Flyttad från Summa Defences diskussioner till fikarummet.
Jag vet inte riktigt om du här skuldbelägger Summas vd, som bara svarar på en intervjuförfrågan från ett medium, eller Kauppalehti, som publicerar artikeln bakom en betalvägg. Men du lyckades locka med mig i diskussionen, jag som arbetar med beslut kring betalväggar inom media.
Betalväggar är numera ett väsentligt och ofta till och med det huvudsakliga sättet för media att tjäna pengar. Det fanns en lite märklig fas som varade i flera år där medier skapade mycket gratis innehåll på internet, samtidigt som upplagorna för tryckta tidningar minskade. Av förklarliga skäl var slutresultatet inte lönsamt för mediebolagen när intäkterna minskade, men å andra sidan kunde arbetsbördan till och med öka när även webben skulle skötas och underhållas vid sidan av print.
Nu under de senaste tio åren ungefär har medierna lyckats föra över de prenumerationer man känner igen från papperstidningar till den digitala tidsåldern. Teckna en prenumeration och betala, så får du läsa efter det. Det var så det fungerade förr i tiden med papperstidningar också. Om man betalar får man läsa. Om man inte betalar får man antingen fråga kompisar eller förlita sig på andras referat. Enkelt.
Den här ekvationen är på något sätt märklig, att folk förväntar sig att få information som man gärna dessutom har grävt fram, analyserat och kanske till och med ifrågasatt, och som sedan har förmedlats till läsaren på ett lättförståeligt sätt. Och sedan skulle allt detta delas ut gratis till läsarna. Varför i hela friden?
Jag retas inte bara med dig, utan en sådan här märklig inställning är fortfarande relativt vanlig idag. Det var inte många dagar sedan jag såg en intressant artikel på Facebook. Den delades av något mindre lokalt medium, jag minns inte ens vilket. I Facebook-kommentarerna lade jag dock märke till att det var flera personer som klagade på betalväggen. ”Varför i hela friden måste även ett litet lokalt medium använda betalvägg? Förstår ni inte att ni skulle få fler läsare utan betalvägg?”
Media tjänar ju ingenting på enbart läsare, precis som man inte tjänar på räckvidd eller något mystiskt rykte. Faktum är att många läsare till och med bara kan höja mediets kostnader, då trafiktoppar kräver mer bandbredd av nätmedierna, vilket i sin tur ofta kostar mer pengar.
Det är på något sätt spännande att detta perspektiv ständigt framhävs när det gäller nätartiklar. Det är svårt att se att folk vid dörren till en biograf eller ett konsertställe skulle bli bestörta över att det kostar pengar att se en ny film eller ett favoritband. Knappast skulle någon i den situationen heller börja förklara att ni skulle få mer publik om dessa föreställningar delades ut gratis.
När vi går in i investeringsvärlden handlar investeringarna här som minst om hundralappar och mer sannolikt om tusenlappar. På lång sikt och i hela portföljen pratar vi ofta om tiotusentals eller hundratusentals euro. Den där artikeln i Kauppalehti, som behandlade Summa Defences komplicerade nuvarande situation bakom betalväggen, går att läsa för som billigast 2,9 euro (erbjudande, troligen för en ny kund) och till normalpris för 35,90 euro. Enligt min mening inte ett omöjligt pris, särskilt om man i andra vågskålen har en investering på hundratals eller tusentals euro i bolaget.
Därför förstår jag inte helt och hållet vad som är så fullständigt obegripligt i den här ekvationen.