Min egen minnesbild från början av 2010-talet är en annan. Jag minns att Pesonen sa rakt ut att tryckpappersmaskiner inte skulle konverteras eller förnyas, utan att de skulle köras till slutet och den kassaflöde som uppstod skulle användas för att utveckla nya affärsverksamheter. UPM gjorde alltså ett annat strategiskt val än SE och MG.
Vid den tiden var de största pågående projekten raffinering av biobränslen i Villmanstrand som en helt ny affärsverksamhet, samt utvidgning/diversifiering av massaproduktionen i Uruguay-projektet. Dessutom betonade Pesonen starkt UPM:s omvandling från en producent av bulkpapper till ett högteknologiskt företag. Tidigare registrerade UPM bara några få patent per år, men under de första åren av 2010-talet ökade antalet, jag minns inte exakt, kanske 20-faldigt?
Efterklokhet är förstås alltid den bästa visdomen, och det är klart att innovationer inom skogsindustrin till stor del kommer att fortsätta att vara beroende av politisk styrning – det vill säga i praktiken om producenterna av ersättningsprodukter (som traditionella bomullsproducenter när det gäller träbaserade textilfibrer) måste betala för de negativa externa effekter de orsakar, eller inte. Politiker beslutar ofta av politiska skäl att de inte behöver. I så fall kan skogsindustrins högteknologiska lösningar inte konkurrera ekonomiskt. Detta har också hänt en mycket stor del av skogsindustrins innovationer sedan början av 2010-talet.
Jag vet inte vilket år i början av 2010-talet som avses här, men i mina minnesbilder var Pesonens syn på tryckpapperets framtid inte mer optimistisk än andras. Visst förväntade sig många någon form av återhämtning, men nedgångens djup och beständighet överraskade.
Å andra sidan förväntade vi oss på samhällsnivå fram till omkring 2020 att ekonomin snart skulle ta fart med kraftig tillväxt efter krisen 2008, precis som det alltid hade varit tidigare. Nu har det dykt upp en fruktansvärd mängd människor som förstås genast såg att en ekonomisk tillväxt av det gamla slaget aldrig var att vänta. Efterklokhet är alltid lättast.
Om man inte bryr sig om dessa ton och kubikmeter utan tittar på deras nyckeltal, så har omsättningen ökat med 33% på tio år. Dock har inflationen ätit upp 26% av det (EUR Inflation Calculator - Euro (2014-2025)). Ändå 7% bättre. Är de valda åren de bästa möjliga för jämförelsen, eftersom omsättning och produktion varierar. Det vore trevligt att se en liknande jämförelse från andra företag också.
Som skogsägare skulle jag inte vara särskilt orolig för UPM:s upplägg. Låt oss hypotetiskt anta att det nya JV (joint venture) skulle stänga Kirkniemi pappersbruk, vilket skulle innebära en kapacitetsminskning på 575 000 ton per år. Detta gånger 3, det vill säga 1 725 000 kubikmeter trä per år, skulle minska efterfrågan på råvirke. Det är dock bara cirka 5% av massavedskonsumtionen i Finland. Visst skulle det påverka priset på råvirke, men mindre än det importvirke som en gång importerades från Ryssland.
UPM lanserar UPM Circular Renewable Black™-pigmentet, en banbrytande innovation som omdefinierar den svarta färgens roll i hållbara förpackningar. UPM Circular Renewable Black är världens första biobaserade och kolnegativa\[1\] pigment som kan identifieras med nära-infraröd strålning (NIR). Det möjliggör premiumförpackningar som kombinerar design på toppnivå, fullständig återvinningsbarhet och stark, ansvarsfull prestanda.
Svarta förpackningar har länge ansetts vara en utmaning för återvinning, eftersom fossilbaserat kimrök hindrar optisk sortering i NIR-system och gör förpackningarna praktiskt taget osynliga på återvinningsanläggningar. UPM Circular Renewable Black förändrar situationen. Pigmentet är tillverkat av förnybart lignin och är certifierat enligt oberoende certifieringssystem (FSC\[2\], PEFC\[3\], ISCC Plus). Pigmentet erbjuder en ikonisk djupsvart nyans, fullständig NIR-igenkänning samt ett kolnegativt fotavtryck, vilket möjliggör cirkulära och klimatpositiva förpackningslösningar för varumärken.
UPM Circular Renewable Black är en del av UPM:s portfölj av kolnegativa lösningar som kommer att produceras vid företagets biokemikaliefabrik i Leuna, Tyskland, en investering på 1,3 miljarder euro. Fabriken är Europas största industriella investering i produktion av biokemikalier. Den omvandlar hållbart anskaffat lövträ till nästa generations biokemikalier och påskyndar övergången från fossilbaserade lösningar till förnybara material inom flera industrier.
Den här priskurvan för massa 2025 ger ingen större anledning till fest. Dessutom kom information under helgen att ekonomin i det prisledande området, det vill säga Kina, släpar rejält. Börjar massaproducenternas utslagstävling på allvar?
Det ser tyvärr illa ut, men som tur är har priset på trä redan gått ner. Dessutom har det tydligen börjat flöda in allt mer kartong från Kina till Europa, vilket ytterligare skapar prispress.
Vem blir nästa att slutgiltigt stänga ner – Joutseno, Uimaharju, Kaukas eller till och med Anjala?
Denna fråga om priset på finskt råvirke löses inte förrän 1) ett par medelstora massafabriker och några sågverk/plywoodfabriker stängs i hemlandet eller 2) virke börjar komma från Ryssland igen,
Annars håller jag med Jekkku, där är de hotade massafabrikerna.
Det är intressant att följa hur länge massabolagens ledning tror på bättre tider och driver fabrikerna med 70-80% kapacitetsutnyttjande. Det är värt att notera att virkespriset har sjunkit i Finland på grund av den minskade efterfrågan orsakad av fabriksstoppen. När efterfrågan på massa återhämtar sig kommer priset på massaved att skjuta i höjden igen. Lösningarna på lönsamhetskrisen ligger fortfarande framför oss.
UPM meddelade i mars 2025 att man planerar att upphöra med produktionen av grafiskt papper i Ettringen, Tyskland. Förhandlingarna om förändring har nu avslutats, och nedläggningen av fabriken påverkar 189 anställda.
I och med nedläggningen av fabriken i Ettringen minskar UPM:s årliga produktionskapacitet för obestruket tryckpapper med 270 000 ton. Fabriken upphör med sin verksamhet senast i slutet av december 2025. Efter nedläggningen kommer en eftervårdsgrupp att utses för att säkerställa fabrikens säkerhet.
Det hela drog ut på tiden med 5 månader. Den ursprungliga tidtabellen var att stänga redan i juli 2025. Tydligen gick förhandlingarna enligt tysk lag inte så smidigt, utan man sökte fart genom skiljeförfarande.
Nästan i nivå med massapriserna. Jag frågade Grok om dess åsikt. Alltså ganska lite om nedanstående stämmer:
Det exakta kilopriset för UPM Leunas biokemikalier har inte offentliggjorts i tillgängliga källor, eftersom produktionen precis håller på att skalas upp (industrisocker och ligninbaserade produkter förväntas i slutet av 2025, glykoler under 2026), och prissättningen är sannolikt kontraktsbaserad eller marknadsberoende. Baserat på marknadsdata för liknande biobaserade kemikalier gäller dock följande:
Bio-monoetylenglykol (BioMEG): Konventionell fossil MEG ligger runt 0,45–0,70 USD/kg (ca 0,42–0,65 €/kg med nuvarande växelkurser).
Biobaserade versioner som UPM:s har vanligtvis en premie på 250–350 USD/ton (0,25–0,35 USD/kg), vilket ger uppskattade priser på 0,70–1,05 USD/kg (0,65–0,97 €/kg).
Ligninbaserade produkter (t.ex. Renewable Functional Fillers/RFF): De allmänna marknaderna för kraftlignin varierar mellan 0,22–0,65 €/kg, medan lignosulfonater ligger på 0,28–2,50 €/kg.
Är det någon som har läst Björn Wahlroos bok Hörnrummet? Den innehåller intressanta berättelser även om den finländska skogsindustrin.
M.m.:
- om planen att fusionera UPM:s och Stora Ensos tryckpappersverksamheter kring år 2010
- om arrangemangen mellan UPM och Metsäliitto, där Frey Bentos hamnade hos UPM. Här diskuterades även en bytesaffär där UPM skulle ha fått hela Raumo massabruk och
Ja, den är läst. Det intressanta med det hela är att under Nalles tid på UPM (Umppi) förblev detta konglomerat oförändrat till sina strukturer. Medan hans Sampo-period var en enda stor köp- och säljverksamhet.
Nu när “Metsä-Massimo” har börjat på UPM har det genast börjat hända saker. Papper till outsourcing, plywood till granskning och vem vet vad som är på gång.
UPM-Kymmene ingick i slutet av 1990-talet en strategisk allians med den singaporeanska koncernen APRIL (Asia Pacific Resources International Holdings Ltd.).
12.9.1997
”UPM-Kymmene i Finland och APRIL, en singaporeansk asiatisk koncern, har kommit överens om en strategisk allians för att gemensamt utveckla sina finpappersverksamheter i Europa och Asien. Enligt alliansen byter UPM-Kymmene och det New York-noterade APRIL 30 % av sina finpappersverksamheter genom en kontantaffär.
I Europa äger UPM-Kymmene 70 % och APRIL 30 % av det nya bolaget, UPM-Kymmene Fine Paper, som omfattar UPM-Kymmenes finpappersverksamheter, Nordland Papier i Tyskland och Kymi i Finland. Det nya bolaget är Europas största producent av finpapper, med en total årlig kapacitet på 1,7 miljoner ton papper och 460 000 ton massa.
På motsvarande sätt äger APRIL 70 % och UPM-Kymmene 30 % av det nya bolaget, APRIL Fine Paper, som omfattar APRIL:s pappersbruk under uppbyggnad på Sumatra i Indonesien och i Changshu nära Shanghai i Kina.”
UPM meddelade APRIL tidigare denna månad att man säger upp sitt inköpsavtal för massa och i stället kommer att anskaffa massa till sitt finpappersbruk i Changshu i Kina från massabruket i Fray Bentos i Uruguay. Det nya arrangemanget för massaanskaffning har möjliggjort avtalet om att Fray Bentos-bruket övergår i UPM:s ägo.
