Här är några observationer från min senaste resa till Vietnam jämfört med tidigare.
Jag hodlar själv py-eliten.
Sammanfattning: Vietnam är inte ett utvecklingsland; Vietnam är ett starkt utvecklande land. Risken för en aktiebubbla finns men jag anser den inte vara särskilt oroande ännu. Kommunistisk kapitalism är ett förvånansvärt fungerande system.
Prisnivå/inflation: Det verkar som att konsumentpriserna inte har upplevt en västerländsk corona-uppgång. Till exempel kostar en frisör fortfarande cirka 2€. För en finländare är i genomsnitt allt otroligt billigt, förutom lyxiga importvaror (t.ex. viner), som kan vara ännu dyrare än i Finland.
Aktiebubbla: När den där 2€-frisören pratar med sin nästa kund om aktier, börjar man förstås bli lite orolig. Det känns som att börskasinot är ett slags folknöje. Frågan är hur länge karusellen orkar snurra igen. Stereotypiskt verkar de vara ett spelälskande folk, man söker snabba vinster och ingen form av sparande. Sparandet sköts via bostäder.
Bostadsbubbla: Detta har varit min största oro gällande Vietnams ekonomi men tydligen är den under kontroll. Anekdotiskt kan man säga att medan man före corona pratade om bostadspriser, pratar man nu om aktiepriser. McMansions och ståtliga torn byggs fortfarande här och där, men tydligen finns det efterfrågan på dem när medelklassen blir rikare i snabb takt. Vissa projekt har kallt lämnats ofullbordade.
Administration: Här har en reform genomförts där antalet administrativa områden halverades. Samtidigt flyttades många tjänstemän till förtidspension. En deltidsanställd 53-årig chaufför, en före detta lärare, fick ett pensionspaket på 60 000€ vilket på lokal nivå är en ganska rimlig kompensation.
Föroreningar: Lokalt är problemen betydande. I Hanoi och söder om det är luften på sina ställen nästan odräglig att andas. Den största orsaken verkar vara bränning av risfält och fabriker. Till exempel har sneakerfabriker lokalt förorenat vattnet och orsakat en våg av cancer. I de centrala delarna av landet är luftkvaliteten i stort sett okej. I regniga Saigon är partikelhalterna för närvarande bara 4 gånger högre jämfört med staden (normalt 10 gånger). Istället för att i Finland fundera på kolsänkor, skulle man här hitta cleantech-affärsmöjligheter som radikalt skulle kunna förbättra livskvaliteten för tiotals miljoner människor.
Infrastruktur: Vägarna är i betydligt bättre skick än i Finland. Trafiken är kontrollerat kaotisk men verkliga trafikstockningar finns bara i Hanoi och Saigon.
Det finns många inrikesflyg och de är fullbokade. Saigons nya flygplats under uppbyggnad ser från luften ut som om den skulle ta 10 år att färdigställa i Finland men här är förstås allt möjligt.
Antalet bilar ökar ständigt, inte exponentiellt men nästan. Bilarnas användningsgrad verkar vara binär, antingen används bilen kontinuerligt, t.ex. som taxi, eller så används den bara på helgerna som en statussymbol. Skotern är det bekvämaste sättet att ta sig fram för de flesta. Det finns väldigt få cyklar kvar. Antalet elbilar från den lokala tillverkaren Vinfast har ökat genuint exponentiellt men verkar nu stabiliseras.
Utbildning: Här satsar man verkligen på ungdomarna och ställer krav på dem. Vid 12 års ålder löser man andragradsekvationer i matematik (i Finland vid 16 års ålder när jag själv gick i skolan, krävs det överhuvudtaget nu för tiden). Engelska och annat studeras på betalda tilläggskurser. Engelskanivån förbättras ständigt, jag blev förbluffad när en ung tonårsflicka på en liten familjerestaurang på landsbygden tog emot en reklamation på mycket flytande engelska. Den genomsnittliga språkkunskapen är förstås fortfarande ganska obefintlig.
Politik: Kommunistisk kapitalism verkar vara ett förvånansvärt fungerande system. Man gör affärer med alla och administrationen verkar förnuftig, även propagandan känns nominell. Immigrationspolitiken är strikt men verkar nu lätta. Finländare får resa in i landet 45 dagar utan visum och 90 dagar med e-visum. I vissa enskilda områden finns det många ryska “flyktingar”. Kinesiska och koreanska turister beter sig här som finländare i Tallinn på 1990-talet vilket knappast värmer relationerna mellan nationerna.
Penningtvätt: Vietnam är under EU:s särskilda övervakning och tydligen med god anledning. Särskilt hotell och resorter används tydligt för penningtvätt. Jag kan inte hitta någon rimlig anledning till hur ett 5* hotell med frukost kan kosta 30€ per natt eller hur en resort drivs för bara ett par under lågsäsong.
Vad lokalbefolkningen tycker om Finland: Ren luft, natur och god utbildning. Det finns ingen information om Finlands ekonomiska svårigheter och språkkrav. Här finns agenturer som vägleder lokalbefolkningen att skaffa uppehållstillstånd baserat på studier trots att avsikten inte är att studera. Finska små yrkeshögskolor (AMK) är tydligt med i intrigen, det slutliga målet är att suga ut terminsavgifter och statliga bidrag. “Studenterna” lämnas åt sitt öde. Det verkar finnas en stark medelklass-trend att få barn att studera utomlands med nästan alla medel.
Om du planerar en egen upptäcktsresa hit, rekommenderar jag varmt att använda en viss fintech här, eftersom finska betalkort inte fungerar tillförlitligt. Du kan få mer information via privat meddelande.