Spekulationer om en fusion mellan eQ och Aktia har dykt upp då och då sedan RG Partners blev Aktias största ägare.

På papperet skulle denna ekvation enligt min mening vara mycket logisk, som vi har sagt tidigare. Låt oss titta på denna hypotetiska fusion från lite olika perspektiv:
På produktsidan har eQ fokuserat på alternativa investeringar. Aktia saknar å andra sidan praktiskt taget helt alternativa investeringar och har positionerat sig till stor del inom traditionell kapitalförvaltning. Produktkompatibiliteten skulle vara utmärkt och erbjuda tydliga korsförsäljningsmöjligheter.
På kundsidan är eQ helt fokuserat på institutioner. Aktia är å andra sidan starkt, särskilt bland förmögna privata investerare, men Aktia har naturligtvis också många institutioner samt en del internationella kunder. Även här skulle kompatibiliteten vara utmärkt, då kundbaserna kompletterar varandra och möjliggör korsförsäljning. Dessutom skulle eQ få någon form av internationell kanal för sina produkter via Aktia.
När det gäller korsförsäljning tror jag att det nya Aktia-eQ:s position inom traditionell kapitalförvaltning skulle förbättras med fusionen, och detta skulle underlätta tillväxten inom traditionell kapitalförvaltning på institutionssidan (båda har haft svårt här). Den nya försäljningspotentialen för alternativa investeringar skulle koncentreras särskilt till Aktias privatkunder. Det är alltså lätt att konstatera att det skulle finnas mycket logik i detta på intäktssidan.
På kostnadssidan gör eQ:s “för bra” kostnadseffektivitet situationen utmanande. eQ:s kostnadseffektivitet är otroligt bra och det finns inget att trimma (tvärtom). Vissa överlappningar skulle naturligtvis finnas (IT, kontor, administration etc.), men i det stora hela skulle kostnadssynergierna spela en biroll i detta arrangemang. En annan utmaning när det gäller kostnader är skillnaderna i personalkostnader. eQ:s lönenivåer är åtminstone enligt våra beräkningar de högsta i sektorn, och detta skulle naturligtvis vara ett problem om organisationerna slogs samman. Detsamma gäller eQ:s mycket generösa optionsprogram. Ska lönerna för Aktia-anställda som utför liknande arbete höjas, eller ska eQ-anställdas löner sänkas? Ett dilemma.
Strukturella faktorer. Båda företagens struktur är behagligt tydlig och ingen av dem har några väsentliga minoriteter. Därmed skulle minoriteter eller andra strukturella faktorer inte orsaka problem (Aktias 20% ägande i Aktia Alexander Corporate Finance skulle vara på fel sida av strecket i denna dans).
Ägarstrukturer. eQ:s ägare har enligt min uppfattning ingen särskild sentimentalitet gentemot företaget, och ägarvärde fungerar som en vägledande faktor för beslut. Aktias ägarstruktur är ganska spridd, och det är svårt att tro att man där inte skulle vara intresserad av ett smart arrangemang. Därför ser jag inte ägarstrukturerna som ett hinder.
Kulturella faktorer. Här ligger enligt min mening de största riskerna med det hypotetiska arrangemanget. eQ har en mycket entreprenörsdriven kultur och det finns ett betydande ägande i företaget internt. Aktia har å andra sidan haft stor personalomsättning de senaste åren, och även medarbetarnöjdheten har varit svag (eNPS har som värst varit negativt). Aktias eNPS har förbättrats avsevärt under de senaste 12 månaderna, och den nya ledningen verkar ha fått igång en kulturförändring, vilket naturligtvis är mycket viktigt. Det är dock fortfarande för tidigt att säga hur permanent och betydande kulturförändringen har varit. Jag anser att det skulle vara utmanande att förena två olika kulturer, och det skulle innebära betydande risker. För eQ ökar riskerna, förutom de tidigare nämnda lönerna, även frågan om hur eQ:s veteraner kan motiveras till nästa fas i företagets historia (pengar har tjänats etc.)?
Företagens behov av att göra arrangemang? Jag anser att eQ har ett visst tryck att överväga olika arrangemang, eftersom företaget måste ta sig tillbaka till en tillväxtbana, och organiskt finns det ingen enskild silverkula för detta (se den färska eQ-videon https://www.inderes.fi/videos/eq-uutta-suuntaa-tuloskasvulle). Aktia har å andra sidan inget egentligt behov, då fokus ligger på kulturförändring och att realisera potentialen. Jag ser dock inte att Aktia inte skulle vara intresserad av arrangemang vid behov, om ett lämpligt sådant dyker upp.
Hur skulle det nya företaget då se ut? Det nya företaget skulle, mätt i 25 miljarder AUM, vara Finlands tredje största kapitalförvaltare (endast Nordea och OP före). Inom institutioner skulle företaget vara en av Finlands ledande aktörer, och även bland privata investerare skulle fotfästet vara starkt. I denna storleksklass tror jag också att man skulle satsa mer på internationella marknader, i stil med Mandatum och Evli. Med ett resultat på 130 MEUR och ett marknadsvärde på över en miljard euro skulle företaget vara en mycket stor aktör inom kapitalförvaltningsfältet, och till exempel Evli skulle vara mindre än hälften av detta marknadsvärde. Som jag nämnde tidigare skulle arrangemanget inte baseras på kostnadssynergier, utan framför allt på korsförsäljningssynergier. Att dessa realiseras kräver i sin tur en framgångsrik integration, vilket innebär tydliga risker som tidigare konstaterats. Naturligtvis skulle värderingen av denna nya kapitalförvaltningsjätte på papperet vara ganska låg (P/E 12x), och det är säkert en relevant fråga om det skulle finnas utrymme för att stiga. Skulle Aktia-eQ kunna undvika bankernas låga multiplar? Jag ger detta en viss sannolikhet, särskilt om det nya företagets tillväxtstrategi skulle vara trovärdig.
Hur skulle själva arrangemanget då se ut? Arrangemanget skulle behöva göras genom ett aktiebyte (kapitalkrav), och med nuvarande marknadsvärden skulle bytesförhållandet vara 60/40 till Aktias fördel. Det finns dock en enorm skillnad i värderingsmultiplar, och baserat på resultaten skulle fördelningen istället vara 77/23 till Aktia. Här uppstår en central frågetecken kring arrangemanget. Varför skulle Aktias ägare byta en P/E 9x-aktie mot en P/E 19x-aktie? Skapar fusionen tillräckligt med värde för att denna multipla obalans ska vara acceptabel för Aktia? Det är naturligtvis tydligt att eQ måste prissättas med betydligt högre multiplar än Aktia, eftersom bankverksamhetens multiplar strukturellt är mycket låga (binder kapital, växer inte etc.), men är denna skillnad för stor ur Aktias perspektiv? Jag vill påminna om att även om RG kör med dubbla spår här, kan deras 10% ägarandel inte besluta om något, och därför kräver arrangemanget ett brett stöd från Aktias övriga stora ägare.
Nedan finns en grov tabell över fusionens siffror:

Sammanfattningsvis skulle eQ med stor sannolikhet vara intresserat av detta arrangemang, men när det gäller Aktia är jag inte helt säker. På papperet skulle arrangemanget vara mycket logiskt, men man måste naturligtvis komma ihåg att de “mjuka utmaningarna” (kultur etc.) är mycket stora. Ett varnande exempel på detta är Aktias köp av Taaleri Kapitalförvaltning, varifrån över 80% av de anställda har lämnat 4 år efter köpet. Om arrangemanget lyckas skulle det ha förutsättningar att skapa tydligt värde.
PS, jag stötte på en rolig artikel från 2019, när @Antti_Jarvenpaa fortfarande jobbade på Alma. Banklicensen var ett mycket större spöke 2019 än vad den är nu. https://www.arvopaperi.fi/uutiset/millaisia-yritysjarjestelyita-helsingin-porssin-finanssiyhtioissa-voisi-syntya-inderesin-sauli-vilen-capmanille-loogisin-kumppani-olisi-taaleri/597d2793-9b4d-4ff6-9914-d164d42eb243