är naturligtvis individuell, så det finns ingen allmängiltig regel.
Jag tror att de kommer att minska med åren i denna investeringshobby.