Bra inlägg Timur.
Jag får förresten en känsla av att läckans avsikt bara var att läcka spekulationer om anbudsförfrågningar relaterade till UAE Horizon till HS, men råkade av misstag även läcka andra kunders hemligheter eller åtminstone namn på kunder som det är olagligt att läcka (kanske aktörer inom säkerhetsbranschen).
Hej!
Bara för tydlighetens skull vill jag fråga en sak till när du skriver
så menar du att ingen har ansett att man överhuvudtaget inte skulle kunna göra affärer med Förenade Arabemiraten?
Jag läser Hesaris artikel som att åtminstone någon av de nämnda har ansett att man i just det här fallet inte borde göra affärer med Förenade Arabemiraten. Men du menade förmodligen det förstnämnda?
I Hesaris artikel syns Ethics Desks rapportdel Conclusion (till stor del):
Recommendation: no-go
Ethics Desks recommends that Gofore shoud not join the project.
Jag har ingen kännedom om att hemligheter eller namn på andra kunder eller prospekt skulle ha läckt ut. Det är svårt att föreställa sig vad det ens skulle kunna vara, då vi inte har någon verksamhet i området.
I vårt bolag har det vid något tillfälle dragits upp riktlinjer, troligen av Ethics Desk, att projekt kan övervägas i princip var som helst. Enskilda projekt granskas sedan utifrån deras effekt, det vill säga om vår verksamhet har en positiv eller negativ inverkan.
Detta har följts även i det här fallet, och som framgår av Mikaels textutdrag har saken ytterligare bekräftats vid ett gemensamt möte mellan ledningen och den etiska kommittén.
Vid samma möte konstaterades också gemensamt att det är värt att fortsätta processen för att få mer information. Och att den etiska granskningen ska preciseras i ett senare skede i ljuset av den tilläggsinformation som erhålls.
I den nedre skärmdumpen syns det ju också att desken gav instruktioner om hur man bör agera ifall processen ändå fortsätts. Och det är precis så man har agerat här. Över det stället hade det dock lagts in något textstycke i illustrationen, så det är lätt att missa.
Japp. Jag frågade bara efter ett förtydligande av ordvalet, då det vid en första anblick såg ut för mig som att du försökte prata svart till vitt, det vill säga hävda något som Hesaris skärmdump motbevisar (”att ingen motsätter sig den här verksamheten”). Kanske tolkade fler än jag din ursprungliga text felaktigt, så ett förtydligande hade varit på sin plats. Du tog inte direkt ställning till detta, utan beskrev andra omständigheter som en bredare kontext, vilket säkert är värdefullt, men det förvirrade ändå ännu mer när du inte ville motbevisa min felaktiga tolkning.
Kanske för tydlighetens skull frågar jag rakt ut: är det alltså ett fel i Hesaris artikel när det står att rekommendationen är no-go? Av det du skrivit kan man nämligen få uppfattningen att ingen har varit av den åsikten.
Som en disclaimer vill jag tillägga att jag i det här fallet håller med bolaget på alla sätt och vis, och kanske just därför skulle jag önska tydlig kommunikation som inte ser ut som att man flyttar målstolparna. Det är då man hamnar i att märka ord om att ”det gick inte riktigt till så här…”. Nylunds inlägg på Slack (Hesaris skärmdumpar) samt dina inlägg på LinkedIn var verkligen utomordentligt exakta och tydliga!
Ok. Jag lade till ordet ”alls” i min text. Jag refererade ju bara kort den läckta texten som redan har varit synlig för allmänheten, och framförde inga egna påståenden.
Har inte detta redan behandlats tydligt i den läckta texten, i själva artikeln och även i min text, vad situationen är…
Ethics Desks rapport rekommenderade no-go och beskrev även hur man bör agera om man ändå väljer att gå vidare i processen. Vid ett gemensamt möte hade de beslutat att fortsätta processen för att få mer information och för att kunna utvärdera frågan ytterligare i ljuset av mer exakt information.
Bland nästan 1 900 personer och även i diskussionerna finns det naturligtvis många olika åsikter. Vissa anser säkert att man aldrig någonsin bör göra någonting alls i den riktningen. Andra tycker något annat. Alla åsikter är värdefulla, och det är därför vi har en så noggrann och inkluderande process gällande detta ärende.
Tack för förtydligandet! Jag vill också tillägga att sett utifrån tycker jag att bolaget har agerat väldigt snyggt i det här fallet, och på sätt och vis även kulturellt modigt (i fråga om den interna öppenheten). Om jag tittar på Nylunds Slack-meddelande så tycker jag att det utstrålar mod att fatta beslut, men framför allt att motivera dem. I den gamla skolan hade det ansetts vara progressivt bara att informera andra än anbudsteamet om beslutet.
Det har inte sagts uttryckligen någonstans, men jag läser mellan raderna: eftersom man samlar in mer information parallellt med att anbudet förbereds, kommer man att återkomma till den etiska utvärderingen innan man binder sig till projektet. Om min ovan nämnda tolkning stämmer, är det inte ett särskilt dramatiskt beslut att skjuta upp det slutgiltiga beslutsfattandet och samla in mer information. Tvärtom vore det ett intellektuellt slappt beslut att dra sig ur anbudsgivningen direkt, om alla anser att utvärderingen kräver mer information.
Det här är verkligen ett ganska chockerande fall i sin helhet och det ökar åtminstone inte min respekt för HS. För att inte tala om vilken sorts beslutshimmel man försöker bedriva affärsverksamhet med (lönsam sådan), om några serie-dygdssignalister på ett halv-kriminellt sätt kan dra undan mattan för ett välskött företag. Om det till exempel rörde sig om en genuint erkänd kommunistdiktatur, hypotetiskt sett till exempel Kina, skulle då dessa Slack-artister som gömmer sig bakom anonymitet även då gråta ut hos HS Visions entreprenörsfientliga redaktion? Finland är ett fritt land och om företagets värderingar inte stämmer överens med medarbetarens värderingar kan man alltid söka ett nytt jobb.
Det är precis så, att man alltid kan byta jobb. Det är förstås tråkigt om etik har betytt mycket i ens värderingar och man vill jobba på ett företag som marknadsför sig som en pionjär inom den etiska digitala världen, men som sedan kanske inte visar sig vara det trots allt.
Det är precis så det är. Och det framgår faktiskt också av skärmdumparna i HS:s artikel.
Tack för de perspektiv du framförde.
Tack för meddelandet, och det är trevligt att få information om fallet via en sådan här mer inofficiell kanal, även om det uppenbarligen – baserat på vissa kommentarer här – även går hett till på LinkedIn kring ämnet. Själv använder jag inte tjänsten i fråga, så jag är inte helt insatt i exakt vad som kan ha skrivits om saken där. Oundvikligen väcktes dock en del mer kritiska tankar, så låt oss bena ut dem punkt för punkt.
Det faktum att ingen av de ansvariga har ansett att man inte alls kan göra affärer med Förenade Arabemiraten tycker jag inte direkt förtar udden av kritiken i HS-artikeln. Problemet som HS lyfter fram (vilket ni förvisso enligt Nylunds text också är medvetna om) är att produkten som säljs innebär en realistisk risk för att den används för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, vilka är helt tillåtna inom ramen för köparpartens lagar. Problemet är alltså inte så mycket Förenade Arabemiraten i sig, utan vad det är man säljer till Förenade Arabemiraten. Detta ser mycket illa ut i en situation där företaget som tillverkat produkten själv har positionerat sig som en pionjär för en etisk digital värld. Jag håller det för betydligt mindre troligt att HS skulle ta upp ett sådant här fall om ni till exempel sålde finländskt källvatten till hyllorna i närbutiker i Förenade Arabemiraten. Visst, det etiska patoset i Gofores kommunikation skulle möjliggöra även det, men dricksvattnet i mitt tänkta exempel är ett ganska svagt verktyg för massövervakning av människor. Därmed skulle HS-artikeln sakna en realistisk grund och glida över i ren moralism. Nu är däremot oron som framförs i artikeln konkret och även identifierad av Gofore.
När det gäller den gemensamma linje mellan den etiska kommittén och affärsledningen om behovet av tilläggsinformation som du nämnde, är inte denna ”gemensamma” linje ändå en följd av att den etiska kommitténs primära rekommendation (no-go) inte har hörsammats? Kan man inte då tala om ett beslut från affärsledningen, som den etiska kommittén har accepterat som en alternativ utgångspunkt för fortsatta åtgärder, om man väljer att inte agera i enlighet med kommitténs primära rekommendation? Detta kan kännas som att haka upp sig på detaljer, men som intresserad av företagskommunikation och med viss utbildning i ämnet kan jag inte låta bli att nämna att det är just med sådana här nyanser man i läsarens ögon bygger en bild av att processen har skett mellan två likvärdiga parter. I verkligheten, eller åtminstone enligt min förståelse, fattar Gofores affärsledning de slutgiltiga besluten från fall till fall, antingen baserat på den etiska kommitténs rekommendationer eller genom att ignorera dem. Att upprätthålla bilden av likvärdighet mellan den etiska kommittén och affärsledningen är dock förmodligen viktigt för Gofore, eftersom behovet av den etiska kommitténs existens och kostnaderna för att upprätthålla den lätt kan ifrågasättas av aktieägarna om det visar sig att kommittén inte har någon verklig makt i företagets beslutsfattande. Oavsett vilket verkar det som att det i slutändan, snarare än den etiska kommitténs åsikter, är Gofores affärslednings etik som prövas mot pengarna från Förenade Arabemiraten.
Detta är säkert sant, och jag anser att den offentliga diskussion som uppstått till följd av tidningsartikeln också har varit intressant och nödvändig, precis som den interna diskussionen i företaget. Det är dock tragikomiskt att det i Nylunds text, som syns i illustrationen till HS-artikeln, anses att detta projekt utgör en risk för Gofores personals möjlighet att föra en öppen diskussion. Till viss del realiserades denna risk redan nu, när företaget i framtiden eventuellt tvingas begränsa sina egna rutiner gällande öppenhet i diskussionen. Den omedelbara antydan om möjligheten till rättsliga åtgärder, som sågs i det pressmeddelande som delades här direkt, framstod för mig som en kommunikationsstrategi som kunde ha hämtats direkt ur den andra partens lärobok i dessa anbudsförhandlingar – och det var precis mot en sådan påverkan som Nylunds oro för personalens krympande diskussionsutrymme enligt min mening riktade sig. Att offentligt skrämma anställda till tystnad luktar alltid något annat än demokrati.
Skada har säkert uppstått på ett eller annat sätt, det kommer man inte ifrån, även om den offentliga mediastormen hittills i mina ögon har varit överraskande mild. Beträffande transparensen funderade jag i ett tidigare inlägg i denna tråd på om företaget hade haft möjlighet att informera om att sådana här förhandlingar inletts, till exempel vid den tidpunkt då ärendet överlämnades till den etiska kommittén för granskning? Visst, detta hade förmodligen behövt göras på ett ganska generellt plan utan att avslöja handelspartnern eller de exakta detaljerna i ett eventuellt avtal. Nu känns det dock som om risken för en läcka inte hade beaktats tillräckligt väl när man planerade kommunikationsstrategin för ett känsligt projekt, trots att det enligt min mening är oundvikligt att information sprids utanför huset i en arbetsgemenskap med nästan 1900 personer, särskilt när det är uppenbart hur eldfängda Förenade Arabemiraten är som affärspartner.
Senare har jag själv funderat på hur sådana här etiska utgångspunkter överhuvudtaget beaktas vid förhandlingar om samarbete. Berättar man för de andra parterna i förhandlingarna om företagets etiska principer och om att en separat kommitté går igenom anbudets eventuella risker innan man skriver under? Spelar denna etiska aspekt överhuvudtaget någon roll i dessa upphandlingar, eller betraktas det helt och hållet som en intern angelägenhet för företaget, skild från de faktiska förhandlingarna? Man skulle nämligen kunna tänka sig att ett företag som offentligt definierat etik som hörnstenen i sin verksamhet skulle kräva att även samarbetspartners är beredda att skriva under de etiska principer som företaget självt värderar.
Här har jag inte så mycket att kommentera, eftersom det är svårt att kritisera att finländska företag väcker intresse ute i världen.
Alla företag kallar sig inte för en etisk pionjär inom sin bransch, så alla företag granskas inte heller ur ett etiskt perspektiv. Det är inte heller något orättvist i att nyhetsmedier förväntar sig att ett sådant företag står bakom sina ord. Därmed är det lätt att förstå varför just Gofore blev föremål för artikeln. Det ändras inte oavsett hur mycket man klagar, men visst är även irritation förståelig och tillåten i denna situation.
Att de kritiska rösterna är i minoritet inom Gofore betyder inte att de har fel, så att hänvisa till personalens sammansättning är irrelevant i etiska frågor och leder tankarna mot att etik i sig skulle handla om någon form av majoritets- eller minoritetsförhållande likt en omröstning. Oavsett vilket, om detta Project Horizon genomförs hela vägen, så kommer historien att utvisa om enskilda medarbetares farhågor kring dessa etiska frågor var befogade, eller om man lyckas främja de positiva samhälleliga mål som kopplats till projektet. Förhoppningsvis kan vi då avhandla saken även i detta forum genom en öppen och offentlig diskussion där vi nyttjar vår yttrandefrihet!