Baserat på min personliga erfarenhet/mina egna empiriska observationer kan jag gissa att om man börjar lägga fram sådant vid fikabordet, särskilt i arbetarkretsar dit jag själv hör, så kommer folk att slå näven i bordet ännu hårdare och morra att man borde spela mer på Lotto 
Eller åtminstone Eurojackpot en gång i veckan. Så brukar det gå.
15 gillningar
Det finns också en risk att du investerar dina sparade pengar i årtionden medan andra slösar bort samma pengar, och att resultatet blir att förhållandet mellan arbetande och pensionärer är så lågt att nya skatter eller liknande hittas på, riktade bland annat mot kapitalinkomster.
1 gillning
Mycket intressant tråd. Jag har brottats med samma problem. Jag hörde talas om investeringsmöjligheter först för ett par år sedan, när jag var 33 år. Jag har varit spelberoende i säkert över 20 år. Genom det har jag bekantat mig med alla möjliga pengarelaterade saker. Jag har alltid varit intresserad av Excel-tabeller och matematik. Nu när jag tänker efter kan jag inte förstå hur börsen först kom på tal nu. Jag är starkt av den åsikten att man borde inkludera månatliga budgetar och ekonomi överhuvudtaget ordentligt i grundskoleundervisningen. Det skulle vara otroligt nyttigt i vardagen, till skillnad från obligatorisk svenska m.m.
Min lycka har varit min sambo även på detta område. Hon hade inte heller tidigare tänkt på investeringar. Jag pratade om dessa saker i ett halvår tills vi började köpa aktier i 1-2 företag åt henne varje månad. Jag marknadsförde saken mestadels med att arbetstiden förkortas och den ekonomiska lättnaden. Man kan till exempel arbeta 60-80 % innan man slutar, när kassan är i ordning.
Föräldrarna (lotterispelande arbetare) är det betydligt svårare att berätta dessa saker för. Mamma har ägt Talenom sedan börsnoteringen, eftersom företagets anställda hade erbjudits möjlighet att köpa. Då hade det av någon anledning intresserat. Pappa hade på sitt pessimistiska sätt funderat att man inte får något med dem. Än idag, när de stiger till en ny ATH, hör man att nu är det åtminstone värt att sälja dem. Snacket baseras främst på att de någon gång visst ska gå ner. Man vet ju inte. Talvivaara nämns också.
Ränta på ränta är också på något sätt svårt att förstå. Även om jag inte längre är intresserad av Martin Paasis (Martin Paasi) grejer för en spänn, så är hans YouTube-presentation om ämnet värd att visa för nybörjare. Min pappa köpte också ETF:er (Exchange Traded Funds) efter det. Naturligtvis kritiseras de obetydliga uppgångarna ständigt när investeringar kommer på tal.
Jag rekommenderar inte ETF:er och fonder till min sambo, eller till andra i framtiden. Det är mycket lättare att rekommendera till exempel Harvia eller Marimekko. Genom att följa kvalitetsföretagens resa växer intresset för investeringar dag för dag. På köpdagar kan man titta på bevakningslistan för att se vilket kvalitetsföretag som råkar vara prisvärt då. Det är faktiskt roligare att fundera över sambons köp tillsammans än att ensam fundera över sina egna.
Jag har knappt pratat om investeringar med vänner och kollegor. Det är helt klart någon form av tabu. Om man pratar om det och det inte väcker något intresse, så vill man inte ta upp det igen. Jag har märkt att nu när portföljen har vuxit lite, har fler frågor börjat komma. Främst har någon kanske från sidan förfärats över att nu borde man ta ut allt. Lite som någon tidigare uppmanade vid en spelautomat.
9 gillningar
Detta är lite off topic, men jag skulle bli mycket förvånad om inte just det ovan nämnda blir resultatet.
Månadsspara i hopp om tidig pension i en indexfond med en årlig avkastning på 2-4 %.
Även om inflationen är låg, tar den lätt 30 % av den lilla kapitalavkastningen.
När pengarna sedan används kommer skatten solidariskt att vara 30%+x%. Kanske 45%, åtminstone 40%? Även på inflationsdelen.
Spöken som lurar är förmögenhetsskattens återkomst och räntenivån. Systemet tål inte ens en liten räntehöjning.
Där får ränta-på-ränta-effekten göra underverk för att man ska kunna gå i pension vid 40 års ålder.
Det finns dock ingen anledning att bli deprimerad redan på morgonen 
2 gillningar
Jag målade mest upp skräckscenarier, men enligt min mening är en höjning av kapitalbeskattningen ett ganska realistiskt utfall som i längden urholkar förhållandet mellan risk och avkastning.
Särskilt om målet är att investera i hopp om en bättre pension, vars fördelar urholkas i längden.
Jag vill återigen betona att detta är mina egna åsikter och jag vet inget om framtiden, och varje investerad cent är troligen mer i längden än i början, men jag tycker att åldersfördelningen utvecklas i en riktning där man måste hitta sätt att kunna gå i pension.
Ska vi avskaffa pensionerna, höja pensionsåldern igen, höja kapitalbeskattningen, eller ska vi få födelsetalen att öka, eller något liknande?
Jag tror inte på det senare alternativet riktigt än, särskilt som jag själv är under 30 år och känner många 25-30-åringar, och en mycket liten del av dem har barn eller planer på att skaffa dem.
2 gillningar
I andra länder hanteras detta så att beviljandet av socialförmåner inte enbart baseras på inkomst, som hos oss, utan på inkomst och förmögenhet.
Spara flitigt, så får du själv betala för ditt boende med förstärkt service, medan din granne, som levt från hand till mun, får samma sak betalt av samhället.
När det gäller det yttersta sociala stödet, dvs. utkomststödet, påverkar förmögenheten, men inte mycket annat. Överraskande nog finns det dock en förmögenhetspost i Finland som påverkar sociala förmåner, nämligen skogsfastigheter. Om du äger skog beräknas en antagen inkomst från din skogsfastighet enligt en ortsspecifik koefficient, vilket minskar den socialförmån du får. Om du säljer din skog och köper en skogsfond med pengarna och placerar fonden i en försäkringsplats, kommer din socialförmån inte att minskas, utan t.ex. betalningen för boende med förstärkt service bestäms endast utifrån din inkomst, dvs. pensionen.
Det är ingen idé att skylla på regeringen för detta. Eller snarare, alla regeringar sedan 1990-talet måste skyllas för detta, eftersom man då övergav den arealbaserade skogsbeskattningen och övergick till beskattning av försäljningsvinster. Ändringen har fortfarande inte beaktats i övrig lagstiftning. Centern har inte haft bråttom, inte heller Samlingspartiet.
Vad skulle hända om man i Finland inte skulle korrigera lagstiftningen när det gäller hur skogsfastigheter påverkar sociala förmåner, utan i stället skulle införa ett system där inte bara inkomst utan även förmögenhet skulle påverka sociala förmånernas storlek? Till exempel har en ny yrkesgrupp, experter på förmögenhetsdöljare, uppstått i Nederländerna.
5 gillningar
Något måste dock göras om vi vill behålla den nuvarande välfärdsstaten. I många länder finns det betydande förmåner för föräldrar med flera barn, som till exempel högre pension eller lägre pensionsålder. I Estland har man uppmärksammat problemet och stora familjer får högre barnbidrag i euro än i Finland, mätt i köpkraft är skillnaden ännu större.
1 gillning
Det börjar gå utanför ämnet, men är problemet att de som skaffar barn inte skaffar tillräckligt många? Eller att vissa inte skaffar några alls? Vilket borde man åtgärda?
Någon kanske också säger att problemet inte är att människor inte skaffar tillräckligt många barn (i en värld där det finns problem med bärkraften)? Utan att statens ekonomi är byggd på att ta lån som den framtida generationen betalar? Detta är ju inget nytt, utan började efter krigen. Det blev bara inte ett problem så länge den framtida generationen alltid var större än den föregående och tjänade mer. Om det låga födelsetalet ses som problemet, och inte systemet, kan man göra en Excel-övning för att se när Finlands folkmängd måste överstiga en miljard människor för att systemet ska hålla?
Edit. Kanske kan man dra en åsnebro till ämnet genom att säga att när den framtida generationen i den nuvarande situationen betalar de föregående generationernas räkning, och generationen under 40 år nu måste betala en större räkning “än sig själva” samtidigt som lönerna inte har stigit och sysselsättningen har försämrats, kan man tänka att investeringar kan vara ett bra sätt att säkra sin egen och familjens välfärd. Jag rekommenderar dock inte trådstartaren, eller någon annan, att prata om dessa saker med personer som är tveksamma till investeringar.
1 gillning
Jag skulle säga att fler och fler människor inte vill ha barn, eftersom de innebär mycket ansvar, tar mycket tid och begränsar mycket av vad man kan göra. Dessutom “äter” de en hel del pengar på lång sikt, pengar som då går miste om ens egna nöjen (t.ex. resor).
Om man vill uttrycka det elakt kan man säga att människor är mer själviska och njuter av känslan av frihet utan begränsande faktorer.
4 gillningar
Jag själv pratar mycket öppet om mina investeringar med folk. Jag ser ingen anledning att sticka huvudet i sanden på grund av min investeringsverksamhet.
Jag ger också gärna råd och tips. Många har frågat efter dem, men ganska få har följt dem 
-
Jag har försörjt mig och min familj på ett sådant sätt att vi inte behöver vara de första att söka socialbidrag. Mina barn har goda förutsättningar att skapa sin egen karriär och sitt eget liv. Till exempel att skaffa barn.
-
Jag har betalat ett stort antal skatter på mina investeringsintäkter. Med tanke på att jag dessutom har ägt utländska aktier och en stor del av de inhemska börsnoterade aktierna ägs av utlänningar, har majoriteten av mina intäkter kommit från utlandet och är därmed “exportintäkter”.
Om den jag pratar med rynkar på näsan och antyder att de inte riktigt uppskattar min investeringsverksamhet, stör det mig egentligen inte det minsta. Det är deras sak, jag har inget att skämmas för.
Om vår bekantskap eller vänskap beror på att jag har lyckats säkra min familjs försörjning med intäkter från utlandet i enlighet med lagar och förordningar och dessutom betalat en rejäl summa skatt, så hade vi kanske ändå inte blivit särskilt goda vänner eller bekanta. Oavsett om jag pratar om mina investeringar eller inte.
Jag prackar naturligtvis inte på någon med ämnet, särskilt om jag misstänker att det är känsligt för motparten. Till exempel om den ekonomiska situationen uppenbarligen är så svag att ingen besparing överhuvudtaget kan lyckas.
5 gillningar
Jag håller med dig om allt utom en sak. Jag tycker inte att det är själviskt att göra eller inte göra saker som är frivilliga. Västerländska människor har inte behövt egna barn för att säkra sin ålderdom på nästan hundra år.
Till saken: Min stil är snarare att ge antydningar om att jag känner till ämnet. Motparten får fatta beslutet att leda samtalet till ämnet. Det har fungerat ganska bra och på så sätt undviker jag att pracka på och predika, vilket nämndes i tråden.
För intresserade nybörjare, särskilt i efterdyningarna av corona, försöker jag undvika att “rekommendera”/presentera företag, eftersom de ändå inte kommer att sätta sig in i dem själva. Vänskapsrelationerna bevaras. Jag rekommenderar i allmänhet att börja med några fonder och i lugn och ro undersöka och lära sig.
För ovilliga orkar jag oftast inte säga så mycket om saker, eftersom grunderna oftast är vaga och mer bygger på tro än fakta. Av samma anledning undviker jag att diskutera religion, förutom kanske på en mycket allmän nivå.
Om någon skeptiker skulle behöva övertygas om att börja investera, skulle jag kanske närma mig saken från frihetsperspektivet. Investeringsavkastning möjliggör en extra semestervecka, en kortare arbetsvecka/långa helger eller kanske en tidigare pension. Ingen anser att dessa är dåliga saker.
5 gillningar
Nej, det är inte egoistiskt.
Jag visste bara inte hur jag skulle formulera det, men säg så här, att människor är mer bekväma än de brukade vara?
1 gillning
Själv orkar jag knappt föreläsa om aktieinvesteringar för dem som är tveksamma till det, för i grunden förstår jag deras tveksamhet. Vi aktieinvesterare är ju egentligen bara intresserade av hur kursen utvecklas och vilka utdelningar som kommer.
Mycket sällan talas det på detta forum om företagens samhällsansvar eller brist på ansvar i allmänhet. Fortum har till exempel på något sätt lyckats undvika att under årtionden uppfylla myndighetsbestämda skyldigheter att bygga fiskvägar vid många av sina vattenkraftverk, trots att det skulle finnas pengar för att uppfylla dessa skyldigheter. Alla möjliga ursäkter och tekniska “fiskfällsstrukturer” utvecklas och rapporteras om, trots att de bara är tidsfördriv och skamlöst undvikande av ansvar. Ändå bryr sig ingen, eftersom man kan tjäna pengar på Fortum-aktier.
Detta är svårt att förklara för dem som är tveksamma till aktieinvesteringar, så det är bättre att inte ens försöka förklara.
2 gillningar
Man borde ersätta ordet ”aktieinvestering” med ”effektivt sparande”. På så sätt kan det ord som orsakar alla världens problem och väcker bitterhet listigt döljas.
2 gillningar
I den här diskussionen har det nämnts flera gånger att man kan påverka klimatförändringarna genom att investera. Man kan verkligen påverka klimatförändringarna genom att investera, om man kan gå med sina aktier till bolagsstämman och direkt påverka bolagets verksamhet. Det vill säga, genom aktieinvesteringar kan man påverka världens verksamhet genom att delta i aktiviteter. Många investerare köper dock bara aktier - aktien i sig är bara ett handelsinstrument och efter en IPO är dess betydelse främst relaterad till att utöva sin egen rösträtt. Om man bara köper en aktie och inte strävar efter att utöva sin rösträtt på något sätt, påverkar man inte alls klimatförändringarna eller främjandet av någon ism genom att äga aktier.
All investering är på sätt och vis affärsverksamhet - vissa investerar i sitt eget företag istället för på börsen och strävar efter att samla in inkomster genom andra arbeten. Man kunde fråga vänsteranhängare hur de tänkte leva om all affärsverksamhet försvann från världen - det vill säga, ingen skulle längre investera i något annat än att köpa bananer i affären. Hittills har alla försök att skapa en sådan värld misslyckats med att någon har börjat bedriva affärsverksamhet på toppen av den vänsterideologiska tanken och blivit en diktator som samlar vinsterna åt sig själv genom att styra annars arbetslösa arbetare till sin egen fördel.
Det har funnits bra poänger i diskussionen, som att all mänsklig verksamhet - oavsett vad det är - orsakar ojämlikhet, eftersom människor helt enkelt är olika. Och att investera tar inte bort något från någon annan än investeraren själv, som visserligen betalar kapitalskatt - men kapitalskatten är förstås lägre än den inkomstrelaterade skatten. Det är alltså den sista punkten som, enligt vissa kretsar, är en brist. Och det är sant, det är förstås en brist om inkomsterna från aktiemarknaden är stora, men med lika stora inkomster från löneinkomster skulle man betala mycket högre skatt. Å andra sidan uppstår samma sak om man äger ett företag och hjälper många människor att få sin lön - och själv utnyttjar fördelarna (och även nackdelarna) som kommer från företagets verksamhet. Nationalekonomin är inte så enkel att något påstående nödvändigtvis är sant - även om påståendet låter hur välmotiverat som helst. Investeringar orsakar ojämlikhet med stora inkomster på grund av kapitalskatten - men affärsverksamhet kan lika gärna orsaka ojämlikhet, eller bara det att du har utbildat dig till advokat och kan lura andra. Och å andra sidan, om det inte samlas plusinkomster i samhället, varifrån ska pengarna till nödvändiga tjänster komma? Det vill säga, samhällets ekonomiska tillväxt är grunden för välfärdssamhället. Det måste finnas tillräckligt många människor som betalar någon form av skatt - helt oberoende av om skatten är rättvis eller inte.
Men det är också värt att fundera över om det är klokt att tro att alla människor skulle tycka om att investera. Enligt vissa är investering inte nödvändigtvis särskilt intressant, även utan nämnda grunder. Pengar är inte viktigt för alla. Alla lever på sitt sätt.
3 gillningar
Detta är endast ytligt sant. Utdelningar från aktiebolag är föremål för dubbelbeskattning för privatpersoner. Först betalas bolagsskatt på 20 % av företagets resultat och sedan utdelningsskatt utöver det. För stora utdelningar är skatten 34 %, men 20 % är skattefritt.
Den totala skatten är alltså 20 % + 80 % * 80 % * 34 % = 41,76 %. Detta ligger ganska väl i linje med den progressiva inkomstskatten för höga inkomster. Observera att dessa inkomster och skatter inte ökar pensionen.
1 gillning
Konsensus verkar vara att man inte ska och inte bör diskutera pengar. Inte heller politik. Som det har varit sed i Finland åtminstone de senaste hundra åren.
När man tittar på diskussioner i sociala medier, där man anonymt kan skrika vad som helst till en ansiktslös motpart, verkar det som om vi har fastnat i inbördeskrigets skyttegravar och att åtminstone inbördeskriget och klasskriget fortfarande pågår. Förmodligen också ett miljökrig och ett religionskrig förväntas.
Jag tror att det i slutändan hade varit bättre, och fortfarande skulle vara, att diskutera politik och pengar relativt öppet ansikte mot ansikte. Då skulle trots allt en kommunist och en rik borgare kunna lära sig att förstå den andra parten lite bättre.
4 gillningar
Den så kallade konservativa synen på ägande lever fortfarande starkt i vissa människor. Åtminstone här närmare landsbygden är det främsta sättet att investera fortfarande att köpa en ägarbostad; ingen annan form av investering accepteras (och det inses inte heller att bostadsinvesteringar här inte nödvändigtvis är en lönsam investering i varje tätort). Om man börjar diskutera andra investeringar, tystnar diskussionen snabbt på grund av motpartens avslag, även om man bara nämnt det i förbigående.
Där förenklar man rejält. Kapitalskatten är lägre för en del, betydligt högre för andra än förvärvsinkomstskatten. Förhållandet beror bland annat på storleken på förvärvsinkomsterna, bostadsorten och avdragen, samt till en liten del på storleken på kapitalinkomsterna.
1 gillning
Personligen tycker jag att man borde prata om investeringar med dem som investerar och med dem som vill lära sig om investeringar. Att debattera med envisa särlingar ger inget mervärde till själva verksamheten.
Men bra argument ändå. Det har åtminstone klargjort för mig själv vad investeringar är och vad det inte är.
3 gillningar