Kojamo är enligt min mening riktigt billigt prissatt och det bästa sättet att ta position på den finländska bostadsmarknaden.
Det enda som irriterar med bolaget är ledningens och ägarnas skilda intressen. Aktieägarens enda intresse är värdetillväxt, men ledningen, och i synnerhet vd:n, kan ha andra intressen.
Det nuvarande läget vittnar om detta, då man vid en värdering på 0,5x P/EPRA NAV inte köper tillbaka egna aktier, trots att det vore en helt överlägsen investering. Vd:n driver hellre igenom förvärv av nya objekt med betydligt lägre avkastningskrav. Dessutom betalas utdelning, vilket inte är vettigt alls.
Varför sker då detta? För att det är lätt för vd:n att vara en ”hyvens kille” genom att köpa lägenheter av gamla kollegor och ta finansiering från stadens bankirer. Och givetvis får man goda vänner bland rådgivarna genom sådana här glansbildsaffärer. På så sätt kan man säkra trevliga styrelseposter för ett senare skede i karriären.
Och givetvis leder belöningssystemet också till fel resultat, då det är kopplat till omsättning, kassaflöde per aktie samt utsläppsminskningar. Hallå, var är förnuftet? Varför är inte aktiens totalavkastning det (enda) måttet för belöningen?
Allt ovanstående skulle kunna motbevisas om vd:n själv köpte aktier i betydande mängd. Men han har inte bemödat sig än.