Hämtat från tråden om Finlands framtid:
Det stör oss också, även om graden av förståelse för saken förmodligen varierar. Om tillgångar ackumuleras hos ett fåtal, räcker det inte mycket till andra. Trots att välstånd också skapas “från ingenstans” genom innovationer etc., om ackumuleringen är snabbare än detta.
Om majoritetens köpkraft är låg och krympande, har det enligt min mening en stark deflationär effekt. Likaså trycker bristen på efterfrågan till följd av en minskande befolkning ner priserna. Automatisering förbättrar företagens kostnadsstruktur och främjar ackumulering, samtidigt som den effektiviserar produktionen och trycker ner priserna.
I en djupt deflationär ekonomisk miljö skulle det vara svårt för någon att växa, även om smidiga teknikföretag förvisso växer snabbare än vanligt. Förstås gör centralbankerna sitt bästa för att undvika en deflationsspiral. Å andra sidan är inte heller inflation bra för höga värderingsmultiplar.
Att bryta ned förmögenhetsskillnader bygger tyvärr på att de rikaste åtminstone relativt sett blir fattigare. Det innebär en nominell minskning av tillgångsvärdet, det vill säga att förlora pengar, eller en real minskning av värdet genom inflation. Det innebär också att andras välstånd späder ut nuvarande koncentrationer av förmögenhet. Vi vet bara inte hur länge den nuvarande situationen kan fortsätta.
Människor fördömer redan nu “ideologisk arbetslöshet” som friåkning. Det lär inte dröja länge innan FIRE (Financial Independence, Retire Early) med ärvd förmögenhet jämställs med detta ur ett samhällsdeltagande perspektiv. Risken för våld är uppenbar.