Jag uppdaterade min portfölj i Excel idag, här är den senaste geografiska fördelningen:
Europas stora andel beror till stor del på Harvias stora vikt. Emerging och frontier är rena nollor med flit, världen är på väg i en sådan riktning att jag inte är helt säker på egendomsskyddet på dessa marknader.
Min egen situation har förändrats mycket sedan tråden startade.
Idag innehåller aktieportföljen endast ETF:er och vanliga fonder enligt följande:
Finland och Hesuli över 99 %. Sverige under 1 %, då plattformsekonomiföretag inte säljs på Hesuli, men från Sverige får man ett par dussin i samma paket.
Finland alltså över 99 %, men räknat enligt börsen. En ganska liten Finlandandel är av omsättningen för t.ex. globala aktörer, som Nokia. Och när skattekonkurrensen hårdnar kan även Nordea i något skede bli svenskt igen. 
Men alltså just nu handlar Juurikki endast på Hesuli och beklagar att tiden inte räcker till för att ens följa ett dussin Hesuli-företag ordentligt. Nyckeltalsbaserad gallring verkar lämna i den närmare granskningen år efter år huvudsakligen samma företag. Tråkigt. Tråkigt.
När man överväger geografisk diversifiering är det värt att komma ihåg att investeringar skapar ekonomisk aktivitet, arbete, vinster och, om det finns ett samhällssystem som stöder det, även välstånd.
Vi röstar med våra investeringar, vart i världen vi vill ha det bra. Juurikki stöder av principiella skäl inte Rysslands krigsekonomi genom att investera i Ryssland, och Juurikki stöder inte heller det kommunistiska Kina genom att investera i Kina. Gissa om Juurikki stöder det högerextrema Trumpland i sina investeringar. Nej, för h*lvete.
Håller i stort sett med. Jag investerar bara i företag vars hemvist åtminstone är i ett någorlunda demokratiskt land. Detta utesluter Ryssland, Kina, Vietnam osv. Är av annan åsikt gällande Trump-landet. Där är det flera hundra år gamla systemet dock så pass stabilt att det inte faller på en enda Trump, även om det ibland ser vilt ut.
I övrigt sedan helt enligt var ekonomin ser ut att växa även i framtiden enligt prognoserna, t.ex. baserat på befolkningsutvecklingen. Därför kommer Europas vikt att minska ytterligare något i min egen portfölj.
Jag å andra sidan lämnar den typen av filosofi utanför när jag fattar investeringsbeslut. Jag strävar efter avkastning och välfärd för mig själv, inte för samhället. Dessutom prasslar min träningsdräkt så pass kraftigt att den samhälleliga betydelsen är försvinnande obetydlig.
Jag rör mig också inom samma områden. En stor anledning att inte investera i kommunistiska och/eller diktatoriska länder är att vid en så kallad knipa kan ägandet försvinna över en natt genom ett politiskt beslut (socialisering av utländska investerares tillgångar eller liknande). Visst kan det komma tecken lite i förväg, men när alla rusar mot dörren kollapsar kurserna så att slutresultatet blir noll och intet.
Jag litar på egendomsskyddet i de så kallade västerländska demokratierna, och när det gäller USA är jag av samma åsikt att systemet i slutändan ändå är stabilt och särskilt egendomsskyddet är en av grundpelarna i deras system, jag tror inte att det kommer att rubbas i någon större utsträckning.
Uppdatering till knappt 2 år sedan:
Värdeandelskonto:
Finland 51,15%
Världen 30,03%
Europa 2,62%
Asien 16,2%
Aktiesparkonto:
Finland 100%
Totalt:
Finland 69,37%
Världen 18,83%
Europa 1,64%
Asien 10,16%
Andelen för Världen, Europa och Asien har ökat systematiskt med några procent och kommer att fortsätta att öka, automatiserat månadssparande i alla tre indexfonder ser till det. Den nuvarande andelen på nästan 70% i direkta finska aktier kommer att minska över tid trots ytterligare insättningar, när ränta på ränta-effekten accelererar.
De finska utdelningsaktierna på aktiesparkontot är och förblir desamma, med ytterligare insättningar även i framtiden.
Nordeas toppmoderna analysverktyg för investeringsövervakning:
, 2 konglomerat (en global, en Finland, Baltikum, Europa), 1 logistik (Finland - Östersjön), 1 rent inhemsk (tjänst).
Portföljbyggandet fortsätter. Man ska inte underskatta hemmamarknaden eftersom Finland kommer efter i konjunkturen och byggverksamheten återhämtar sig sannolikt i slutet av 2026. En del av portföljen kommer att bestå av stora inhemska företag via en indexfond. Via fonden har det observerats att avkastningen för Europafonder har halkat efter även finska fonder, och ligger mycket långt efter USA-fonder.
Stor fråga: vilka företag drar mest nytta av den kommande förstärkningen av dollarn?
Man kan klicka på “områden” för att titta närmare på dem.
Helt enig. I min portfölj är den enda eftergiften mot Trumpland fortfarande en ETF (Shares Nasdaq-100 UCITS ETF EUR Hedged), för vilken jag har börjat titta på någon ersättande icke-USA-fokuserad ETF (kanske något Europa- eller Nordenindex istället?)
Det är ju redan en enorm övervikt för Finland, Norden och Europa, om syftet alltså är att just decentralisera och inte centralisera mer.
I min egen aktieportfölj är den geografiska diversifieringen för närvarande cirka 70% USA, 25% Sverige och 5% Finland. Om man utvidgar begreppet geografisk diversifiering till att omfatta hela livet och förmögenheten, så har jag resonerat att när hela livet annars är i Finland, är det bra att hålla investeringarna till största delen i resten av världen.
Jag äger ännu ingen bostad, men någon gång är det meningen att skaffa en sådan – i det skedet kommer ju lejonparten av den totala portföljens diversifiering att vara i finska väggar. Varför skulle jag i det skedet vilja äga ännu mer finsk risk i form av aktieinvesteringar?
Man kan också påverka Finland-risken på andra sätt än med en aktieportfölj.
Man kan skaffa sig ett jobb i ett exportföretag där hemmamarknadens andel av försäljningen är liten. Då påverkar Finlands konjunkturer inte särskilt mycket, men till exempel Kinas, Tysklands och USA:s gör det.
Man kan skaffa sådana inhemska tillgångar vars värde bestäms av den globala efterfrågan på slutprodukter (t.ex. skog).
Man kan skaffa sådana inhemska tillgångar vars värde bestäms av t.ex. beslut på EU-nivå (t.ex. jordbruksmark, vars pris huvudsakligen baseras på jordbruksstöd på EU-nivå).
Fastighetsinvesteringar i Finland är enligt min mening problematiska av den anledningen. Värdet på bostäder och hyresnivån bestäms huvudsakligen av Finlands ekonomiska utveckling, som inte lovar särskilt stor tillväxt i framtiden. Därför räcker det för mig att jag någon gång äger min egen bostad. Och detta är numera bara förnuftigt i delar av landet, det vill säga i de största stadsområdena. Jag tänker inte själv skaffa investeringslägenheter i Finland av ovan nämnda skäl, även om det för någon annan kan vara en bra affär.
