Hur mycket hävstång har du i portföljen?

Saken är inte så enkel att det bara handlar om huruvida det lönar sig eller inte. Och är skulden som tagits mot bostaden också en hävstång i den här diskussionen? Det är det förstås i praktiken, men som en betydligt mindre volatil tillgång är det en bättre säkerhet än aktier.

Jag anser att det är helt fallspecifikt om det är förnuftigt, och man måste veta vad man gör. På samma sätt som investeringar är i allmänhet. Det är värt att lyssna på kloka mäns ord, men någon gång är det bra att lära sig att cykla utan stödhjul. :slightly_smiling_face: Det vill säga att använda sina egna gråa hjärnceller.

2 gillningar

Bra iakttagelser, och faktiskt var min sammanfattning inte helt korrekt i den meningen att ”för ingen” var hans första överdrift, som i det sista citatet mjuknade till att om man med en ordentlig aktieandel har upplevt hela spektrat av marknadskänslor och fortfarande vill ha lite skuldsättning, då är det redan säkrare. Det vill säga, om man med en betydande aktieandel har upplevt åren 08-09, vet man bättre hur man reagerar på verklig marknadsrädsla.

Jag håller med om att volatilitet är en möjlighet snarare än ett hot, särskilt för en skuldfri portfölj. Men om man är tyngre belånad och säkerheten är just den portföljen, då är man väl i viss mån också utlämnad åt volatiliteten?

2 gillningar

Ja, naturligtvis, via volatiliteten riktas risken mot portföljen. Jag menade mig själv i detta att jag inte ser volla som en risk för min egen psyke. Jag uttryckte mig dåligt.

4 gillningar

Jag frågade banken för ungefär ett år sedan om priset på ett investeringslån, eftersom aktiehandel eller daytrading kändes lättare med ett aktiesparkonto (OST) och beskattningssidan på årsbasis lyste med sin frånvaro.

Ett lån på 50 000 euro med en femårig bullet (bullet) betalning gick överraskande nog att få med en ränta på strax under 1% (givet att säkerheterna var i ordning).

De 50 000 euro som jag fick som bullet har nu, från oktober 2020 till idag, vuxit till strax under 90 000 euro. Det är alltså en ganska hög skuldsättningsgrad i den här “spelsportföljen”. Jag måste dock betona att detta “kapital” är något jag har råd att förlora.

Men ändå funderar jag ibland på hur detta matematiskt sett kan vara så “enkelt”. Jag menar att jag skulle lyckas uppnå en avkastning som är mindre än 1% på fem år.

3 gillningar

Normalt har jag ingen skuld alls. Jag betalade av mitt bolån på 3 år på bekostnad av investeringsportföljen.

Nu i fredags tog jag en handelsposition som satte portföljen 2,3 % på den belånade sidan. Jag kommer att lämna den inom dagar eller veckor.

Nordnets limit tog jag i bruk nyligen. Den är 25 000 euro mot ett värdepapperskonto på drygt 200 000 euro. Jag tänker alltid hålla mig säkert på guldnivån och i huvudsak på noll, så i praktiken kommer sällan mer än 15 000 euro av limiten att vara aktiv och det bara i korta affärer.

Jag tycker verkligen inte att användningen av skuldsättning borde vara standard. För bostadsinvesterare förstår jag det, och med ett bolån ska man inte agera som jag, men annan skuld är bra att undvika. Det är konstigt att läsa, eller i mitt fall lyssna på, Jack Schwagers Market Wizards-böcker, där många av de intervjuade i början av sin karriär har bränt en eller flera handelskassor. På andra sidan Atlanten verkar derivat och kraftigt belånade marginalkonton vara normen.

Användningen av skuld bör relateras till ens egna mål och ens kunskapsnivå. Jag nöjer mig med relativt lite och vet att jag kommer att uppnå ekonomiskt oberoende med tiden även utan skuld, bara jag fortsätter med nuvarande modell och sparar över hälften av min lön. Genom att använda skuld riskerar jag snarare det målet, då jag nu redan är så nära att målet inte ens påskyndas nämnvärt genom att utnyttja skuld. Visst, om jag hade använt det tidigare, så kunde jag redan ha nått målet. Jag är inte heller övertygad om att mina investeringar skulle ha varit på en sådan nivå att det skulle motivera användningen av skuld.

Jag skulle också beakta marknadsläget. Nu är det enligt mig fel tid att överväga att öka belåningen. I en krissituation, där lite av varje trampas ner med marknaden, finns det möjligheter för de modiga att bli rika och användningen av hävstång borde i huvudsak begränsas till sådana situationer.

11 gillningar

Just nu är bara ca 1,5% av aktieportföljen.

När det gäller den totala förmögenheten är belåningsgraden (gearing) runt 25%.

Jag har haft ett stort lån i drygt 10 år nu och jag har tagit mer i takt med att det har minskat i förhållande till den beräknade pappersförmögenheten på grund av amorteringar och värdeökning. Naturligtvis kommer det att öka om/när räntorna stiger, eftersom priserna på tillgångar sjunker samtidigt. Därför har jag tänkt att hålla den totala belåningsgraden under 40%. Jag kommer inte att höja den betydligt inom den närmaste tiden, kanske om det blir en större korrigering.

3 gillningar

Skulden är 80% av portföljvärdet. Under de kommande tio åren kommer jag att amortera lånet långsamt en gång i månaden, och om tio år kommer hälften av lånet att vara amorterat. Då kommer jag troligtvis att betala av resten med ackumulerade investeringsintäkter och leva ett liv som en friherre. Självklart kommer situationen att omprövas om tio år, och det kan hända att det inte är värt att betala av lånet då, vem kan förutsäga det? Men nu kan man få ett så billigt 10-årigt lån med fast ränta att det skulle kännas galet att vara skuldfri. Centralbankerna spottar ut pengar i en sådan takt att priset på ett nuvarande småhus förmodligen är detsamma som priset på en matkasse om 10 år.

12 gillningar

Jag svävar iväg lite till… om man använder lånat kapital för att investera, tycker jag det är mycket klokt att överväga att köpa en bostadsrätt och sedan börja investera i aktier med tidsmässig spridning. Man betalar då hyra till sig själv och får hävstång i investeringen. Hävstång som inte har aktier som säkerhet. När man har skulder bör man verkligen satsa på diversifiering och minska risken ytterligare den vägen. Att investera i bostäder förbättrar också diversifieringen jämfört med enbart aktieinvesteringar.

Men jag säger inte att alla absolut ska göra så här. För mig är förhållandet mellan avkastning och risk rimligt. Var och en bör fundera på vad som är den bästa planen för dem. För någon annan kan detta innebära för stor risk eller någon annan anledning till att det inte fungerar eller lockar.

1 gillning

I verkligheten måste du göra en avkastning på drygt 5% på fem år. Av detta går 30% till skattmasen, så avkastningskravet för fem år är 7,3%. Under de senaste åren har detta varit möjligt att uppnå till och med på en månad, men det avgörande är portföljens värde vid betalningstillfället.

Om till exempel en portfölj på 50k fördubblas under de kommande 4 åren, men sjunker med -60% under det sista året, blir det 10 000 € att betala från egen ficka. Ett dåligt tajmat fall påverkar resultatet avsevärt.

För att inte gå helt OT och lägga mig i andras saker, så till själva trådens ämne:

För egen del används ingen hävstång, förutom studielånet som jag har använt för att leva, så jag har inte behövt röra besparingarna. Lånet är nu grovt räknat 1/6 av portföljen. Dessutom är Superkredit aktiverad och väntar på stärkelse. Jag har säkert en hög tröskel för att investera med lån när det verkligen gäller.

3 gillningar

Bra inlägg och ifrågasättande av mina egna beräkningar.

Jag som småinvesterare skulle bara inte röra ett papper där avkastningsförväntningen skulle vara cirka 7% på fem år (alltså inte årligen), när bara inflationen redan skulle kunna underminera det hela.

För min egen del skulle jag nu kunna betala av hela lånet och ändå gå med en hygglig vinst, även efter skatt. Och jag tror inte att det skulle vara något större problem att förnya det lånet om fem år.

Kanske var min poäng här att förhållandet mellan risk och avkastning till det nuvarande penningpriset, enligt min mening, är ganska bra.

Hobbyer tenderar att kosta en del pengar… Men man kan ju kanske tjäna något på det också :wink:

2 gillningar

Skuld under 700 € i inköp, men portföljen är på 0,00 €. Jag vågar helt enkelt inte.

Här är vi vid sakens kärna. Egen fundering behövs för att identifiera att det inte finns luckor i ens investeringsplan, vilket tvingar en att sälja aktier när de är som billigast. Planen bör snarare utformas så att man istället för att sälja kan köpa aktier när de är billiga. Riskhantering är nummer 1, särskilt när man har skulder.

5 gillningar

Jag funderar på att betala av lånet när jag har uppnått “Lifetime equity allocation”. Man kan tänka på det på två sätt eller en hybrid av dessa.

  1. En person är 35 år. Vill “gå i pension” vid 55 år. Har 20 års intjäningsår kvar. Möjlighet att spara 10 000 €/år. Jag anser och enligt vetenskapliga studier borde personen ta ett lån på hela 200 000 € av framtida löner och investera det i aktier idag. På så sätt minskar personen radikalt risken för “Last decade”.

  2. Personens beräknade “pensionsportfölj” är 350 000 €. För närvarande 100 000 €, personen håller hela tiden en lämplig andel lån i portföljen, till exempel 20-30 %, med hänsyn till sin egen risktolerans. Varje månad köps fler aktier och lånet ökas för att upprätthålla balansen. När “Lifetime equity”-allokeringen är uppnådd börjar man betala av lånet månatligen. När lånet är avbetalat eller parallellt med det börjar man spara i obligationer.

Själv tänker jag välja en hybridmodell på grund av att jag inte kan få ett tillräckligt stort lån med fast ränta så att jag inte behöver frukta en “Margin call”. Jag har beräknat den euromässiga storleken på min lifetime equity-allokering och efter ett visst datum tänker jag bara börja amortera lånet och spara i obligationer motsvarande 1 års utgifter.

Varför bara 1 års utgifter? Anledning: Statens plånbok. I princip, i detta land som lovar socialbidrag, skulle man inte ens behöva detta.

1 gillning

0%. Jag hatar skuld från botten av mitt hjärta.

5 gillningar

I samma artikel säger Oldenburg också följande:
“Att gå igenom noll leder inte till goda resultat inom investeringar (och 10% skuldbelåning förbättrar inte ens din avkastning nämnvärt)..”

Jag vågar hålla med om det kursiverade påståendet. I mitt fall, när portföljens storlek är 2 miljoner euro, är en extra avkastning på ~5% från en skuldbelåning på 10%, dvs. 200 000 euro, vilket är 10 000 euro per år, betydande. För att inte tala om en längre period och ränta på ränta-effekten. Dessutom undviker en skuldbelåning på 10% tvångsförsäljningar även om portföljens värde skulle sjunka med 70%.

21 gillningar

Studielånet har använts som hävstång i portföljen, eftersom det gav en bra start på karriären. I förhållande till portföljens värde är studielånet för närvarande cirka 25%, men kontanter är å andra sidan 20%. Jag tänker ta maximala lån även i framtiden för studier och investeringar. Återbetalningen av studielånet är inte aktuell och räntorna är låga, så jag tänker behålla det så länge som möjligt. Lägger man till studielånsavdraget till detta, skulle det kännas dumt att inte ta det. Avsikten är också att ansöka om mer limit till Nordnet utöver den nuvarande 10% som finns tillgänglig. För närvarande tänker jag inte använda denna limit förrän vi går neråt eller en särskilt attraktiv case dyker upp. Jag vill att det ska finnas kraft att ta till vid behov, och som ung kan man ta lite mer risk på ett kontrollerat sätt.

1 gillning

Bra poänger och tack för svaren hittills. Här märker man också vilken investeringsstil var och en har. Själv är jag mer en utdelningsinvesterare i stabila kvalitetsbolag. Jag försöker öka antalet aktier (7-10) i några bolag och stirrar inte så mycket på portföljvärdet. Jag har märkt att investering är mycket roligare när man inte behöver titta på kurserna hela tiden, utan målet är att öka portföljen i antal aktier månad för månad. Kanske fungerar inte skuldfinansiering med denna stil, eftersom målet i princip inte är att sälja aktierna utan att leva på deras utdelningsavkastning, någon gång. Tankar om att öka utdelningsportföljen/investera med skuld?

3 gillningar

300 k€ hushåll, ca 50 k€ obetalt till banken. 200 k€ portfölj mot ett investeringslån på ca 50 k€ brutto, alltså 250 k€. Jag betalar av bolånet i förskott, det är ingen brådska med att betala av investeringslånet eftersom realräntan är under noll när man beaktar den 100% avdragsrätten för räntor. Helt okej situation.

40k€ i bostadslån, varav vid försäljning får man ca 150k€ från den egna andelen. Investeringsportföljen är drygt 50k€. Så vi går försiktigt fram. Avsikten är att vid något tillfälle sälja lägenheten och bara lämna in handpenningen för nästa, öka lånet på bostaden men inte mot portföljen. Och det överskjutande beloppet på under ca 100k€ är avsett att placeras i så säkra utdelningsaktier som möjligt, eftersom den nuvarande portföljen nästan helt består av tillväxtaktier. Så kontrollerad skuld i en bostad på en ort där man “alltid” får tillbaka sina pengar är min egen taktik.

4 gillningar

Att öka risken bör förväntningsmässigt öka vinsterna, men det betyder inte att den riskjusterade förväntade avkastningen har ökat. För de med starka nerver, som har sett hela spektrat av börsstämningar, kan hävstång mot portföljen vara lämpligt; Pyysing har till exempel vanligtvis hävstång (om jag minns rätt, inte just nu).

Buffett och Munger har ibland sagt att de skulle ha fått högre avkastning med större risktagande, men de har genom hela sin karriär arbetat med tanken att de inte har bråttom. De har velat minimera riskerna att gå i konkurs eller åtminstone bli allvarligt stressade.

2 gillningar