Terveystalo finns i portföljen.
Olvi skulle också intressera, men Belarus-affären oroar mig ![]()
Terveystalo finns i portföljen.
Olvi skulle också intressera, men Belarus-affären oroar mig ![]()
Det är så
Eftersom jag magiskt har blivit en klokare man i år när det gäller investeringar, har jag lärt mig att man får saker billigare när det finns frågetecken och tvivel i luften. Och då borde man våga och vara lugn så länge företaget och produkten i grunden fungerar.
Inget garanterar att tvivlen försvinner på kort tid och att kursen snart vänder, och då mäts tålamodet. Det är skönast om man hittar en aktie som mest “kryper” och inte längre faller vid frågetecknen.
Min våg tippar mot att lägga till NOHO. Kursen är så starkt reaktiv på kvartalen trots god grundläggande verksamhet, men jag kommer förmodligen att stå vid sidan av ett tag till för att fundera på om den kanske sjunker lite till.
På Nordnet strular avkastningssiffrorna igen. Den visar noll och för vissa företag visas 1 ägare ![]()
Hypotetisk fråga om den nuvarande marknadssituationen och hur människor skulle bete sig i den
Du får oväntat en stor summa pengar genom arv, vinst i ett hasardspel eller liknande. Låt oss säga att din förmögenhet ökar med 100%. Det vill säga, om värdet på alla dina tillgångar (aktier, fonder och kontantreserver totalt) nu är 100 000 € har du plötsligt ytterligare 100 000 € i likvida medel utöver detta.
Frågan är hur lång tid du skulle sprida ut investeringen av denna 100% ökning över, med tanke på den nuvarande marknadssituationen?
Med en längre spridning ligger pengarna längre oproduktiva på ditt konto, men det finns en möjlighet att om en större nedgång kommer inom en snar framtid, t.ex. på grund av den Oranges snack, då skulle du kunna skjuta in lite mer med en större slangbåge.
Jag skulle själv diversifiera över minst 3 år i jämna summor varje månad. Jag skulle hålla pengarna på ett räntekonto under tiden.
Standardfråga som har besvarats på forumet minst hundra gånger, t.ex. i ETF- och fondtråden.
Bara en lös sidokommentar, är Finland trasigt i nästan allt eller har jag bara sån otur? Posten
Jag skriver inte under på ett enda av dina påståenden. Posten har fungerat alldeles utmärkt (så länge avsändaren kan lägga till nödvändig information i paketet), från läkare, både offentliga och privata, får man helt tillräcklig och relativt snabb vård, tandläkarkön är lång men man kommer in på akuten direkt och till en privat tandläkare inom en vecka, bedragare vid handel ser man på kilometers avstånd. Ingen av dessa beror särskilt mycket på de skatter jag betalar, så jag kan inte koppla detta till min vilja att betala skatt.
Jag skulle vända på frågan och säga: är det numera modernt att sprida misstro mot vårt samhälle på investeringsforum? Dina åsikter representerar nämligen inte en bredare publik.
Jag var tvungen att köa 13 timmar på vårdcentralens akutmottagning, sitta på plats, när jag gick dit klockan 8 på morgonen fick jag klockan 14 veta att dagens tider var fullbokade och de bad mig gå hem och komma tillbaka nästa dag på morgonen för att köa igen, alltså börja kön från början. Sedan, runt klockan 14 andra dagen, kom jag till läkaren, undersökningarna hamnade i kö i månader. Först och främst var jag tvungen att ta mig igenom telefonkön, som man måste ringa innan man åker till vårdcentralen. Jag var tvungen att motivera i 15 minuter, och även överdriva besvärets allvar, för att sjuksköterskan i andra änden motvilligt skulle ge mig tillstånd att komma till vårdcentralen för att köa. Hos läkaren var det självklart att besväret krävde ytterligare undersökningar och behandling. Jag misstänker att många som inte är särskilt målmedvetna och inte kan överdriva sina besvär inte ens kommer igenom telefonmuren.
När brevutdelningen övergick till tre gånger i veckan, förlängdes den genomsnittliga leveranstiden för brev till en vecka, vilket betyder att hälften av breven tar längre tid än en vecka.
Här delar jag också med
För att vi ska kunna veta om det agerades felaktigt och oskäligt här, skulle det kräva att du beskriver dina besvärs symptom och fynd, samt eventuella tidigare besök och undersökningar.
I princip är det sällsynt att man inte skulle få akut vård för ett besvär som kräver akut vård. För icke-akuta besvär kan vårdköerna vara frustrerande långa, ja, vilket beror på underresursering inom primärvården.
En liknande stark upp
Jag förstår helt @enovene:s frustration över den långa väntetiden, bara för att få höra att man inte längre kommer in idag. Här måste man också beakta att på akuten sker allokeringen av vård endast och uteslutande baserat på brådskande behov. Den första och mest avgörande delen av triagen sker vid akutens anmälningsdisk, där man nämner besväret och varför man kommer. Informationen går till sjuksköterskorna, som utifrån den placerar personen i kö baserat på en bedömning av hur brådskande det är.
Om du har pest eller ebola, får du vård inom minuter. En förkylning hamnar då längst bak i kön, om inte patienten får ett anfall i väntrummet, då får man vård inom sekunder.
En gång var vi på akuten med sonen, när vi trodde att handen var bruten efter ett fall. Vi väntade i ungefär tre timmar innan vi fick träffa en sköterska. I väntrummet kom och gick folk. Lyckligtvis var den inte bruten, bara muskler och ben var stukade. Men det var en väntan. Lyckligtvis var pojken lugn. För en gångs skull var jag tacksam för mobiltelefoner.
Jag har också märkt att jag och mina vänner och min fru har nått en ålder då allt omkring oss börjar gå åt skogen.
Till exempel har ungdomar alltid varit fördärvade, men nu är de helt särskilt fördärvade. Skolorna är åt skogen. Vad de nu håller på med för öppna kontorslandskap och felaktigt utformade matematikuppgifter där. PISA-resultaten är åt skogen. Idag rapporterades det att skolfrånvaron åtminstone har visat ökande siffror. Föräldraskapet är så åt skogen att det inte ens behöver förklaras mer. Kanske föds det inte heller några barn som en kombination av detta, och därför är försörjningskvoten helt åt skogen.
Arbetslivet är åt skogen. En gammal bekant bekräftade detta genom att konstatera när han gick i pension 2019 att allt i arbetslivet gick åt skogen redan för minst tjugo år sedan, men nu är saker och ting redan helt åt helvete. Efter den pensioneringen har saker och ting i arbetslivet, mot alla odds, blivit ännu mer åt skogen.
Hälsovårdstjänsterna är också åt skogen. Som barn minns jag att jag ibland satt på sjukhusets nattjour i timmar. Det var nog någon lunginflammation. Efter det köade man till akuten även dagtid på sjukhuset, innan sjukhusnätverksreformen gick åt skogen och sjukhusen lades ner helt. Läkarna har börjat hantera papper istället för patienter i system som redan är åt skogen i utvecklingsfasen.
Politiken är också åt skogen. Liksom diskussionskulturen, könsrollerna, BMI, Helsingforsbörsen och pollinatörerna. Allt åt skogen.
Det kan hända att något också är bättre än förr, men inget tyder på det enligt mig. Jag citerar därför, så här i början av helgen, vår bortgångne president Mauno Koivisto:
Om vi inte med säkerhet vet hur det kommer att gå, låt oss anta att allt går åt helvete.
Ditt meddelande fick mig att tänka på den här ständigt aktuella låten. Allt är förstört! https://www.youtube.com/watch?v=CnUJUMpq48E
Till alla “Finland är förstört”-personer rekommenderar jag först och främst att göra detta: https://factfulnessquiz.com/
Svårt att skriva mer utan att spoila, men när ni får resultatet, så fundera på vad det berättar och gå sedan och läs den alldeles för korta Tråden för gott humör, som jag inte kan länka här med mobilen nu.
Gener
@SijoitusSeppo’s Pelkkää Turskaa-låten är alltid på något sätt aktuell för mig ![]()
Trump gör vad som helst så länge ett amerikanskt bränsleföretag får Lukoil till ett vrakpris.
Detta visste Mikael Rautanen redan på sin tid. En klok man.
Inderes har ju alltid varit illa ute. I början var allt verkligen illa ute, när det inte fanns en fungerande affärsmodell och kunder. Men därefter har Inderes för första gången, sett från utsidan, börjat vara illa ute, när kontoret flyttades från startup-Lauttasaari till Ruoholahti.
Jag är dock optimist. Tidigare tänkte jag att allt var bättre förr. Numera har jag bestämt mig för att tänka mer positivt. I framtiden kommer allt att vara bättre. Om inte i morgon, så åtminstone någon dag. Sedan någon gång. Och om den dagen aldrig kommer, så kan jag åtminstone på min dödsbädd ärligt konstatera att ”Detta är den bästa dagen i mitt liv”. När lidandet sedan tar slut. Och allt är bättre. ![]()
Även en pessimist kan hitta en gemensam vinkel för tänkandet här. Varje morgon kan man tänka att den kommande dagen är den bästa i resten av ens liv – imorgon är saker förmodligen lite sämre igen.