#ZIM #Containers
Låt oss uppdatera mina egna tankar och förväntningar kring ZIM nu när jag har hunnit titta på detta med Excel. Jag antar att ZIM gör ett resultat på 900 miljoner dollar under Q3. Detta skulle ge en Q3-utdelning på 2,25 dollar (30 % av nettoresultatet). För Q4 förväntar jag mig ett nettoresultat på 600 miljoner dollar, vilket innebär en Q4-basutdelning på 1,50 dollar (30 % av nettoresultatet). Volatiliteten i fraktraterna är så pass hög att dessa är svåra att uppskatta. Vi får se i samband med resultatrapporterna om de ligger i över- eller underkant.
Detta leder oss till den stora utdelningsfrågan: Kommer ZIM att betala ut minimum 30 % i samband med Q4-utdelningen, eller som förra året 50 % av 2022 års nettoresultat (eller något däremellan)? 50 % skulle enligt mina antaganden innebära en Q4-utdelning på 9,05 dollar. 30 % skulle vara en Q4-utdelning på 1,50 dollar. Skillnaden är stor.
Jag ser en betydande risk för att de 50 % inte förverkligas. ZIM hade en kassa på 947 miljoner dollar vid slutet av Q2, varifrån en Q2-utdelning på 570 miljoner dollar betalades. Därmed blev ca 380 miljoner dollar kvar i kassan. För en utdelning på 50 % (9,05 dollar per aktie) skulle det behövas ca 1,1 miljarder dollar i kontanter i början av året. För tillfället finns inte en sådan summa i kassan, så betalningsförmågan vilar på kassaflödet från Q3 och Q4 (samt är också beroende av vilken typ av kassabuffer ledningen vill hålla framöver).
Min egen tradingstrategi i ZIM har varit att gå in i ZIM efter att utdelningen avskilts och gå ur aktierna vid tekniska uppstudsar (vilka jag tror beror på stängning av korta positioner), som ofta har skett veckan före resultatrapporten samt veckan före utdelningen avskilts. Strategin har baserats på att blankare vill stänga sina positioner innan en stor utdelning avskilts, vilket innebär att den inte längre fungerar när utdelningen minskar. Den här gången får jag nog stanna vid sidlinjen i ZIM, även om det sänkta priset lockar stort.
#DAC #GSL
Läget för “drängarna” (uthyrarna) ser bättre ut än för “husbonden” när det gäller risker, något som många smartare personer också har påpekat. Jag har försökt jämföra uthyrarna DAC och GSL. Enligt min mening är DAC något billigare av dessa (P/NAV), då de har en lite bättre fartygsflotta och har hanterat sin skuldbörda bättre. GSL har i förhållande till sin storlek betydligt högre räntekostnader än DAC, vilket drar ner resultatet. DAC har dock hittills varit lite snålare med att belöna aktieägarna (även om båda är ganska snåla) samt mer aktiva med beställningar av nya fartyg, vilket gör att vågskålen tippar svagt över till GSL:s fördel.
Den största faktorn när det gäller vem som är bäst av DAC och GSL är enligt min mening vem som har lyckats bäst med att förnya sina kontrakt nu under högkonjunkturen – vem som har det bästa läget i nuvarande kontrakt. HARPEX-indexet har redan nästan halverats från sina toppnivåer och trenden pekar precis som fraktraterna brant nedåt, så tidsfönstret för toppkontrakt är troligtvis förbi. När det gäller kontraktssituationen tippar min vågskål över till GSL:s sida. Jag anser att GSL har lyckats bättre än DAC med att förnya i synnerhet kontrakt för stora fartyg på 5 000 – 13 000 TEU, varifrån en stor del av kassaflödet kommer. I de mindre fartygsklasserna på 1 000 – 5 000 TEU har GSL å sin sida något fler kontrakt som ska förnyas under de kommande åren än DAC, men dessa har lägre vikt. Här rör det sig troligen främst om tur – för GSL har det råkat löpa ut fler kontrakt för stora fartyg under denna högkonjunktur än för DAC. Jag hör gärna andras tankar – motiverade samstämmiga eller avvikande åsikter – om den här kontraktssituationen.
#Tankers
Tankfartyg är trevliga att äga och DHT är för tillfället mitt största innehav i portföljen tack vare kursuppgången. Jag har varken köpt eller sålt under det här året. Det är ingen brådska att sälja, särskilt inte i och med DHT:s nya utdelningspolicy (100 % av resultatet betalas ut som utdelning), vilket var en välkommen överraskning.
#Drybulk
Torrlastsidan har jag inte heller rört särskilt mycket, så jag fortsätter som ägare i EGLE och SBLK. Det grämer mig lite att jag inte lyckades sälja EGLE vid sommarens toppnoteringar (det var nära, men ett för girigt limitpris förstörde det och jag kunde inte sälja i nedgången). Till nuvarande kurser anser jag att de är bra papper att behålla även med tanke på recessionsrisken, särskilt om Kina börjar öppna upp nästa år.