Jag vågar lägga detta i fikarummet eftersom det egentligen inte bara handlar om partipolitik utan om grundläggande värderingar. Jag känner inte till Sanders tankar om andra saker men detta kan jag skriva under på. Verkligen mycket väl sammanfattat på fem minuter.
Jag är inte säker på om detta hör hemma på politikområdet, men på något sätt känns det som att världen behöver James Bond mer än någonsin sedan andra världskriget.
Här har jag då helt motsatta erfarenheter. 5 större operationer har utförts och alltid, både på sjukhuset och hemma, har smärtlindringen varit i sin ordning. Hemma har produkter från Purdue Pharma, kända från den amerikanska opioidkrisen, använts och nätterna har sovit bättre än väl.
Och vi har inte fastnat i dem, utan slutat tvärt när det har känts som att vi klarar oss utan. 
Visst har det alltid varit ett eget nummer vid apoteksdisken när man har repeterat hur starkt läkemedlet är… 
Påven verkar vara på sista versen om man ska tro IS. Han insjuknade redan tidigare i dubbelsidig lunginflammation och den senaste nyheten berättar att “hälsotillståndet har försämrats” ytterligare. För en nästan 90-åring är det inte det mest lovande tillståndet.
Herra Tuohinen hade vänligen lagt upp en länk till Buffetts brev, tack! 
Jag lägger även upp den här i Fikarummet, då det intresserar många.
Äntligen bra musik från Sverige. Hoppas de åker till Eurovision med en sådan här kulturfirande låt, och inte igen någon extremt tråkig överoptimerad engelskspråkig poplåt.
Tja, hur man nu ser på om det är från Sverige. Det är väl tillräckligt nära för att vi ska kunna räkna det.
KAJ är en finlandssvensk musik- och underhållningsgrupp från Vörå i Österbotten
Det skulle vara ett fräscht drag! Nästan som om Finland hade två kandidater där.
Eurovision har börjat bli lite för mycket bar hud och copy-paste stora plastiga känslor eller helt enkelt bara sex.
Jag märker att fyrtioårsåldern närmar sig här när det börjar bli ett problem. 
Jag vet inte om det beror på att jag redan är över fyrtio, men du nämnde just saker som i sin tur fick mig att fundera på om jag kanske borde titta på Eurovision någon gång.
På något sätt är världens gång nuförtiden sådan att det egentligen bara är saker som rör barn och djur som berör. Och de berör desto mer.
Dessa gör mig väldigt ledsen.
Detta förstod jag inte riktigt:
Enligt MTV hittade fågeln ett nytt hem efter prövningarna och lever numera ett gott liv med sina artfränder.
Men sedan:
I samma rättegång behandlades även den nya ägarens försummelse: En man i tjugoårsåldern hade låtit duvan flyga fritt i sin lägenhet så att den hade kunnat rymma genom ett öppet fönster.
Tamfågeln var på rymmen i två veckor.
En utomstående hittade den vid vägkanten i ganska dåligt skick. Veterinären undersökte fågeln följande dag.
Den lilla fågeln har inte haft ett lätt liv.
Kvinnan fick åtminstone någon dom (även om jag inte förstår varför hon inte kunde få ett livstidsförbud att äga djur), men jag märker att jag ändå funderar på om det finns en så stor mikrovågsugn som den kvinnan skulle rymmas i.
Nutidsmänniskans tålamod har sinat. Man måste scrolla på telefonen samtidigt som Melodifestivalen spolas igenom på mindre än en halvtimme. Hela länder vänder kappan efter vinden dagligen, beroende lite på åt vilket håll tupén blåstes igår. Impulser väller fram, se, någon startade en AI-tråd
För min del har Eurovision varit en form av vardagseskapism, en fullständig konstig händelse mitt i våren. Allt du beskrev har funnits där i åratal. Kärnfankretsen har länge bestått av olika minoriteter. Ändå skulle jag säga att inte ens de “äger” tävlingen. Röstningsresultaten motsvarar nästan aldrig den mest ivriga fankretsens konsensus. Politiska situationer, strömningar i samhället, längtan efter humor, en enskild artists exceptionella karisma, en medelmåttig låts exceptionellt lyckade scenshow… allt detta kan svänga situationen i toppen varje år.
Trots detta har Finlands uttagning under de senaste åren väckt betydande internationell uppmärksamhet bland Eurovision-fansen. Det finska perspektivet går inte alltid hem internationellt, men ibland gör det det. Det väcker ändå intresse varje år. Därför är det åtminstone för min del roligt att se hur Finlands överladdade framträdande bemöts i år. När man funderar över slutresultatet bör man också komma ihåg att ett bra framträdande ofta får ganska få röster. Ett bra framträdande hamnar ofta bakom ett mer framträdande bidrag i mångas röstning och får därmed inga röster. Det spelar ingen roll om ett framträdande hatas, om det finns lika mycket stöd. Å andra sidan skjuter ett för radikalt framträdande ofta sig själv i foten. Vi får se om detta blir ett sådant. Lyckligtvis är dock Finlands ganska trevliga och “internationellt klingande” framträdanden från 2010-talet tills vidare historia. Om den första reaktionen efter framträdandet är att någon någon annanstans kanske gillar detta, då har framträdandet verkligen inte träffat någon känslomässigt engagerande punkt hos någon.
Och när man kommer ihåg att Eurovision inte är en sångtävling, det är numera en egen institution, delvis till och med en egen musikstil, kan man kanske njuta av showen på ett annat sätt. Och om man inte njuter, behöver man inte njuta. Man behöver inte tvinga sig själv att gilla allt.
I samband med Eurovision blev jag förra veckan utsatt för det bästa skämtet någonsin i Minecraft. När jag loggade in på vår vänners server var detta det första jag såg:
En brittisk vän till mig som gillar Eurovision hade alltså i hemlighet byggt en Windows 95-skärmdump i åtta månader i utkanten av vår survival Minecraft-server och gjort en karta av bilden han byggt och lagt den i min verkstad medan jag var borta.
Edit: Skärmdumpen som användes som mall är förresten också äkta eftersom han medvetet installerade Win95 på sin virtuella maskin, inspirerad av Windows95man.
Förresten håller även Startup-ministeriet med om detta och talar om det i det senaste avsnittet.
Tankegången är ungefär att det lönar sig att bygga en verksamhet för en liten marknad, det vill säga att skapa en ny marknad. Apple Store som exempel. Därefter bör man inte skala upp den förrän man säkert har byggt något som fungerar. Som ett resultat av detta har grundarna en god förståelse för produkten, men också för försäljning etc.
Jag har blivit överraskad varje dag av Trumps och Musks kommentarer. Nu är jag mentalt förberedd och inser i förväg att resultatet av det tyska valet, oavsett vad det blir, kommer att framkalla några sinnesblåsande idiotiska kommentarer från USA, som får mig att leta efter den första amerikansktillverkade produkten jag ser i huset och kasta ut den från balkongen till gården. Jag springer ut på gården med basturocken fladdrande och slår på det föremålet med en takborste, tills skaftet går av. Grannens mormor som matar fåglarna blir skrämd av borstskaftet som flyger förbi. Trots allt behåller jag mitt sinne starkt och intakt.
Om man skulle spela lite Fallout 3 igen idag .. tidigare var den där laddningsbilden rolig 
I helgen spelade jag igenom New Vegas (+ ungefär alla möjliga sidouppdrag) på PlayStation efter ett 10-årigt uppehåll. Det är verkligen ett fantastiskt spel, även om min absoluta favorit också är Fallout 2. För Fallout-fans kan jag också rekommendera Outer Worlds. Samma skapare och samma svarta humor som i Fallout. Det når inte riktigt upp till Fallout-spelens nivå spelmässigt (särskilt striderna är lite klumpiga), men berättelsen är på vissa sätt till och med mer intressant än i de nya Fallout-spelena. Jag spelade igenom detta för första gången i helgen 
Ett ganska starkt resultat för kristdemokraterna och extremhögern.
(Jag lade det på tyska med flit, så att Sijoittaja-alokas bara ser detta som en nyhet, vilket det också är, och inte som p*litik)
