När jag började köpa Sotkamo på 0,06-nivåer var bolagets börsvärde knappt 20 miljoner, så det räknas verkligen som ganska litet. Det finns knappt några som är mindre på börsen.
Det som fångade min uppmärksamhet var att kursnedgången stannade av ungefär ett år tidigare och kanske till och med vände till en svag uppgång. För att en nedgång ska stanna räcker det ofta med att förlusten inte längre ökar eller åtminstone inte accelererar. Resultatet behöver alltså inte ens bli positivt ännu för att kursnedgången ska upphöra.
Huvudargumentet för att följa bolaget och slutligen köpa var dock silverprisets utveckling och historien bakom det. Bolaget var ett verktyg för att ta ställning för en uppgång i silverpriset.
Bolaget var skuldsatt (och är det fortfarande) och hade kapitaliserats flera gånger under årens lopp. Detta är en mycket typisk utveckling för gruvbranschen. Innan man kan börja bryta sten på allvar måste man plöja ner pengar i marken. Någon gruvvis person har konstaterat: ”i gruvbranschen kan man tjäna en miljard på ett år, det svåra är bara att veta vilket år”. Sotkamos resa som gruvbolag är inte på något sätt exceptionellt dålig (eller bra, om den dagen väl kommer).
När man sysslar med småbolag, eller vad som helst nytt och märkvärdigt, är förmågan att tåla osäkerhet det viktigaste. Man kan inte veta framtiden exakt, utan den är alltid förenad med överraskningar. Om man utifrån små tecken kan ana åt vilket håll man är på väg över en viss tidshorisont, kan man lyckas. Säkerhet finns inte förrän nyheten står i tidningen.
För många tar det stopp vid att man i förväg måste kunna räkna bort alla riskfaktorer innan man är redo att gå in. På börsen ligger man vid det laget redan på efterkälken.
Angående att förutsäga framtiden förresten. Om någon ger en prognos som verkar för exakt och detaljerad, rekommenderar jag att vara extremt skeptisk. Framtiden är höljd i dimma för alla och det måste man bara acceptera.
Det där med agrarkapitalism som begrepp* väcker så många tankar.
Var det inte just kapitalismens (och liberalismens/marknadsekonomins) framväxt som förpassade det gamla ståndbaserade agrarsamhället till historieböckerna? Idag lever jordbrukssektorn i många samhällen på bidrag. Bidragen står förstås inte i så stor konflikt med kapitalismens etos som man vid en första anblick kan tro. Få, eller snarare inga, samhällen har moderniserats utan den offentliga sektorns målmedvetna agerande och stöd till näringslivet på ett eller annat sätt.
*Inte som en beskrivning, eftersom du utifrån din portföljöversikt har investerat mycket i mark och inte så mycket i jordbruksproduktion genom att äga själva gårdarna.
Där kan man se CES2026-mässans talare. Alla presentationer som hållits hittills finns som streamar. I vyn ”View” kan man välja önskad dag. Dussintals timmar av presentationer, med fokus – surprise, surprise – väldigt starkt på AI. Särskilt för dem som råkar vara intresserade av AI..
Baserat på mitt långa liv konstaterar jag att historien upprepar sig i framtiden. Ju mer hajp, desto säkrare och brantare bär det av nedåt.
Väldigt många som jag känner har vaknat upp från idealistiska drömmar till verkligheten. Mängden bekymmer är konstant. När ett nytt dyker upp glöms de tidigare bort. Många småskrattade när jag berättade hur trevligt det har varit att leva under en fredstid. De hade hellre lagt ner armén, kärn- och kolkraften, vissa även vattenkraften, gruvorna, flyget, oljeraffineringen, köttindustrin och skogsindustrin. Kvar i friden hade blivit ärtsoppa, kaffe, en del av skogs- och jordbruket, elektriskt ljus, nätet, husdjursproduktion, lösögonfransar och gym…
Det är alltså säkert att den här tiden kommer att beskrivas av någon framtida term, såsom eocen, kambrium, jura, trias… kanske hallusicén.
Låt oss repetera Veikko Huovinens olika sorters visdom:
”På sätt och vis finns det för mycket visdom i världen, funderade Konsta på sitt skär. – Man orkar inte använda alltihop, utan den får huvudena att svullna upp så de blir blåsvarta… Visdomslärans sorter är: fjärrvisdom, som jag har väldigt mycket av. Vad är det? Det är att man överväger saker i förväg och föreställer sig händelsen så levande att när den väl inträffar, är rutterna klara. Denna sort är få förunnad. Den som har den, må hålla till godo! Men i denna sort finns det två svåra fel; saken kan för nöjes skull låta bli att hända, eller så sker den på ett annat sätt. Den som kommer på att ta även detta i beaktande, för honom är världens ände lätt att runda…
Sedan finns det teoretisk visdom, som finns i tidningar och lite varstans. Där föreställer man sig saken som ett enkelpipigt hagelgevär med trasigt lås, där laddningen kan flyga i skyttens ögon… Teoretisk visdom är fjärrvisdomens brorson, men linsen är skröpligare…
Praktisk visdom är det när en gammal räv tassar omkring på myren och trampar i sina egna spår. Men på stigen kan det finnas en rävfälla… Men om man dessutom har god vittring, så klarar man sig säkert, utom haren, som gärna går i fällan om den är skickligt lagd, men inte om det är ett klåpararbete.
Den allra bästa och mest ljuvliga sortens visdom är efterklokheten, inom det området får man mest uträttat. Där är händelsen förgången tid, men man föreställer sig att den ska inträffa och så reder man ut i grupp hur det vore bäst att bete sig. I denna sort är människan som visast… Den efterklokes öga sitter på ett fint ställe, det tittar bakåt…”
Jag påstår inte att jag behärskar alla sorter, men de fungerar som riktlinjer.
En ny kontrollpunkt när ni granskar börsbolag. Har VD:ns partner eller föräldrar dömts för ekonomisk brottslighet eller var bodde de som barn?
… företagsledare på toppnivå begår ekonomiska brott betydligt mer sannolikt om deras föräldrar tidigare har anklagats och dömts för ekonomiska brott…
Detta är särskilt sannolikt när föräldrarnas ekonomiska brott har varit allvarliga och lett till fängelsestraff.
Även partnerns agerande återspeglas i ledarens beteende. Ledare som begått ekonomiska brott har oftare än andra en partner som gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet. Sannolikheten att begå ekonomiska brott ökar ju längre förhållandet har varat.
Sannolikheten för ekonomiska brott ökar också hos ledare som under sin ungdom har bott i områden där ekonomisk brottslighet är vanligare än genomsnittet.
Måste lägga till den där studien i det här talet nästa gång jag håller det.
En klen tröst är att antalet sysselsatta ändå fortfarande är relativt högt. Den här statistiken svänger kraftigt, men antalet sysselsatta i åldern 15–74 år är ca 2,6 miljoner, medan siffran pendlade mellan 2,3 och 2,5 miljoner under början av 2010-talet.
Den stigande arbetslöshetsgraden förklaras alltså möjligtvis av ett växande antal människor som söker jobb och därmed blir arbetslösa arbetssökande. Även befolkningen i åldern 15–74 år har ökat under de senaste åren, vilket tyder på att det främsta problemet inte är att arbetsplatserna minskar, utan snarare att det inte har skapats tillräckligt med nya.
Befolkningsökningen under de senaste åren förklaras delvis av ukrainarnas ankomst till landet. Utan dem minskade den arbetsföra befolkningen under hela 2010-talet, om vi begränsar granskningen till 15–64-åringar. Men även denna mer generösa kurva som granskar antalet 15–74-åringar vände nedåt efter 2020, men började stiga igen efter att kriget i Ukraina bröt ut.
Skulle ett utbytesförhållande på en Revenio mot fyra Optomed vara acceptabelt enligt dig, eller vad skulle det kunna vara?
Ett sådant teoretiskt arrangemang vore enligt min mening mest naturligt att genomföra som ett aktiebyte, även om Revenio kan ha muskler för ett kontantköp också, beroende på priset.
Finnkino har verkligen lyckats klanta till sin tjänst totalt med de nya webbsidorna. Ett par exempel:
Avbokning av bokningar. Jag bokar ofta biobiljetter till helgens föreställningar flera dagar i förväg för att säkra bra platser. Ofta blir det dock så att jag inte går på bio, och då har jag artigt avbokat bokningen och frigjort platserna. På så sätt blir de omedelbart tillgängliga för försäljning igen. På Finnkinos nya webbplats går det inte att avboka bokningar alls, vilket innebär att de inte blir tillgängliga för försäljning förrän 25 minuter före föreställningens början. Jag vet inte hur vanligt mitt tillvägagångssätt är, men förmodligen får man de bästa biljetterna till Finnkinos föreställningar nu genom att boka dem 20 minuter innan de börjar.
Köp av biljetter. Om man bokar biljetter på Finnkinos webbplats kan man inte längre köpa dem senare via samma kanal. Tidigare gick det att köpa bokade biljetter i efterhand via webbplatsen med såväl pengar, kulturförmåner som seriebiljetter. Så har det varit i minst tjugo år. Finnkinos geniala metod är nu att låta kunden köa för biljetter på biografen innan föreställningen börjar för att kunna hämta ut dem. Det innebär att de samtidigt ökar sina egna kostnader när köerna växer och det krävs mer personal i kassorna för att hantera uthämtning av bokningar. Och biljetterna måste alltså hämtas ut mer än 25 minuter före föreställningens början, annars går de tillbaka till försäljning. Man måste alltså komma till biografen mer än 30 minuter innan föreställningen börjar om man har bokat biljetter. Det finns ingen logik i det.
De nya sidorna lanserades redan för några månader sedan och det finns fortfarande sådana här orimligheter där. Jag fattar det bara inte.
Jag tänkte inte så noga på termens historiska kontext. Jag använde den eftersom jag inte sköter mina skogar själv eller odlar mina åkrar. Numera är jag med i dessa endast ur en investerares perspektiv, alltså som en agrarkapitalist :-). Och merparten av portföljen finns fortfarande där, även om andelen minskar år för år. Av skatteskäl var jag visserligen verksam som deltidsbonde själv en gång i tiden, men det var länge sedan. Och som för de flesta andra i Finland har skogarna och åkrarna erhållits som gåva eller arv från tidigare generationer.
Jordbrukssektorn lever verkligen på bidrag i Finland och i nästan varje EU-land. Det är ändå ingen guldgruva, utan avkastningen för både jordägaren och odlaren är svag. Jag misstänker att många bönder inte ens räknar på avkastningen på investerat kapital. Och tur är väl det, för av försörjningsberedskapsskäl är det önskvärt att vissa fortfarande odlar i Finland.
Prisnivån på åkermark i Finland är för hög jämfört med avkastningen vid egen odling eller den hyresintäkt man får vid uthyrning. Därför håller jag själv på att avyttra mina jordbruksmarker under de kommande åren och planen är att sälja dem till någon aktiv odlare.
Inom skogsbruket fungerar även primärproduktionen mer marknadsmässigt, även om det finns bidrag även där. Men bidragen är inte lika betydande som inom jordbruket, vilket i princip skulle upphöra i Finland omedelbart om bidragen inte fanns. Jag ser skogsägandets framtid som god i Finland, även om det finns ett tryck på skydd. Hittills har man fått en helt OK ersättning för skydd och varje skyddad hektar minskar utbudet av råvirke, vilket höjer virkespriset.
Jag tar inte ställning till utbytesförhållandet för aktierna, men Revenio letar efter uppköpsobjekt och det här skulle verkligen passa in i paletten. Kanske har de förhandlat redan tidigare, men priset var då för högt enligt Revenio? De verkar inte hitta det där OCT-bolaget att köpa, så för screening av retinopati skulle detta Opto kunna vara ett bra tillskott.
Springvest har stigit i ett par dagar, och självklart grämde jag mig över att jag hade gått och sålt dem i december.
Eller hade jag det?
Jag hade för mig att jag hade lagt ut de där papperen till försäljning, kanske till ett onödigt högt pris så att de inte gick åt, eller så funderade jag bara mycket på den tiden att de där pengarna kunde användas till något annat, men av någon anledning sålde jag dem aldrig trots allt.
Nå, där ligger de ju kvar i portföljen än och början av året har inneburit en uppgång; i december låg de i 7,xx-nivån och nu närmar det sig redan tian.
Solen skiner ibland även på en risig hög
Det är tydligen till nytta ibland att ha ett dåligt minne, verkar det som.
Om de flesta människor agerade vid biobokningar så att de sedan avbokade största delen av dem före föreställningarna, om de bara inte känner för att gå, så skulle det vara urusel affärsverksamhet. (Jag själv har Kants kategoriska imperativ som ett av mina livsmotton: Kant formulerade det kategoriska imperativet på flera sätt: bl.a. Handla alltid så att din handlingsprincip skulle kunna göras till en allmän moralisk lag.)
Andra problem orsakade av bokare var bl.a. restauranger, där folk gjorde bokningar som de sedan inte avbokade, eftersom restaurangen måste ordna en viss mängd personal utifrån bokningarna. Detta löstes lyckligtvis med en bokningsavgift (i praktiken en deposition), som man får tillbaka när man anländer till den bokade restaurangen.
Gratis eller nästan kostnadsfri kommunal barnomsorg ledde till problemet att många kommuner årligen fick enbart sexsiffriga kostnader för att vårdnadshavare inte anmälde barnens kända frånvaro till daghemmet i tid. Även kommunen måste boka in en viss mängd personal utifrån det förväntade antalet barn.
Det kan konstateras på ett generellt plan att jag vore för dynamisk prissättning i många avseenden. Kort sagt är idén att ju tidigare man binder upp sig och betalar för t.ex. en tågbiljett, en konsert, you name it, desto billigare skulle man få det, och priset skulle stiga när tidpunkten närmar sig. Detta vore enligt min mening en win-win för både konsumenten och företaget. (Givetvis skulle det alltid finnas undantagssituationer och branscher där detta inte skulle kunna tillämpas.)
Vi måste väl kunna utforma en tydlig helhet av kriterier utifrån vilka man köper aktier. Inte ens flygplan lyfter ju innan de systematiskt har gått igenom en checklista före flygning. Skämt åsido, det är nog så att enbart stela kriterier inte räcker, då det måste finnas något undantag bland kriterierna för att man överhuvudtaget ska hitta något att köpa.
Hur mycket omsättning hade Sotkamo i exemplet vid den tidpunkten? Om man letar på Nordnet nu så finns det ju inte direkt många alternativ med lågt börsvärde som samtidigt har omsättning. Eller ja, det var väl ingen som frågade efter omsättning, nu håller vi inte på med blankning utan väntar på att aktiens värdeökning aktiveras vid något tillfälle. Omsättningen har alltså ingen betydelse vid köptillfället, eller det faktum att den saknas.
Det fanns tillräckligt med omsättning för att jag skulle kunna fylla fickorna med aktier utan att driva upp priset.
Och när jag börjar sälja, kommer jag att kunna göra det utan någon större påverkan.
Genom mitt yrke läser jag resultat- och balansräkningar obehindrat. Som ett arv i släkten finns både lappländska häxor och gud vet vilka regndanseexperter. Med dessa lärdomar har jag lunkat på under min börskarriär.
I bakhuvudet spökar orden jag hörde som barn:
”Hur i hela friden kan man tjäna pengar genom att bara flytta papper från en hand till en annan?”
Jag hörde samma sak själv som barn, när en släkting som bodde i Sverige pratade med sina finska kusiner från landet om aktieinvesteringar i början av 1990-talet. ”Alla kunde tydligen inte göra så, för då skulle samhället kollapsa.”
Därför började jag själv sätta mig in i saken när jag blev myndig.
Kan du utveckla lite, jag förstår inte riktigt din kommentar i det här sammanhanget? Tycker du att Finnkinos nya lösning är bättre nu, när man inte kan avboka reservationer alls och biljetterna måste lösas ut i kassan? Jag förstår att en restaurang tar ut en deposition för en bokning eller att en avgift kan tas ut för outnyttjade bokningar, men sådana bokningar kan också avbokas i god tid för att undvika sådant.
Man får dock inga sanktioner från Finnkino för en outnyttjad bokning, vilket innebär att de biljetterna bara ligger kvar som reserverade tills de släpps till försäljning 25 minuter före föreställningen. De sågar bara av grenen de själva sitter på, då många kan kolla till exempel 2 timmar före föreställningen och se att det inte finns några bra platser kvar och låter bli att gå på bio. Och strax före föreställningen släpps flera bra platser till försäljning samtidigt, men det finns knappast många intressenter kvar längre. Och allt detta kröns av köerna i kassan före föreställningarna, när kunderna tvingas köa fysiskt om de vill lösa ut de reserverade biljetterna.
Förnyelsen är mycket bra. Man kan väl binda upp sig och planera så pass mycket i förväg att man helt enkelt går och slår till på den där sittplatsen… eller så låter man helt sonika den andra personen, som faktiskt är ute i god tid och ska på bio, köpa den där riktigt bra platsen.
Genom att missbruka sina rättigheter får man inget annat än fler kollektiva bestraffningar, som 3872562873 farthinder på väg till jobbet trots att man aldrig i sitt liv har fått en fortkörningsbot och så vidare.
Lite mindre jag-jag-jag och lite mer vi-vi-vi-vi, så räddas både Ukraina, Grönland och någon sorts världsfred på köpet.
